Barn kan både vara olika och bli behandlade på olika vis som passar dem.
Min första dotter samsov jag med till 1,5 års ålder drygt, det började redan på bb. Då jag blev gravid och var för trött, så tog sambon striden med att hon skulle sova i egen säng. Kanske inte bästa viset, men var i rummet och la henne ner i sängen.
Lillasyster fick sova i en lift redan när vi kom hem från bb och har vanan inne att sova i egen säng. När vi ser att hon gnuggar sig i ögonen och gäspar är hon oftast sovtrött. Fort i med välling, medicin och d-droppar, blöjbyte och tandborstning, om det inte redan är gjort. I med nappen, ner i sängen, på med snuttefilten mot ansiktet, filten mot kroppen, god natt och sedan går vi. Är hon jättetrött lägger hon sig bara tillrätta på sidan och somnar, är hon mindre trött leker hon med nallarna först och somnar där hon är. Det är ofta hon ligger på tvären eller på väg mot nedre gaveln där hon står när hon inte vill sova alls eller längre. Funkar det inte får hon vara uppe en stund till. Hon är snart 1 år och går ännu inte på förskola som kräver mer regelbundenhet i tiderna.
Gör något som känns bra för er, men rutiner, så de känner igen mönstret är bra. Många ger ett bad, insmörjning vid torr hy, pyjamas, välling, tandborstning, sedan var och hur man vill att barnen ska somna skiljer sig åt.
Redan nu innan 1 år märker jag att tösen fattar ganska mycket. Hon för skon till foten och sträcker sig mot mig när jag pratar om mat, är hon färdig sträcker hon sig när hon är färdig o s v. Så låt barnet få tryggheten av en igenkänning i rutinerna.