Hur hanterar ni tjat om glass, godis och annat?

Har inte läst tråden till slutet men kan berätta att jag har tre söner, nu stora. Var alltid konsekvent och det fungerade på två av dem. En fungerade det aldrig med. Han tjatade och skrek alltid i affärer. Jag frågade alltid "Vad får barn som tjatar?" Två svarade snyftande "ingenting!!" Den tredje gav sig aldrig. 

Kommer ihåg en gång när han (5-6 år) för en gångs skull inte tjatat och jag stod i kön vid kassan och tänkte köpa en chokladbit åt honom bara för att han varit så duktig för en gångs skull. Innan tanken var färdigtänkt körde han igång en tjatskur! Förklarade för honom vad jag tänkt men inte hjälpte det till nästa gång. 

Jag var stenhårt konsekvent och det fungerade som sagt på två av tre!  

Skitsnack! Se mitt förra inlägg. Ungar är olika oavsett uppfostran! Med facit i hand har jag mängder med exempel. 

Han som det inte fungerade på var bara "att rida ut". Tvärtemot de andra två så var han tjurig och långsint så fort han fick ett nej. Även nu i vuxen ålder så skiljer de sig åt väldigt mycket fast de umgås tätt och har kul ihop.

Känner mig lite engagerad i den här tråden för jag har upplevt precis samma som jag tror TS upplever. Är TS:s barn sådan personlighet som jag misstänker så hjälper det inte men underlättar så klart. Jag var stenhård med att tjat leder inget till och förklarade i det oändliga. Fungerade inte på ett av mina tre barn. Han är ff en väldigt drivande person!
TS: Kan bara råda dig till att stå ut och vara tacksam! Dessa ungar blir ofta något utöver det vanliga. Fixar jobb på egen hand och klarar alla situationer. De biter ihop och känner inombords "jag ska ta mig fan visa dem!" Fortsätter hon vilket hon förmodligen kommer att göra är det bara att stå ut och försöka förstå viktiga frågor framledes men alltid vara konsekvent på tjat. Senare i skolan ifrågasätter dessa barn orättvisor med handling istället för dialog. Har haft många situationer, där min son som var som din dotter vid 5-6 års ålder, varit i onåd hela skolgången. Därför att han betett sig illa vid vissa situationer. MEN han är en reko kille och när jag nystade i olika situationer var det alltid en lärare eller annan elev som handlat felaktigt från början. Många av dessa barn som argument inte biter på köper inte osanningar "Glassen är slut" "Bara på lördagar" mm. Håller mig kvar vid min son men jag vet många andra med samma problem. Pm:a mig gärna! jag har hur mycket som helst att berätta om den här sorten. Var många gånger jag höll på att ge upp helt och slänga ut ungen kan jag lova dig!  

Vad jag kan utläsa av dina svar så tror jag att du gör allt rätt men har fått en variant av självständigt barn. Mitt barnbarn som är son till denna son som konsekvens inte fungerade på visar samma symtom.  

Så sant! Det med pengarna i särskild plånbok. Så gjorde jag med den "tjatiga" ungen där konsekvens inte fungerade. Sätt upp en almanacka på väggen och ringa in den dagen när plånboken fylls på. Kryssa varje kväll den dagen som gått. Min "tjatiga" slutade inte tjata men det blev lättare för mig att hålla mig till samma kommentar och "stänga av hörseln". Upprepade bara samma fras i det oändliga. *suck* Sååååå skönt att han är vuxen nu, klok, förståndig, mycket stilig, ansvarstagande ung man!