• Anonym (rädd)

    Varför så mycket skador?

    Med tanke på att man hela tiden läser om att man klipper och har perinealstöd för att förhindra att man spricker okontrollerat tycker jag det är konstigt att man läser om så många som fått en grad 3 ruptur och ännu fler som fått mindre svåra skador. Missar man inom vården att hålla koll på när ett klipp behövs eller när är det skadorna uppstår? Det är ju uppenbart så att det felar någonstans från vårdens sida när så många blir skadade.

  • Svar på tråden Varför så mycket skador?
  • Anonym (rädd)
    Anonym (fia) skrev 2014-08-14 13:00:03 följande:

    Nej, det är inte från vårdens sida det felar utan från naturens. Har du en boll som du trycker genom en halvt elastisk öppning, och bollen är så pass stor att elastisiteten inte räcker till men du ändå fortsätter att trycka ända tills bollen kommit igenom, så kommer öppningens väggar att ta skada, det säger ju sig självt. Ju mer du då klipper, desto mindre skada kommer det bli på de övriga väggarna, men desto större blir samtidigt skadan just där du klipper.

    Hur du än gör uppstår en skada, allt annat vore mot naturlagarna, och det enda du kan göra är att räkna ut statistiskt hur stora skador det blir av de olika alternativen och sedan använda dig av dessa siffror för att statistiskt sätt orsaka så små skador som möjligt hos varje individ. Men skador kommer det bli oavsett, eftersom konstruktionen är felbyggd från första början.


    Ok så då är det alltså så att de två metoder som används (klipp, perinealstöd) inte funkar särskilt väl. Det KAN såklart funka men ofta gör det inte det trots att man kallar det för att klippa så man slipper svåra sprickor och att skydda från sprickor genom att hålla emot.
  • Anonym (rädd)
    Chrysabelle skrev 2014-08-14 13:18:09 följande:

    Men du ska väl ändå inte föda barn, vad är du rädd för?


    Om 3 veckor , vad är det för konstigt påstående?
  • Anonym (rädd)
    Skumbollen skrev 2014-08-14 14:50:19 följande:

    Under 2013 föddes 113 593 barn i Sverige, även om du tycker att du läser om många som fått komplikationer så är det antagligen inte den Sanna verkligheten. Kanske snarare så att de som fått problem söker sig till forum för att ventilera med andra i samma sits. Hur många känner du som råkat ut för en allvarlig ruptur?

    Förstår din oro, när min son skulle födas var det det enda jag tjatade om, att hon skulle skydda mitt underliv. När det var dags att sy en liten bristning tvingade jag henne dubbelkolla tre gånger att hon inte missat något :)

    Lycka till med din förlossning och glöm inte knipa, knipövningar är förebyggande mot bristningar enligt boken "att föda"


    Som jag ser det är det allvarligt om man får en ruptur oavsett om den inte är av den svåraste typen. Och många säger att de flesta måste sys lite åtminstone. Jag har svårt att sätta mig in i hur det känns när underlivet slits sönder och helst av allt vill jag ju inte behöva få veta det heller. De som jag känner som har fött har inte självmant berättat om sina skador och jag känner att det är rätt ofint att fråga.
  • Anonym (rädd)
    Cox Orange skrev 2014-08-14 17:39:32 följande:

    Jag blev klippt, men tanten klippte fel, rakt i sfinktern. 
    Orsaken stavas kompetensbrist.

    BM kände till att en sfinkterskada var min värsta mardröm och det var väl därför hon klippte. Enligt en annan BM hade det inte behövts. Nåväl, jag krystade i över 1,5 h...

    Hon insåg nog sitt misstag, och det var för jobbigt för henne att erkänna det. Jag hade grymt ont och hon gav mig ingen bedövning när hon sydde. Antagligen för att det skulle ha varit för jobbigt för henne att tappa ansiktet för mig och läkaren och skicka upp mig på operation.

    Hade enorma problem efteråt och hon hade inte suturerat någonting alls korrekt, inte så konstigt då jag flög i taket för varje stygn. 
    Sfinkterskada och rectocele och urininkontinens pga hennes bristande handläggning.


