Om ni hittade pengar...

Jag säger som tidigare inlägg , hade jag bara hittat pengar ,då åker dom i fickan så länge det faktiskt inte är större summor som det skrev 15000 kr osv ,hittar jag en plånbok lämnar jag in.

jag hade en rolig dag då jag hittade ca 100 kr lite överallt i hela centrum , började i bibblan, där låg det 3 tior på golvet, sen där man lastar sina varor i kassan så låg det en tjuga , sen skulle jag posta ett brev där låg det en ihoprullad 50 lapp i ett hörn .
Kändes som en givande dag

Jag har haft sådan tur att de gånger jag hittat sådär tusen spänn på gatan har jag sett vem som tappat dem också och enkelt kunnat springa ikapp dem med pengarna.

Om det bara vore pengar, på en plats där mycket folk rör sig, och ingen möjlighet att avgöra vems de var, skulle jag kanske överväga att behålla dem. Annars kanske de går till polisens fikakassa, iofs? De små liven kan nog behöva mera pepparkaka.

Tallulah:
Nej, du är inte ensam. Hade också lämnat tillbaka pengarna!

Hittade dock en 100-lapp en gång som jag och min kompis delade på (vi var väl i tio-årsåldern), men hade jag hittat en större summa pengar i dag så hade jag inte behållt dem. Vad ska jag med andras pengar till? Känns inte rätt...

Och om pengarna låg till exempel i ett kuvert? Då blir de ju mer "beskrivbara"? Och om ni tappade 1000 kronor i ett kuvert, skulle ni gå till polisen för att se om någon lämnat in dem?

Jag hittade fyra femhundringar i rännstenen en gång och behöll dem. Vad skulle jag ha gjort? Den rättmätige ägaren kan ju aldrig få tillbaka dem, eftersom de inte går att identifiera, så att lämna dem till polisen är ju meningslöst. Går kanske till deras festkassa, men inget annat. De kan ju knappast lämna ut pengar till vem som helst som kommer in och påstår att de har tappat lite. Jag såg det som återbetalning för alla de pengar jag tappat genom åren och som någon annan blivit glad för.

Om jag hittade pengar på gatan så skulle jag lämna in det till polisen, ingen tvekan. Om det var en plånbok jag hittade så skulle jag försöka hitta ägaren själv först, ofta ligger ju ID-kort och sånt i också och då går det ju oftast att hitta ägaren via Eniro eller nåt.

Skulle inte må bra med mig själv om jag gick omkring med nån annans pengar. Om jag själv tappade pengar så vet jag ju hur glad jag skulle bli om nån vänlig själ var ärlig nog att försöka hitta mig och ge tillbaka dem. Hittelön skulle vederbörande få förstås!

hittar jag en plånbok så lämnar jag den till polisen, med pengarna...

Hittar jag 500kr hmmmm vet inte beror på vart..är det i affären lämnar jag nog dem i kassan eller nått...men vore det på gatan så hamnar de nog i fickan..fast jag skulle nog ha dåligt samvete läääänge efteråt...

Större summa skulle hamna hos polisen..man får juh 10% i hittelön!! så hittelön på typ 20000 blir juh 2000kr vilket är jättemkt pengar!

Sallisen: Men hur hade du tänkt att du skulle få tillbaka en femhundring som du har tappat någonstans mellan Konsum, bilparkeringen, dagis och kemtvätten? Ska du gå till polisen och säga att du tappade en femhundring någonstans i centrum, fast du är inte säker på var och när? Och hur ska de vara säkra på att den femhundring som jag var och snäll och lämnade in dagen innan när jag hittade den under en bil var din och inte Anna-Lenas, som också tappade pengar men inte har märkt det? Det funkar ju bara inte.

panenka: kul att någon bräcker mig i summa!! jag hittade 15.000 kr en gång. När man väl sitter där med pengarna så är det rätt svårt att säga "nä, nu drar vi till Mallorca"

Det känns att det inte är ens egna pengar.

Om jag hittade det inne i en lokal, typ på ICA, på biblioteket eller dylikt skulle jag lämna in den, om det var på öppen gata skulle jag nog ta pengarna, iaf om det inte var en vansinnigt stor summa. Min sambo lämnade in ett upphittat pantkvitto på ICA förra veckan, jag tyckte han var överärlig och det tyckte de på ICA också, men sedan dök den riktiga ägaren upp och var överlycklig över pantpengarna. Hittelön utlämnades. Kanske klokt, för det hade varit skumt att förklara att vi hade ett pantkvitto på 101,50 som en annan saknade. Hur kunde han veta att det fanns ett sånt kvitto om det inte var hans?