Hur får jag sonen att säga tack för maten?

Ett framtvingat tack eller ett framtvingat förlåt är inte värt ett skit. Släpp saken ett tag, det ska inte gå prestige i en kamp med nån som bara är tre. Förr eller senare blir de flesta socialiserade.

Absurt! Man kan inte drilla en unge som inte ens fyllt tre år 24/7 utan det måste finnas utrymme för barnet själv.

Jag håller med dig om att det är viktigt att säga tack och varsågod och att det är något som barn behöver - och kan! -  lära sig från tidig ålder. Däremot är jag inte helt säker om det är rätt att ta strid om detta som du beskriver i inlägget. Ett tack ska komma från hjärtat och inte tvingas fram med gråt och skrik eller någon form av konsekvens (=straff). Vad sänder det egentligen för signal om man inte får se på TV om man inte säger tack? 

Låt målet bli att sonen lär sig säga tack i rätt situation och av rätt orsak - inte att han gör det vid varje måltid den här veckan 
Fortsätt att vara förebilder genom att säga tack, och lägg lite särskilt med energi på att hitta situationer då ni kan säga tack till sonen, så att han förstår att ordet står för något positivt och att det gör mottagaren glad!

Om ni varje dag säger "Tack för maten" och tackar så där i största allmänhet, så kommer det naturligt hos sonen också. Om ni däremot hotar och tvingar honom, så kommer han att få en rejäl motvilja mot att tacka, och då gör han det bara när ni är med ...

Ok, vid vilken ålder tycker du att man kan förvänta sig att barn säger Tack? När anses barnet ouppfostrat?

Man kan förvänta sig att de blir artiga när de fått se fördelarna med detta, inte när de istället upplever repressalier i samband med att INTE säga tack. Tycker man ska sluta uppmana barnet och att försöka tvinga fram det. Kommer att ha motsatt effekt. Istället skulle jag satsa på att göra en riktigt Big Deal av att mamma och pappa och andra i familjen säger "tack". När pappa eller mamma säger tack för maten så ska den andra utbrista i uttrycklig glädje över att den andra sa tack, så det nästan blir lite festligt över det hela. Då kommer han att vilja ta efter.

Läs de två nedersta raderna i din egen tråd och fundera på ordet "ouppfostrad"!

Tack för ditt svar. Jag håller med om att TV:n inte hade med saken att göra. Jag tänkte nog inte helt klart när han var så arg och skrek. Däremot känns det jobbigt att alla hans vänner säger tack när deras föräldrar uppmanar dom, min son bara springer från bordet ???? jag skäms och får en känsla av att andra vuxna tycker han är ouppfostrad och känner press att jag borde bli tuffare mot honom. Vid vilken ålder tycker du att man kan förvänta sig ett tack för maten och att barnet sitter kvar en stund vid bordet tills alla ätit klart?

Min son är 3,5 år och har, så länge han kunnat prata bra, sagt "ja, tack", "nej, tack", "tack så mycket", "tack snälla", "tack för maten", "tack, men nej tack", osv. Det är inget jag drillat honom i, han säger det för att han är van vid att höra det. Han vet när, hur och framförallt varför de fraserna används. Det faller sig naturligt för honom då vuxna i hans närhet talar så.

Så det är nog upp till er vuxna att tala till varann så som ni vill att er son ska tala till er och andra, så ska du se att det kommer att komma naturligt för honom. :)