Inlägg från: Anonym (uttråkad) |Visa alla inlägg
  • Anonym (uttråkad)

    Min man är så himla tråkig!!

    Jag och min man har varit tillsammans 5 år nu, gifta i 2. Har två barn på 3 och ett år, så allt har gått ganska fort om man säger så. Vi var dock båda 30+ när vi träffades.

    Vi har ett perfekt liv, bor fint, enkla barn, gott ställt. Men mellan oss är det så trist. Vi bråkar inte, vi tar inte i varann, vi saknar passion. Jag försöker hela tiden uppmärksamma honom så som jag själv bli uppmärksammad, men han är så vansinnigt passiv själv.

    Han läser tidningen, läser bok, kollar på TV, försjunker sig i mobilen, sina egna tankar och svarar med hummanden om man försöker prata med honom. Aldrig tar han initiativ till sex, vi busar aldrig han och jag, knappt att vi skrattar eller skojar tillsammans heller. Allt är bara lugnt och trevligt hela tiden.

    Jag är den som hittar på aktiviteter för helgen, jag håller kontakt med mina vänner och han följer snällt med på middagar och födelsedagsfester. Han träffar någon kompis i halvåret. Jag planerar för framtiden, typ om vi ska ta en all inclusive till hösten, om vi ska åka till Kolmården nån helg osv osv. Han kommer ALDRIG med sådana initiativ.

    Vet inte hur många gånger jag påpekat att jag behöver honom, hans tid, engagemang, hans kropp. Att det är egoistiskt att bara luta sig tillbaka och låta mig styra hela skutan när det gäller allt, tom sexlivet. Att jag känner mig tagen för given, oattraktiv och bortglömd. Varje gång bedyrar han dyrt och heligt att han älskar mig, uppskattar mig och inte kan leva utan mig. Och jag tror honom verkligen. Hans personlighet är liksom som den är: Lugn, passiv, försiktig och intitiativlös. Jag är lite tvärtom, men inte extrem heller.

    Vad gör man liksom? Vet ärligt talat inte om jag kan tänka mig resten av livet såhär....

    Ska tillägga att han är en utmärkt pappa och vi har en jämställd fördelning av arbetsuppgifter i hemmet, så han är ingen latmask som ska servas som ett litet barn.

  • Svar på tråden Min man är så himla tråkig!!
  • Anonym (uttråkad)

    Det är riktigt att han är såhär som person. Det var en del som attraherade mig till att börja med. Mina tidigare förhållanden har varit med extremer åt andra hållet: helt galna, excentriska äventyrare som ägnat sig åt att utmana döden hela tiden.

    Men han kanske är för lugn åt andra hållet helt enkelt, för att vi skall palla med att leva ett helt liv tillsammans. Känns bara så himla trist att behöva bryta upp en fin familj för att jag behöver mer crazyness i vardagen Rynkar på näsan

  • Anonym (uttråkad)
    Anonym (Anno) skrev 2014-08-13 12:57:46 följande:

    Fast båda parter i en relation måste ge...man kan inte bara vara passiv. Han kan faktiskt anstränga sig lite nu när du reagerar på hans passivitet.

    Säg att du menar allvar...vill han inte göra roliga saker? Fråga vad Han vill. Hur Han vill att ert liv ska se ut. Säger han att han inte bryr sig och inte vill anstränga sig att "piggna till" lite så är det dåligt gentemot dig.

    Kanske du ska föreslå familjerådgivning? Då förstår han allvaret iallafall. Man måste göda kärleken och anstränga sig lite.


    Precis såhär tänker jag oxå. Det finns få kvinnor som skulle vara nöjda med att ha en grå mus i fåtöljen hemma som bara sitter med näsan i en bok och aldrig tar initiativ till något.

    Är man i ett äktenskap måste båda anstränga sig. Jag gör avkall på att ständigt ha saker på gång men kommer aldrig kunna sätta mig i fåtöljen som han gör. Han måste avstå från att vara totalt genompassiv och steppa upp litegrann. Inte så att han måste bli som jag, men om han höjer engagemanget en smula så kan vi kanske mötas någonstans!

    Han brukar efter våra samtal faktiskt "komma igång" lite, men det dröjer ett par veckor så är han tillbaka i samma likgiltighet igen.
  • Anonym (uttråkad)

    Vi är väl lite där vi var för ett år sedan. Jag drar skutan framåt. Men det känns inte som att jag är redo för separation än. Barnen är små än och det blir lättare ju äldre de blir. Vi får mer tid över för varandra (små stunder Drömmer) och kämpar på.

  • Anonym (uttråkad)
    Anonym (Hmm) skrev 2015-04-01 08:49:04 följande:

    Det låter (hyfsat) bra iaf jag håller tummarna för er!!


    tack!

    Vi hade t.om sex igår på hans initiativ!
  • Anonym (uttråkad)
    Anonym (Man) skrev 2015-04-01 15:20:43 följande:

    Kul TS att det går lite bättre.