    Beklagar verkligen det du varit med om.
  • Anonym (rädd)
    Cox Orange skrev 2014-08-14 17:51:38 följande:

    PS.. Jag födde på SÖS och eftersom min sfinkterskada var "oupptäckt" så finns den inte i statistiken. Jag var till gyn senast igår (min 16:e gynundersökning på 9 månader) som sade att "svåra skador efter vaginala förlossningar är väldigt vanliga".

    Om du är orolig så skulle jag råda dig att tänka över hur du skulle hantera att hamna i t ex min sits: Fisa på dig närsomhelst, läcka lite avföing hela tiden, inte kunna bajsa utan att klösa ut bajset från slidan, att ha ont och blöda varenda gång du bajsade, ha ont i upp till 16h efter varje avföring, ha ett stort sår/ ömmande ärr mitt i krysset, tappa känseln i urinblåsan, kissa ner dig så fort du nös, inte kunna ha sex pga smärtor och urinläckage. Är bättre två operationer senare men kommer aldrig bli bra. Förutom då det psykiska lidandet som följer av allt detta.

    Jag ångrar så fruktansvärt bittert att jag inte slogs med näbbar och klor för ett KS, jag orkade inte sitta i fler tramsiga Aurorasamtal utan trodde på mitt snoittkontrakt. Tyvärr är vi MÅNGA som råkar ut för dessa skador men det mörkas och eftervården är usel. Kram och lycka till. Hoppas du får en bra förlossning oavsett om den är "reguljär" eller inte.


    Verkligen sorgligt att höra detta. Tyvärr verkar det som att man ska tänka som så att risken är "liten" att något går fel och därmed acceptera risken, och problemet NÄR något går fel. Jag anser att det är fel att tänka så, jag tycker man ska utgå ifrån att INGEN ska få svåra skador, oavsett om de är bestående eller inte eftersom man inte vet med säkerhet om en skada är bestående förrän långt efteråt. Ingen kan titta på ett söndertrasat underliv och garantera att det kommer läka 100% perfekt.

    Jag har kämpat för KS. Vet inte än hur det blir det är väldigt sent nu.
  • Anonym (rädd)
    Cox Orange skrev 2014-08-15 07:39:10 följande:
    Ja, det är helt galet. Det värsta är ju att risken inte på något sätt är liten. 3 av 9 i min mammagrupp har fått en sfinkterskada! (Jag har ingen "specialgrupp")

    Förbered din partner på att han måste stå på din sida och inte lita på personalen om du skulle ha en VF. Se till att han frågar dig om ni ska avbryta. De jag känner som fått akut KS har enbart fått det för att mannen sagt ifrån.
    I mitt eget fall är jag väldigt besviken på min man som "lovade" att stå på min sida men sedan förvandlades till en mespropp som lyssnade blint på barnmorskan.
    Jag hoppas verkligen du får ett KS, jag skulle aldrig ta risken att det blir som för mig.

    Lycka till!
    Tack. Min man är jättebra men i just detta håller han inte med mig. Jag har skrivit ett detaljerat förlossningsbrev men hans inställning är att man ska in på förlossningen och låta dem göra sitt jobb, dvs att de får fria händer att sätta sugklocka eller vad som kan behövas. Han menar på att de såklart vet vad de gör och så. Han har ju inte hört historier om skador om man säger så. (Hör män någonsin historier om skador?) Jag hoppas ju fortfarande på KS vi får se.
    Beklagar verkligen att du farit så illa i vården.
  • Anonym (rädd)
    mamaleona skrev 2014-08-25 07:53:35 följande:
    Så är det INTE i finland, det är jag säker på. En  mycket liten del får bestående men / besvär.
    Skulle vara helt underbart att föda i Finland! 
  • Anonym (rädd)
    Anonym (.) skrev 2014-08-27 21:30:56 följande:

    Men man måste ha i åtanke att det är kvinnors upplevelse av ohälsa. Inte hur många faktiska skador det är. 


    Menar du att kvinnor upplever skador som inte finns?
  • Anonym (rädd)
    Anonym (.) skrev 2014-08-28 06:38:39 följande:

    Det kan mycket väl vara så att kvinnor har besvär, men det behöver inte vara en sfinkterskada för det. 


    Fast nu handlar ju tråden om skador generellt så alla skador bör räknas med om de härrör från en förlossning.
Svar på tråden Varför så mycket skador?