UF tar barnets mobil!

Vilket svin. Skicka med en hemlig

Mobil som pappa inte vet om som ungen kan ringa på i smyg.

Vi har tidigare gömt mobilen i gossedjur m.m., men barnets rädsla att pappan får veta, är större... Så säger han nej, så vågar hon inte chansa... Hon säger att han kollar igenom allt... :(
 

Supertråkigt. Vill du inte strida kan du ju inte göra mer än prata med pappan om att det faktiskt står i domen att barnet ska få ha kontakt. Skiter han i det så gör han och då är det återvändsgränd. Sorry.

Bara att ta kontakt med familjerätten igen och säga att pappan bryter mot umgänges reglerna (förbjuder kontakt mellan dig och barnet) då kommer han förhoppningsvis lära sig om det är så att han vill ha kontakt med barnet överhuvudtaget.

En tilläggsfråga till ovan ställda fråga...

Jag har fått lite olika svar, beroende på vem man frågar och det inkluderar även advokater... Har inte jag som ensam vårdnadshavare alltid rätt att kunna nå barnet? Pappan hävdar att hans umgängestid går före min "roll" som ensam vårdnadshavare och därmed rätten att kunna ta kontakt med barnet, eller barnets rätt att ha kontakt med mig. Hur ligger det till?

Och som de flesta vettiga föräldrar vet, har man inget ett dölja, så är det klart att båda föräldrarna ska kunna ha och ta kontakt med sitt barn...  :(

Självklart kommer jag att strida för mitt barn, igen! Men jag tänkte om det fanns någon paragraf eller liknande som jag missat under mina "googlanden". 

Nu kan inte jag några paragrafer eller så... men det finns ingen lag som säger att man inte har rätt att nå sitt barn 24/7 såvida man inte är en dömd brottsling.
Självklart har du ALLTID rätt att ha kontakt med ditt barn!

Det pappan gör är kommer aldrig godkännas. Varken gentemot dig eller barnet ifråga.
Vill barnet ringa dig så ska barnet få ringa dig, punkt slut, när barnet även är RÄDD så är det ju riktiga varningsflaggor som går av.

Du kanske redan gör det, men skriv ner datum och tid för varje gång du har försökt ringa en inte kunnat.
Spela in eller skriv ner alla samtal som pappan säger samt barnet. osv

Det här är en klurig fråga som kommer upp då och då. Man bör förstås titta på barnets situation och rättigheter. Att kunna ha kontakt med den förälder man för tillfället inte är hos är självklart, men det finns gränser. Det finns föräldrar som ringer sina barn varje dag och ibland flera gånger varje dag och det är inte heller bra. Nu tror jag inte att det gäller dig dock.

Vad som är värst här är väl att barnet inte verkar må bra av sin vistelse hos pappan och att barnet känner rädsla. Mobilen, eller snarare möjligheten att ringa dig, är förstås en slags trygghet, men i grunden är det ju fortfarande ett barn som känner rädsla.

Så jag vet inte riktigt vad du ska angripa här. Helst skulle man ju få ett umgänge för barnet som fungerar väl utan att barnet känner rädsla och behov av att kunna kommunicera med dig, men det är kanske så svårt att uppnå att kontakten får bli det som du får sträva efter? I så fall tycker jag att du ska skriva ner alla händelser, alla kontaktförsök som är både lyckade och misslyckade, vad ditt barn berättar och uttrycker samt exakta datum och tidpunkter under en tid om säg 2-3 månader. Ha gärna vittnen. Sedan kan du använda det för att bevisa att pappan bryter mot domen och se vad du ska använda det till.

Nu "bryter" han inte mot domen, för det finns ingen dom som säger att barnet ska nå mig hela tiden, eller jag barnet. Lika lite som det inte finns någon dom om att barnet INTE ska kunna nå mig!

Jag håller helt med ZsaZsa att man inte ska ringa i tid och otid, och det är inte heller syftet här... Behöver h*n inte ringa, så är det ett tecken på att allt är ok!
Utan syftet med mobilen är att barnet har en trygghet OM något skulle inträffa som gör att h*n behöver få tag i mig.Barnet vill ha den tryggheten!
Barnet gillar sin pappa och vill (oftast) ha umgänge, vilket h*n självklart ska ha. Det är inte det jag är ute efter att förbjuda. Pappan är inte så pedagogisk i alla lägen och är inte direkt medveten om varken sitt humör eller sin styrka, vilket har gjort att barnet blivit skrämd några gånger. Hos pappa finns även kompisar, vilket så klart gör att det är roligt att åka dit. :)
MEN tryggheten har hela tiden varit att mobilen finns med och jag kan kontaktas om så behövs av barnet! Pappans telefon får inte barnet inte låna. Mobilen har inte varit något större problem under våren, men nu under sommarumgänget blev det plötsligt ändrade regler hos pappan, vilket så klart skapar osäkerhet hos barnet. 

Jag har antecknat allt under det senaste året, blivit tilldelad ensam vårdnad och boende, trots att pappa ville ha både ock. Men jag gick med på umgänget, men i tron att mobilen var ok. Men nu är det en nackdel för mig att jag gick med på umgänge, för det innebär att jag "godkänt" pappan som lämplig!...men allt är inte så svart eller vitt alla gånger. Då hade livet varit bra mycket lättare! Alla har vi både bra och mindre bra sidor... :/ 

Nu vet jag inte vilken ålder det är på ditt barn, men ofta kan ju sådant här trygghetsbehov som i att ringa dig klinga av med tiden. Händer heller inget tokigt hos pappa så går det lättare. Så kanske kan du se tiden an lite? Kanske kan barnet få andra verktyg för att hantera olika situationer istället? Ibland får man försöka hitta andra sätt när man har med vissa människor att göra därför att den enklaste vägen inte är farbar liksom.

Om barnet har kompisar som det går till ensam och det är något som är besvärligt, kanske barnet kan ta upp det med kompisens föräldrar och låna deras telefon för att ringa dig?

Har du förslag på andra verktyg? Alla tips mottages, tacksamt! :) 
Barnet är 7 år. Så det blir säkert bättre med tiden, OM inget nytt händer!
Anledningen till att mobilen har varit med, är just att det vid några ggr hänt något "tokigt" hos pappa ... Och det finns ingen garanti på att det inte kommer att hända igen, tyvärr! Nästa gång är jag bättre förberedd på hur jag ska handla.

Efter samtal med "sakkunnig" idag har jag idag fått tips om Föräldrabalken kap 6, 11 § "Vårdnadshavaren har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter"....."ta allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål"
I det här fallet är det barnet som vill ha mobilen med som en extra trygghet... Men jag litar inte ett dugg på att pappan kommer acceptera det ändå... :(

Kompisarnas föräldrar är vänner till pappan, så tyvärr vågar inte barnet ringa därifrån heller! :/ Hon vågar inte gå emot pappans "tillsägelse"!