Så himla rädd för att jag har syndat och kommer hamna i helvetet

Vi har en förlåtande Gud, TS.   Jag skulle vilja att du läser Psaltaren 51 som är en bön om förlåtelse.   Kung David hade blivit intresserad av en kvinna vid namn Batseba. Hon var gift med en man som hette Uria.   Det som Kung David gjorde var att iscensätta Urias död, så att han själv kunde ta Batseba till hustru. 

När han insåg att han hade syndat mot Gud genom denna handling, skrev han Psaltaren 51.    Historien kan du läsa i 2a Samuelsboken kapitel 11.   

Det som jag vill ha sagt är att Gud förlåter om vi verkligen ångrar det.  Han ser in i vårat hjärta.  När du ångrar dig, ser Gud det och förlåter.   

Jag vet inte om jag skulle egentligen kalla mig för att jag är religös. Men jag har tidigare varit det. Men vid tonåren försvann den. Men nu känner jag att den sakta, sakta börjar komma TILLBAKS.

Jag har nämligen pekat en hammare för två personer. För att sedan utför en handling som att förstöra en föremål som jag byggt. Detta gjorde jag endast för att visa att jag mådde dåligt. Man kanske också skulle kunna kalla det för - "rop-på-hjälp" handling.

Hur det började med mitt fruktansvärda psykiska tillstånd. Var att jag kände att jag skämde ut mig. Och skamkänslan tog kål på mig. Det började med att en av mina "offren" förväntade sig att jag skulle göra en uppgift. Jag klarade inte av det. Och jag bara blev pressad av henne. Jag skall inte ge detalj över hur det gick till.. För då blir denna inlägg längre än nödvändigt. Kanske kan skriva ner det sen.

Jag stod ut med skamkänslan i ca tio månader.

Innan jag gjorde denna "aggressiva" handlingen. Så byggde jag en rekvisita. Jag försökte samt visa att jag mådde dåligt på mer vänligare sätt. Men ingenting fungerade för att få bort skammen. För att få någon att bry sig om mig.

Så jag gjorde detta hemska saken.

Nu är jag anmäld och det kanske blir en rättegång. Men straffet är nog det minsta problemet. Det största är att jag kanske har förstör mitt liv. Jag kanske har fått en stämpel av samhället att jagar farlig, en skurk.

Och vad händer efter livet. Tror ni att Gud skulle förstå mig? Eller Herren kanske förstår, men det är ingenting som Gud kanske bryr sig om.

Tror in att jag skulle hamna i helvete?

Jag har haft det svårt. Stryk i barndomen av psykiskt och fysiskt misshandel. Jag fick psykologisk misshandel utomhus. Jag blev mobbad i gymnasiet. Om jag inte hade fått dessa grejer. Så kanske inte skamkänslan hade varit kvar där så länge. Eller jag kanske inte hade fått skamkänsla överhuvudtaget?

Så på sätt och vis är det andras fel att det blev såhär.

Självklart försökte jag styra mig själv. Men med tiden vart det bara värre och värre. Jag kunde inte hjälpa mig. Jag ville bara visa att jag mådde dåligt. Jag ville bara få bort skamkänslan. . .

Nu får jag bara ångest. Tänk om jag skulle hamna i helvete.

Eller tror ni att Gud skulle låta mig gå in in paradiset med tanken på vad jag har råkat utför. Så många människor som tryckt ner mig och gjort mig illa. Så mycket smärta.

Varför reder inte gud ut begreppen en gång för alla utan lämnar det upp till var och en? Det verkar extremt korkat och elakt. Det har flutit mycket blod p.g.a. olika bibeltolkningar.

Om gud verkligen var god skulle han se till att det inte rådde något tvivel om vad som gäller. Nu är vi hänvisade till översättningar av kopior av kopior etc etc.

Jösses vilket strunt!

Om din gud förlåter allt, varför då BE om förlåtelse.

Att be om förlåtelse för något man inte minns är hyckleri. Gillar din gud hyckleri?

Om din gud redan vet allt, vad är då vitsen med att berätta det hen redan vet? Hen har ju redan förlåtit.

Det är sådana här ordlekar ni troende håller på med istället för öppna ögonen och se världen och den fantastiska verkligheten.

Det finns inga gudar.

Varför reder inte gud ut begreppen en gång för alla utan lämnar det upp till var och en? Det verkar extremt korkat och elakt. Det har flutit mycket blod p.g.a. olika bibeltolkningar.

Om gud verkligen var god skulle han se till att det inte rådde något tvivel om vad som gäller. Nu är vi hänvisade till översättningar av kopior av kopior etc etc.

Läs Markus Kap.4..

Sen då?

Att bara läsa Bibeln räcker inte. Du måste studera och meditera över skriften. Och "läsa vad som inte är skrivet. Förenklat menas att läsa mellan raderna.

Läser du Bibeln kommer du att upptäcka att kapitlen och även texten slutar lite "abrupt". Du kommer kanske undra var resten av kapitlet.

Detta är inget ovanligt för dem som inte bara läser Bibeln.

Och det är inte konstigt med tanke på att 45 böcker samband ur dagens Bibel.

Heliga Anden är den som leder och guider oss.Du måste inte kommentera sådant du anser vara strunt och ordlek. Bara gå vidare i din fantastiska verklighet som du säger dig ha. Fylld av ondska, krig, sjukdomar och elände.

Det finns de som vill ändra på detta, inte bara kristna, utan även läkare, forskare m fl.