BIM September 2014

Ingen fara, jag fixade listan förut och la in den två ggr då jag själv gjorde fel och la mig i november ^^

Jag har inte tänkt testa mig förrän möjligen efter bim.

Du är så stark!!

Hehe, känns som bortkastade pengar när det är så nära bim nu.. Men tack <3

Tack :) Ingen press på att jag måste vara gravid till jul dock. Jag blir så glad oavsett.

Varning för väldigt ingående information, haha, men upptäckte en jätte ÄL-flytning nu när jag gick på toaletten, det var till och med helt blött i trosan! Då måste jag ju nästan ha äl nu? Så himla typiskt att man inte har några äl-tester hemma nu när man verkligen behöver det. Aja, vi får ta och "ligga i" så får vi se vad som händer sen :D

Ja, ligg på :)

Jag har en sån konstig känsla i kroppen.. Nu tror jag att jag hoppas för mycket, att hjärnan lurar mig för att viljan är så stark. Men första gången jag var oplanerat gravid gick jag och mådde dåligt psykiskt. Jag var trött och kände mig sjuk, sådär febrig och ville helst bara sova och gråta. Nu är det likadant. Ikväll är jag hemskt svullen om magen, mått illa och haft mensvärk. Alla symtom går ju förklara utan en graviditet, men just den där skumma känslan... Jag vill ju så mycket och jag vill bara falla ihop för orkar inte med att vara skengravid mer :'( Fyfan vad allt bara vände ikväll..

Förstår att det är jobbigt att försöka hålla hoppet uppe hela tiden, ibland behöver man bryta ihop för att kunna fortsätta framåt igen. Det går åt så himla mycket energi till att driva bebisverkstad, man tänker på det jämt, räknar dagar för att ha koll på äl och bim, letar symtom och allt detta hopp som man har varje månad, som sedan slutar i besvikelse. Det är egentligen inte så konstigt att man bryter ihop och tycker allt är skit, och att man ibland bara vill ge upp. Men det kommer bli bättre, någon gång kommer man få sin alldeles egna lilla bebis, men vi vet tyvärr inte hur lång tid det kommer ta. Håller tummarna stenhårt att dina symtom tyder på graviditet! Stor kram! <3

Du är en räddande ängel, tack för dina fina ord <3

Du beskriver så bra på hur jag känner och som jag tror vi alla känner. Ibland funderar jag på om nåt kan vara fel, men om man har fertil familj borde man väl själv inte vara mindre fertil, funkar det? Jag tänker på min mamma, pappa och syskon. Och på hans föräldrar och ena bror. Vad jag vet är det ingen som har en historia med svårt att få barn. Men det kanske inte funkar så?

Secretly me, Lizzie....

Jag känner precis likadant, man kämpar kämpar för att sen misslyckas. Ja vet inte om ja känner såhär för att jag har mens men ja vet inte om jag vill försöka mer för varje gång vi misslyckas gör de såååå ont att ja vet inte om jag klarar gå igenom de igen.

Kopierar en text ja skrev tidigare idag:

And theres nothing that can make that pain of not being pregnant go away, and i now live with the fear of having to go through this once more and once more and once more. These are just words, thoughts and feeling. They are nothing compare to the pain. And Every second, everywhere i go, everywhere i look, everyone i speak to remind me of what i dont have.... And that creates a hole in My heart that gets deeper Every day and Every fail makes me fall so much deeper. You say its only been a year, Every hour for me is like a day, Every day is like a month, Every month is like a year. And a year is like a decade.....