• Lady Godiva

    Är du rädd för att dö?

    Hej allihop! Glad

    Som ni ser undrar jag om ni är rädda för döden. Jag har tagit med så många alternativ som möjligt, men säkert har jag missat något/några. Om ni känner att ni inte hittar "rätt" alternativ så får ni väl skriva det här i tråden istället!

    Själv brukade jag vara livrädd för att dö, eftersom man inte vet vad som händer efteråt. Tänk om det är som en del kristna säger att man kommer till Himlen eller Helvetet, och man befinns skyldig till en massa synder och hamnar i Helvetet! Förvånad Inga roliga framtidsutsikter direkt.

    Men numera är jag inte rädd för att dö. Inte så jätterädd i alla fall, det kan komma stunder då en rädsla sköljer över mig. Jag är kristen men tror inte på Helvetet, jag tror inte Gud är så hård. Istället tror jag att man antingen kan komma till Himlen eller så får man inte komma någonstans alls utan "försvinner bara in i evigheten", som jag skriver ovan..

    Jag kan känna sorg över att jag kommer att missa en massa roliga saker; jag kommer inte få se vad som händer i världen (fast det kan i och för sig vara lika bra med tanke på allt elände), jag kommer inte få se vad som händer inom utvecklingen av datorer, bilar o dyl och framför allt: om jag dör snart får jag inte se mina barn gifta sig och få egna barn. Sådant kan jag fundera på i mina mörka stunder.

    Men den här riktiga rädslan för vad som händer när jag dör känner jag alltså inte ofta längre. Kanske har det med att göra att jag blir äldre. Ja, nu är jag ju inte lastgammal, fyllde 44 för ett par månader sedan, men jag har hört att ju äldre man blir desto mindre rädd för döden blir man. Och om/när man blir riktigt gammal och får en massa krämpor är det nästan så att man längtar efter döden. Det låter förskräckligt när man som jag så gärna vill leva och se allt som kommer hända, men fullt rimligt om ålderskrämporna blir fler och fler, och de man känner "faller av" en efter en.

    Men nu vill jag alltså veta vad ni tänker kring döden! Klicka inte bara i den ruta som passar er bäst utan kom gärna med kommentarer här i tråden. Jag önskar också se en diskussion kring "the after-life", tror ni att det finns något sådant och hur tror ni i så fall att det ser ut? Kommer vi vandra runt som deppiga spöken här på jorden eller finns det ett himmelrike som vi kommer till? Om det finns en Himmel, finns det i så fall ett Helvete? Eller tror ni att man helt enkelt somnar och försvinner helt och hållet, och alla ens tankar och känslor också?

    Jag önskar se en respektfull diskussion mellan troende och icke troende, ni som inte tror på Gud och Himlen får gärna låta bli att komma med spydiga kommentarer om religion och huruvida Gud finns, samt troendes IQ. Det finns andra trådar för sådant. Och troende kan väl låta bli att vara självrättfärdiga och spekulera kring vad som händer icke troende när de dör. Vi kan väl försöka vara trevliga mot varandra och respektera varandras åsikter även om de skiljer sig från våra egna. På så sätt kan vi nog få en intressant diskussion.

    Jag ser fram emot en trevlig och givande diskussion! Glad

    PS! Jag hoppas jag lagt tråden i rätt delforum, jag har märkt att jag är mycket dålig på att placera trådar rätt. Jag lägger inte trådar fel medvetet för att reta moderatorerna, jag är bara väldigt osäker på var de ska vara ibland. Jag väljer ofta mellan två ställen och väljer oftast fel. Så jag ber moderatorerna om ursäkt på förhand om denna ligger fel och skapar merarbete, det var inte min mening att göra en inkorrekt trådplacering! DS!


