Tvåsamhet viktigare än lycka?

Här måste jag bara hoppa in.Jag anser det är tvärtom,om kärleken fått växa fram så blir den mer beständig än en hastig förälskelse som går över lika snabbt.Min man var jag inte förälskad i men eftersom så växte kärleken fram,vi har haft våra dalar och toppar men vi kämpar på för vi är en enhet.Däremot alla förälskelser jag haft har aldrig utvecklat sig till kärlek,utan det har bara varit just förälskelse och inget jag varit intresserad av att bygga vidare på!

Jag är gift och kan ärligt säga att vår relation är perfekt! Varje dag är full av romantik, sex och intressanta samtal. Vi höjer varandra! Vi umgås helst 24/7, vi ringer varandra hela tiden om vi är från varandra. Intressen och hobbys delar vi och vi behöver aldrig kompromissa. Min make är bäst i världen :) Träffar man den rätta så är det fantastiskt att vara två.

Vad är lycka ?

Jag tycker det du skriver speglar en typiskt svensk man / kvinna år 2014 där svurmandet för individualismen nått oanade höjder. Allt verkar kretsa kring JAG och vad JAG kan få ut av det , tanken på att man kan göra något för någon annan utan att tjäna något på det själv verkar vara helt främmande för många. Synen kring förhållanden idag verkar vara att det är bara ännu ett  sätt att förse sig med med en produkt , jag köper livsmedel på Ica , en TV på Elgiganten och skaffar mig en partner på nätet som förser mig med närhet och sex.

Man embalerar människor till någon slags produkt som man nyttjar och byter ut när de är förrukade , gör ett förhållande till ett slags ömsesidigt utnyttjande där man suger ut varandra på närhet , kärlek och sex. När tuben är slut slänger man den i soporna och skaffar sig en ny som med dagens utvecklade informations och kommunikaionstelknologi bara finns ett musklick bort , lite som att beställa hämtpizza. Vi skriver långa listor på "krav" som vi har på produkten vi söker.

Någonstans på vägen verkar vi ha tappat bort att människor är väldigt svåra att klassa in i fack och kravspecifikationer eftersom vi hela tiden utvecklas. Någonstans på vägen verkar vi ha tappat bort att kärlek är inte något man "finner" utan något man bygger upp , sten för sten. Någonstans på vägen verkar vi ha tappat bort att ett förhållande bara blir så bra som man gör det till. Någonstans på vägen verkar vi ha tappat bort att ett förhållande bygger på att både ge och ta och inte bara handlar om vad man kan få utan även om vad man kan ge. Någonstans på vägen verkar vi ha tappat bort att det faktiskt går att ge utan att vinna något på det själv , att det tom finns en viss njutning i det med.

Jag tycker det är dina vänner som tänker rätt och du som tänker fel , det krävs tålamod och en viss flexibilitet för att ett förhållande ska kunna överleva i det långa loppet , att bara ha sin alldeles egna lycka i centrum hela tiden fungerar sällan bra i längden eftersom din lycka många ggr kan innebära någon annans olycka , dina behov behöver inte vara din partners behov. De som lyckas hålla ihop länge är inte de som är galet kära , utan de som förstår att förhållande och kärlek är ett kontinuerligt "work in progress"

Jaha ja! Där ser man!   Vi bråkade aldrig, gillade samma saker, bodde i ett mysigt hus osv men...något saknades helt klart....

Klart att det kan ses som en skam. Eller något fult. Man ger ju upp! Och något som vissa absolut inte förstår är varför man inte gör allt man kan för att rädda äktenskapet. Men det kan ju faktiskt vara så enkelt som att man inte vill. Jag ville inte. Jag var klar. Och när jag väl vågade erkänna detta för min själv o min dåvarande, ja då hade jag tänkt på detta i minst 2 år. Så det som blev som en chock för honom hade jag ju passerat för länge sen.
Ingen terapi i världen hade kunnat ändra mina känslor.
Men jag känner mig inte som nån "bad quy". Om nån tycker att jag är det så får de tycka det, jag skiter faktiskt i det. Jag vet att mitt ex är lycklig o jag mår bra. Vi är vänner och umgås ibland.
Det är huvudsaken.

Man får bara ett liv.
Varför ska man då gå o vara olycklig kanske större delen av det livet och kanske ångra saker när man ligger på sin dödsbädd?

Här måste jag bara hoppa in.Jag anser det är tvärtom,om kärleken fått växa fram så blir den mer beständig än en hastig förälskelse som går över lika snabbt.Min man var jag inte förälskad i men eftersom så växte kärleken fram,vi har haft våra dalar och toppar men vi kämpar på för vi är en enhet.Däremot alla förälskelser jag haft har aldrig utvecklat sig till kärlek,utan det har bara varit just förälskelse och inget jag varit intresserad av att bygga vidare på!

Här måste jag bara hoppa in.Jag anser det är tvärtom,om kärleken fått växa fram så blir den mer beständig än en hastig förälskelse som går över lika snabbt.Min man var jag inte förälskad i men eftersom så växte kärleken fram,vi har haft våra dalar och toppar men vi kämpar på för vi är en enhet.Däremot alla förälskelser jag haft har aldrig utvecklat sig till kärlek,utan det har bara varit just förälskelse och inget jag varit intresserad av att bygga vidare på!

Här måste jag bara hoppa in.Jag anser det är tvärtom,om kärleken fått växa fram så blir den mer beständig än en hastig förälskelse som går över lika snabbt.Min man var jag inte förälskad i men eftersom så växte kärleken fram,vi har haft våra dalar och toppar men vi kämpar på för vi är en enhet.Däremot alla förälskelser jag haft har aldrig utvecklat sig till kärlek,utan det har bara varit just förälskelse och inget jag varit intresserad av att bygga vidare på!