    Men har en fråga är det inte typiskt kvinnligt att liksom aldrig vara nöjd?


    Är det inte typiskt manligt att bara luta sig tillbaka och låta någon annan sköta ens liv?
  • Anonym (uttråkad)
    Anonym (:)) skrev 2015-04-01 15:20:09 följande:

    Vet att tråden är gammal. Men kan ni inte ha varsin dag som ni ensamma planerar. Sambon får inget veta. Fixa barnvakt eller ha barnen med. Behöver ju Inte va ngt dyrt eller jobbigt. Kanske en picknick o mata ankor, nä men du förstår!:) En överaskning..


    Saken är den att JAG gör detta för honom. Jag fixar barnvakt och säger *surprise*, idag ska vi ut och äta, åka skidor eller nåt annat kul. Han blir jätteglad och följer glatt med.

    Han har dock aldrig gjort något liknande under de nu 6 år vi varit tillsammans. Han har köpt rosor till mig på alla hjärtans dag 2 år för att jag bett honom, inte för att han tänkt på att fixa det själv.
  • Anonym (uttråkad)

    Uppdatering:

    Vi har nu hamnat i det läget att det är jag som börjar ge upp. Jag sköter mer och mer "mig själv", bokar in egna grejer utan honom, lever mitt liv som jag vill och lämnar honom hemma.

    Jag har inte alls samma känsla att jag vill ligga med honom längre eftersom det är så fruktansvärt tråkigt, samma repertoar varenda gång.

    Det som ger mig kraft och energi är barnen, som är större nu och roliga, finurliga och hakar på det mesta med ett leende. Jag har även ett nytt jobb som ger mig massor intellektuellt.

    Lustigt att jag hittade den här gamla tråden och kan konstatera att den här känslan av passivitet började redan för 4 år sedan. Trodde vi inte hade haft det så dåligt så länge Rynkar på näsan

  • Anonym (uttråkad)
    Anonym (H) skrev 2018-02-15 17:22:42 följande:

    Ts, skilj dig. Sorgligt att läsa att det inte har blivit ett dugg bättre mellan er, såhär nästan 3 år senare. Är det såhär du vill leva ditt liv? Du lever bara en gång. Du förtjänar en man som tar dig med storm och som tycker att du är fantastisk på alla sätt och vis. Och som känner sig så lyckligt lottad att få dela sitt liv med dig. Som är galen i dig och som älskar att mysa i sänghalmen med dig :) Tro mig, det finns såna män. Som planerar utflykter för familjen, som ofta bekräftar dig och visar att du betyder allt för honom. En som vet vilken underbar familj han har så han gör allt för att göra dig och barnen lyckliga.

    Vi har varit ett par i 10 år och har barn tillsammans. Och han gör och är allt jag någonsin önskat. Han är galen i mig och bekräftar mig. Jag älskar honom tills döds. Han planerar utflykter och äventyr för familjen. 

    Snälla ts, du förtjänar att vara lycklig. Och det är inte så långt bort som du tror. Det kommer tyvärr bara inte att bli med din nuvarande. 

    Hejar på dig!


    Saken är den att jag känner mig så fruktansvärt egoistiskt när jag tänker att jag skulle lämna honom och bryta upp för barnen bara för att jag är sugen på lite fart, fläkt och passion.

    Jag föreställer mig istället att jag skall göra det så bra som möjligt utifrån den situation vi är i. Söka energi utifrån (ej otrohet, det skulle äta upp mig), se det som ett aktivt val att stanna för barnens skull och inte bli bitter. Umgås med vänner och övrig familj som ger energi osv.
  • Anonym (uttråkad)
    Anonym (Fredrik) skrev 2018-02-16 09:49:12 följande:
    Du får inte vara så diffus. Bestäm rutiner och regler regler som ni sedan följer. Exempelvis inga mobiler mellan 18-21. Eller gemensam middag dagligen etc etc.
    Alltså, det har gått 4 år sedan tråden startades Flört. Under den tiden har jag provat en hel del odiffusa förslag genom dessa år varav ingenting fungerat, någonsin, mer än en-max två veckor.

    Gemensam middag äter vi varje dag, tillsammans med barnen. Och det är trevligt, vi pratar med dem om deras dag och de är söta och gulliga. Men samtalet mellan han och mig saknas i princip. Jag kan försöka slänga fram lite samtalsämnen men får ofta kortfattade svar i stil med: Ja, verkligen. Jo, det var bra på jobbet idag. Nä, inget särskilt som hänt.

    Som att prata med en vägg ungefär. Jag är som person egentligen rätt pratsam och diskuterar gärna högt och lågt med folk på jobbet eller med kompisar. Hemma är jag dock i princip tyst, eftersom jag inte får någon respons.
Svar på tråden Min man är så himla tråkig!!