    Även helgon har ett förflutet, även syndare har en framtid.
    Omröstning
    Du måste logga in för att rösta eller se resultatet av omröstningen.
  • Svar på tråden Är du rädd för att dö?
  • Minniemousemommy

    Jag brukade vara livrädd. Tanken av att allt slit och allt man åstadkommit i livet inte skulle vara värt något och att allt bara skulle ta slut var så hemsk. Tanken att bara sluta existera. Så jag började tro på gud, och nu tror jag på ett himmelrike som jag kommer till när jag dör. Jag försöker göra det bästa här i mitt liv på jorden, men när det är min tur att dö så gör det ingenting. Och allt jag kämpat för kommer jag bli belönad för i himlen. Jag kommer få träffa alla som dött innan mig igen, jag kommer få se mina barn växa upp även om jag skulle dö och när dom dör så får jag leva med dom igen. Ett evigt paradis.


    Sen om det inte skulle vara så, gör det ingenting. Då har jag ändå levt utan rädslan för döden och gjort det bästa av mitt liv pga min tro.

  • Tjugoåtta

    Rädd är jag inte, däremot känner jag mig väldigt ledsen över att jag ska dö. Jag är snart 30, vilket innebär att jag i bästa fall har levt en tredjedel av mitt liv, men tiden har verkligen gått jättefort och jag känner att jag inte kommer hinna bli "mätt" på att leva på den lilla tid som finns kvar.

  • Arbetsvegan

    Vi behöver återinföra döden i livet!

    Jag är inte rädd för döden, har träffat den alltför ofta i form av att vara anhörig. Däremot kan jag skrämmas av tanken på döendet, att tvingas lida länge innan det är dags att trilla av pinn. Många gånger är döden en befrielse...

    I min dödsruna ska det stå "Mot nya äventyr" för det är så jag känner trots att jag inte torr inte på ett liv efter döden. Sen ska min begravning avslutas med en hejdundrande fest för att ära mig. Det är så jag vill bli ihågkommen - inte för att jag saknas utan för det jag tillfört.

    Btw, min favoritfigur i skivvärlden är just Döden...

  • Aniiee

    Nej, jag är inte rädd för döden. Varför skulle jag vara det? Känns så sabla onödigt att gå runt och vara rädd för döden, man glömmer bort att leva då.....


    live as if you were to die tomorrow, feel as if you were to be reborn now , face it as if you were to live forever
  • fluu

    Jag är rädd för att dö förtidigt, innan jag är klar, men inte för döden i sig.

    Jag må räkna mig som kristen, men inte är jag helt säker på att det finns någon himmel eller något alls efteråt. Blir spännande att se helt enkelt.


    Jag är Narcissus, en fåfäng fakir SAVE ME KAIZER!
  • Themis

    Jag är mest orolig för att det inte går tillräckligt fort när det händer...


    Om bara de fåglar sjöng som sjunger bäst, hade skogen varit väldigt tyst.
  • auster

    Jag är mer orolig för att inte levt fullt ut än för döden i sig. Tanken på att jag kanske valt fel och vad jag istället kunde ha blivit och gjort. Jag vill gärna vara nöjd och mätt på livet när jag dör.

    Döden är en omöjlig tanke att förhålla sig till. Vi är så otroligt obetydliga i tid och rum. Jorden i universum är inte ens ett sandkorn på jorden. Om universum var 100 år gammalt lever vi i 20 sekunder. Nästintill alla människor föds och dör utan att det finns finns minst spår efter dem. Till det yttre finns ingen mening, så vi måste uppfinna den själva.

  • Sarosan3

    Jag är rädd för att dö för jag vill bara inte försvinna och jag vill heller inte vara ett spöke och kolla på min gråtande familj och inte kunna prata med dom.men himlen vill jag heller inte komma till för då saknar man ju sin familj så jag hoppas att man föds om på nytt.även fast jag bara är elva så är jag ändå rädd

  • Nilssonamila

    Jag hoppas tråden fortfarande läses av er andra!!

    Jag är rädd för döden!! Det kommer som värst på kvällarna! Jag är rädd för vad som kommer hända efter döden, att ligga under jorden, och det värsta ATT ALDRIG FÅ TRÄFFA MINA BARN IGEN. Jag har tre!

    Jag tror på Gud! Jag tror dock inte på något paradis och att man återförs med sina nära och kära. Jag tror på att man återföds fast som en annan människa än vad man varit i tidigare liv.

    Jag är rädd och vill ibland krypa ur mitt eget skinn när det blir som värst.

