Hur var er tid på BB?

Jag hade det jättebra på BB. Vi stannade tre dygn och hade ett trevligt rum, fick god mat och all personal (utom en) var supergulliga. Mycket bra upplevelse!

Tyckte det var fruktansvärt långtråkigt bägge gångerna. 

Första gången var jag och sonen isolerade pga att pappan hade en infekterad talgkörtel och han var inte ens med på BB. Fick inte ens hämta min mat så fick förlita mig på att andra hade tid att lämna den. Var såååååå otroligt skönt att få åka hem dagen efter att han kom. 

Andra gången blev jag kvar tre dagar och det var lika långtråkigt då. Man såg verkligen fram emot dom stunder som man fick lite besök och slapp ligga i sin säng i salen med bebisen. 

I december kommer min tredje och misstänker att jag kanske blir kvar ett par dagar då med eftersom jag äter medicin mot sköldkörteln sen v17. Att dom vill ha koll så bebisen är helt frisk. Men lär bli ännu mera långtråkigt då eftersom det sitter en mega stor lapp på dörren att man inte får ta emot besök alls. Mamman ska vila och mamman ska bonda med sin bebis... Ungefär som om man inte hinner med det ändå?! suck...
Tidigare gånger på BB har jag inte gjort annat än att vila och bonda med bebisen i brist på annat att göra där. 

Undrar om upplevelsen av BB bara beror på omständigheter eller om upplevelsen varierar beroende på om man ligger på BB i en större eller mindre stad? Man har ju hört att BB-vården i bla Malmö och Sthlm är undermålig pga personalbrist...

Galet långtråkigt. Med första blev det 3 dagar BB + några dagar Neo (lunginflammation). Med andra samma (fast bara dålig på att hålla blodsocker och dålig viktuppgång). Med tredje 3 dagar BB för att han var så liten och då ville de ha kvar oss 3 dygn och se att han åt nog mycket och fjärde fick jag välja själv men de frågade om jag kunde tänka mig att sova en natt eftersom det skulle passa med rond och utskrivning och det gick jag med på (hon är född mitt på dagen).

Med första var väl inte tristessen så farlig men sen alltså. Snacka om att klättra på väggarna.

Hemsk, har nån fobi för att bli lämnad på sjukhus (troligtvis pga barndomsupplevelser). Varken ammning eller anknytning kom igång föränn jag kom hem. Med 2:an åkte vi hem strax efter förlossningen hoppas på samma sak med 3:an. För mig är det ren tortyr att ligga på sjukhus i synnerhet som nyförlöst.

Det var trevligt. Vi fick ligga kvar onsdag-lördag(och blev erbjudna att med kort varsel stanna kvar längre då jag mådde lite dåligt precis innan vi skulle åka hem) trots att allt hade gått fint eftersom jag födde under  lågsäsong. Personalen var jättetrevlig och vi fick vara tillsammans hela tiden. Så sköt att få städat och få tre mål mat om dagen. Det var skönt att kunna bonda lite och få hjälp med den i början strulande amningen innan vi åkte hem.
Eftersom alla hade eget rum så var det också jättetrevligt att träffa de andra föräldrarna i matsalen.
Jag upplevde att vi fick jättebra hjälp och "servicen" var super. Kanske mycket på grund av att det inte var stressigt och mycket födslar just då, men ändå.

jag älskade bb. Vi låg på en eftervårdsavdelning då jag förlorat en hel del blod och hade ett stort eget rum. Stannade fyra nätter och har bara positiva minnen. Personalen var fantastisk. Vi tryckte på "larmknappen" hur många gånger som helst (vår bebis kräktes fostervatten, kissade ut lite rödfärgade salter och annat normalt, men vi visste ju inte riktigt eftersom det var första barnet) och de var alltid lika gulliga och tålmodiga. 
Vi satt mest och tryckte på vårt rum och tittade på vår underbara nyfödda dotter. 

Jag ville bara hem. Var fast i en hel vecks pga svår hf. Personalen var underbar o nattpersonalen tog sonen första natten 3 timmar så jag kunde sova. Jag var sjukt uttråkad av o vara fast i sängen o inte få göra nåt. Amningen kom inte igång o sonen nattpigg. Det var inget fel på personalen alls men det var psykiskt påfrestande att vara så sjuk när jag mådde bra.