Så himla rädd för att jag har syndat och kommer hamna i helvetet

Jag vet inte om jag skulle egentligen kalla mig för att jag är religös. Men jag har tidigare varit det. Men vid tonåren försvann den. Men nu känner jag att den sakta, sakta börjar komma TILLBAKS.

Jag har nämligen pekat en hammare för två personer. För att sedan utför en handling som att förstöra en föremål som jag byggt. Detta gjorde jag endast för att visa att jag mådde dåligt. Man kanske också skulle kunna kalla det för - "rop-på-hjälp" handling.

Hur det började med mitt fruktansvärda psykiska tillstånd. Var att jag kände att jag skämde ut mig. Och skamkänslan tog kål på mig. Det började med att en av mina "offren" förväntade sig att jag skulle göra en uppgift. Jag klarade inte av det. Och jag bara blev pressad av henne. Jag skall inte ge detalj över hur det gick till.. För då blir denna inlägg längre än nödvändigt. Kanske kan skriva ner det sen.

Jag stod ut med skamkänslan i ca tio månader.

Innan jag gjorde denna "aggressiva" handlingen. Så byggde jag en rekvisita. Jag försökte samt visa att jag mådde dåligt på mer vänligare sätt. Men ingenting fungerade för att få bort skammen. För att få någon att bry sig om mig.

Så jag gjorde detta hemska saken.

Nu är jag anmäld och det kanske blir en rättegång. Men straffet är nog det minsta problemet. Det största är att jag kanske har förstör mitt liv. Jag kanske har fått en stämpel av samhället att jagar farlig, en skurk.

Och vad händer efter livet. Tror ni att Gud skulle förstå mig? Eller Herren kanske förstår, men det är ingenting som Gud kanske bryr sig om.

Tror in att jag skulle hamna i helvete?

Jag har haft det svårt. Stryk i barndomen av psykiskt och fysiskt misshandel. Jag fick psykologisk misshandel utomhus. Jag blev mobbad i gymnasiet. Om jag inte hade fått dessa grejer. Så kanske inte skamkänslan hade varit kvar där så länge. Eller jag kanske inte hade fått skamkänsla överhuvudtaget?

Så på sätt och vis är det andras fel att det blev såhär.

Självklart försökte jag styra mig själv. Men med tiden vart det bara värre och värre. Jag kunde inte hjälpa mig. Jag ville bara visa att jag mådde dåligt. Jag ville bara få bort skamkänslan. . .

Nu får jag bara ångest. Tänk om jag skulle hamna i helvete.

Eller tror ni att Gud skulle låta mig gå in in paradiset med tanken på vad jag har råkat utför. Så många människor som tryckt ner mig och gjort mig illa. Så mycket smärta.