  • Nenne666
    Alexi skrev 2014-05-16 10:02:54 följande:

    Jag är oerhört rädd för att dö ifrån mina barn, det är en av mina största rädslor. Jag måste finnas för dem när de växer upp!


    Där ligger min största och enda rädsla. Att lämna mina barn... Förutom det så är jag inte rädd för döden. Tror den är skön. Kan spontant tänka när någon gått bort att 'den har det bäst'.
  • notifier

    När jag var barn och tonåring så var jag väldigt rädd för att dö. Men efter att ha levt mer än en tredjedel(statistik män) av mitt liv helt i ensamhet och fortfarande gör så känner jag ingen rädsla längre för döden.

  • LitenMommy

    Jag har alltid varit rädd/otrygg när jag tänkt på döden. Men sedan min son föddes i våras är jag bokstavligen talat livrädd. Ångesten for över mig på kvällarna så jag knappt kan sova vissa dagar. Det kommer i perioder, så det är inte alltid jag tänker på döden. Men jag har det ofta i tanken.

    Vad jag är rädd för? Allt... Hur det kommer kännas, vad är det som väntar mig, tanken att mitt/mina barn och andra anhöriga kommer att sakna mig, att jag kanske aldrig mer får träffa mina nära och kära. Är rädd för att andra ska dö, att jag kanske aldrig mer får se mina föräldrar, eller att jag helt enkelt inte mer kommer att existera.

    Jag tror på gud, är kristen, men jag tror inte på gud utefter Bibeln. Därför tror jag inte på himlen eller på helvetet. Jag ÖNSKAR att jag trodde på himmelen, att jag kommer återförenas med mina nära och kära, att jag kan vaka över mina barn, eller andra jag lämnar på jorden uppifrån himmelen. Men tyvärr tror jag inte på det, hur mycket jag än vill!!!

    Jag tror mer på att jag bara slutar finnas, och det gör mig så osäker och otrygg, rädd och skapar en massa ångest. Vill verkligen leva för evigt. Det känns som den tid på jorden vi får under vårt liv inte är tillräcklig. Fastän jag bara är 23 så känns det som livet snart tar slut. Nu har jag barn, utbildning, hus, bil, vi reser osv. Nu ska jag alltså "leva" bara för att "snart" dö.

  • Nandez
    fluu skrev 2014-05-16 20:33:45 följande:
    Jag är rädd för att dö förtidigt, innan jag är klar, men inte för döden i sig.

    Jag må räkna mig som kristen, men inte är jag helt säker på att det finns någon himmel eller något alls efteråt. Blir spännande att se helt enkelt.
    Så tänker jag också.
  • fluu

    Jag har visst ändrat mig lite sedan jag skrev här sist. Jag är inte rädd för att dö, jag är inte längre rädd för att dö för tidigt för min egen skull. Däremot är jag rädd att dö medan andra fortfarande behöver mig.

    Tyvärr är jag kroniskt sjuk och det har snabbt gått down hill och när det började bli sämre så genomgick jag en jobbig period av dödsångest. Jag drömde mardrömmar om att allt sket sig för dottern för att hon inte haft en mamma, att hon inte mindes mig och att jag inte fick någon ro i döden(allt från att jag spökade till att jag gick omkring och fick magsår av stress i himlen). Till slut kom jag ur den där rädslan och det är så skönt. Jag är religiös, den delen av mig har blivit starkare under den senaste tiden, det ger också tröst, ro och trygghet.


    Jag är Narcissus, en fåfäng fakir SAVE ME KAIZER!
  • Kusin Krakel

    Jag valde nr 3 för det ligger närmast. Jag är rödd för att sluta leva (vilket ju att dö innebär). Jag vill leva länge länge till.

    Jag är också rädd för döden när det gäller mina nära och kära. Jag vill att även de ska leva länge länge till.

  • lupus solitarius

    Jag kan inte rösta för mitt val är inte med.

    Jag har ingen som helst rädsla för döden då jag ser fram emot den.
    Dock är tiden som jag är här väldigt viktig för mig, så jag gör allt jag kan medan jag är här..

    Ta vara allihopa

Svar på tråden Är du rädd för att dö?