Hur hanterar ni tjat om glass, godis och annat?

Jag kan lova dig att vi aldrig någonsin ger med oss när det börjar tjatas på det viset, tvärtom blir jag envis som en åsna. Och säger ju det till henne också att hon aldrig kommer få när hon tjatar och kräver på det viset. Så det är inte så enkelt.

Ja jag diskuterar, jag blir liksom provocerad av att hon blir så arg och då argumenterar jag med henne. Men ska pröva de råd jag fått här om att bara typ ignorera hennes ilska.

Men hur säger man nej? Att bara säga nej och inte öppna för diskussion alls är ju på ett sätt enkelt men skapar samtidigt en väldig maktkänsla mellan vuxen och barn. Jag vill ju att hon ska argumentera för sin sak i andra lägen. Ibland säger jag nej till någonting (som inte har med ätande att göra) och så framför hon bra argument för sin sak och då ändrar jag mig och säger ja utifrån det hon säger. Det tycker ju jag är jättebra. Men vill ju inte att det just ska gälla godis och glass...