Min man är så himla tråkig!!

Men han måste väl varit så hela tiden, eller har han bytt personlighet? Du måste väl ha sett detta även innan ni gifter er?

Det ligger tydligen i hans personlighet att vara allt det där du beskriver. När passionen är borta och man faller in i vardagslivet så kanske det kan bli så här. Du kan inte ändra på honom. Du har tydligen försökt. Och tycker ändå att du verkligen inte har något att klaga över. Många blir goda vänner istället för älskande i en relation. Kan du nöja det med att bo med kompis och ha sex då och då som du själv ta initiativet till?

Fast båda parter i en relation måste ge...man kan inte bara vara passiv. Han kan faktiskt anstränga sig lite nu när du reagerar på hans passivitet.

Säg att du menar allvar...vill han inte göra roliga saker? Fråga vad Han vill. Hur Han vill att ert liv ska se ut. Säger han att han inte bryr sig och inte vill anstränga sig att "piggna till" lite så är det dåligt gentemot dig.

Kanske du ska föreslå familjerådgivning? Då förstår han allvaret iallafall. Man måste göda kärleken och anstränga sig lite.

Det är riktigt att han är såhär som person. Det var en del som attraherade mig till att börja med. Mina tidigare förhållanden har varit med extremer åt andra hållet: helt galna, excentriska äventyrare som ägnat sig åt att utmana döden hela tiden.

Men han kanske är för lugn åt andra hållet helt enkelt, för att vi skall palla med att leva ett helt liv tillsammans. Känns bara så himla trist att behöva bryta upp en fin familj för att jag behöver mer crazyness i vardagen

Precis såhär tänker jag oxå. Det finns få kvinnor som skulle vara nöjda med att ha en grå mus i fåtöljen hemma som bara sitter med näsan i en bok och aldrig tar initiativ till något.

Är man i ett äktenskap måste båda anstränga sig. Jag gör avkall på att ständigt ha saker på gång men kommer aldrig kunna sätta mig i fåtöljen som han gör. Han måste avstå från att vara totalt genompassiv och steppa upp litegrann. Inte så att han måste bli som jag, men om han höjer engagemanget en smula så kan vi kanske mötas någonstans!

Han brukar efter våra samtal faktiskt "komma igång" lite, men det dröjer ett par veckor så är han tillbaka i samma likgiltighet igen.

Du måste få honom att inse att du menar allvar...då kanske han får tummarna ur...

Familjerådgivning är inte helt fel då ni kan få fram båda två hur ni vill att ert gemensamma liv ska se ut.

Lite bekvämlighet ligger nog bakom hans beteende...men nu måste han faktiskt börja anstränga sig lite o börja ge lite i förhållandet och inte falla tillbaka!

Säg att du menar allvar men inte på något anklagande sätt. Säg att du måste få känna hans engagemang också i ert förhållande.

Kanske bestämma att 1 gång i månaden bestämmer han något ni ska hitta på hela familjen eller bara ni två. Men var då positiv till hans förslag.

Lycka till!

Känner igen detta (från min pappa). Efter många erfarenheter är mitt korta svar: skilj dig fortast möjligt!!!

Been there, done that. Det blev aldrig bättre trots många samtal, försök och ansträngningar. Nu är jag skild

Känner igen det där...skiljde mig från min förra man för att jag blev uttråkad helt enkelt. Fast det var nog egentligen inte hans fel, han är egentligen väldigt kul Men jag hade ett tråkigt jobb där det aldrig hände något, och sedan hade vi småbarn som visserligen också var fantastiskt men väldigt mycket "vardag" (man orkade helt enkelt inte hitta på en massa kul galna saker efter jobb och småbarnsliv). Så allt var egentligen väldigt bra, men jag längtade efter mitt gamla liv när jag skydivade på Nya Zeeland och kröp runt i glaciärer på Svalbard.

Sagt och gjort så skiljde jag mig och träffade en spännande man som ville göra allt kul jag längtat efter. vad jag verkligen inte hade tänkt på var alla min fd.s fantastiska god sidor, han är supersnäll, social och tyckte jag var viktigast i världen. Nya sambon hade massa andra projekt som han tyckte var mycket mer spännande än att umgås med mig. Jag har aldrig i hela mitt liv ångrat mig så mycket. Min fd man har nu en annan och de har två barn tillsammans.

Det jag ville säga med det här är att gräset inte alltid är grönare på andra sidan, och allt behöver inte bero på relationen. Det är lätt att bli hemmablind och bara se det man retar sig på, de goda sidorna upptäcker man först när de är borta. Mycket av det positiva som jag trodde var självklara delar av en relation visade sig vara ganska unikt för exmannen. Ni har dessutom två små barn som ni fått ganska tätt. jag hade givit det några år till iaf innan jag fattade några avgörande beslut. Jobba på att hitta på roliga saker (utan barn ibland) tycker jag dock absolut att ni ska göra!!

...såg precis att det var rätt länge sedan ts startade tråden, hur har det gått?