Vänskap vs kärlek - var går gränsen?
Var går den gränsen egentligen? När man vill hänga med någon? vara nära någon? Längtar? Vill röra, ta på personen? När man har sex? När man kan säga "jag älskar dig" och menar det?
Har en nära vän sen många år som får den gränsen att flytaibland. Det kan gå långa tider utan att vi ses men när vi ses så är det en så härlig feel-good känsla som kommer. Bara att göra ngt tillsammans, mår så bra i hans närhet. Behöver inte snacka alls. Men kan göra det, och har gjort det när ngt krisat.
Vi har känt varandra i åratal, umgåtts nära men aldrig varit ett par. Har aldrig haft sex men är gärna nära varandra. Andra vänner har man tappat över tid men den här vänskapen har bestått.
Blir förundrad ibland när jag läser en del trådar. En del beskriver sina mångåriga förhållanden lite som jag känner med min vän. Som att de är gifta med sin bäste vän, kärlek men inte passion längre.
Ville väl inte egentligen något med tråden men fastnade i någon filosofisk fundering runt detta....