Planerat kejsarsnitt

Jag ska till läkaren idag, tar med

Mig min sambo. Jag går inte därifrån utan ett beviljat snitt. Nog är jag orolig för att inte bli lyssnad på.

Jag var uppe på förlossningen med smärtor från bråcket för ca. 2 månader sedan och för första gången NÅGONSIN hade en läkare/barnmorska läst igenom mina journaler och hon bara sucka och utbrast: "guuud vad du har blivit runtskickad utan hjälp" jag behövde inte berätta något från min "sjukhistoria".

Det är egentligen ganska galet att man ska bli glad över något sådant. Man tycker alla läkare borde läsa journaler innan de träffar patienten ifråga

Jag uppdaterar senare hur det gick för mig idag hos läkaren! Hoppas dock på det bästa!

Hej!

Jag kommer precis från läkarn. Är elt slut. Gråtit har jag inte gjort på hela graviditeten men nu är jag helt söndergråten.

Det spelade ingen roll vad jag sa, hur arg jag blev eller hur rädd jag var över bråcket. Kejsarsnitt fanns inte som ett alternativ för mig. Hon sa att akutkejsarsnitt är bättre för barnet än planerat sen sa hon "du får ju välja: barnet eller dig själv. Vem vill du ska må bäst"

Att man ens kan ta dessa ord i sin mun?

Hur ska jag göra nu? Jag vågar inte ta ordet förlossning i min mun för jag är så fruktansvärt rädd över hur allting kommer gå till. För jag vet hur det kommer bli. Jag kommer vara ett vrak fram till förlossningen och väl där kommer det bli akutkejsarsnitt.

Hon sa till mig: ja, men du är förstföderska och vet inte alls hur det är att föda barn. Så du vet ju inte om det kommer göra ont.

Jag kan inte ens gå på toa utan att gråta efteråt. Hur tror hon att krysta på toa och att krysta ut ett barn ens är

Jämförbart? Det är väl beskrivligt myxket tuffare att krysta ut en baby?

Nej, jag är slut som artist. Vet varken ut eller in.

Men vafasiken tjejer?! :/ usch! Lider med er! Gjorde ju inte att jag känner mej tryggare inför mitt samtal heller.. Fick ni en syl i vädret och att läkaren ändå ville höra era tankar? Eller var det bara stopp?