Varför så mycket skador?

Ser inte att jag skrivit någonstans att hon är "nån chefsbarnmorska". Men såvitt jag vet har hon varit barnmorska, hon kanske har läst vidare nu till överläkare. Ja du får ju tro vad du vill, men forskning säger fortfarande det den säger. 50 % får problem med underlivet för resten av livet efter en vaginal förlossning. Dags att kvinnor får reda på sanningen eller tycker du inte det?

Menar du att kvinnor upplever skador som inte finns?

Vad får du ut av att sitta här och förneka att skador förekommer?

Jag är ganska säker på att om man inom förlossningsvården hanterade den vaginalt födande kvinnan med samma medicinska expertis som man hanterar den kvinna som föder via KS, så hade förlossningsskadorna minskat.
Men tyvärr finns det en inställning att "kvinnan är skapt att föda barn" vilket inte alls stämmer. Kvinnan är skapt till att hålla kvar barnet i livmodern så länge som möjligt.
Trots allt, så där det inte finns medicinsk vård, så dör en kvinna var 90:e sekund i samband med att hon föder barn, under den tiden kvinnan födde barn utan sjukvård (dvs utifrån de förutsättningar som naturen har gett) så var det den vanligaste dödsorsaken bland fertila kvinnor att dö i barnsäng.

Men det är ju inte ens det det handlar om! Om det fanns adekvat vård ock kunskap skulle ingen behöva spricka så illa att skadorna inte gick att reparera... Ingen! God livskvalitet, ja tjena det låter ungefär som att "ja jag överlevde ju iallafall"

Vid första förlossningen fick jag "total sfinkterruptur grad 3" på grund utav bebisen hjärta sjönk för tredje gången och då var det att få ut bebisen här och nu!.
Det blev med sugklocka och ett akutteam med ca 6-8 personer som sprang in i rummet.
Två som tryckte/hängde på min mage och och en som drog ut med sugklockan. I det skedet så var det ingen som brydde sig om mina ev. skador utan att får ut ett barn innan hjärtslagen försvann helt. Jag fick åka till operation för att sys efter förlossningen. När man tänker på det efteråt så var det självklart att det blev som det blev, och inget jag är arg eller så mot personalen det var mellan mitt underliv och en levande bebis. Visst var det svårt med att både urin och avföring,men lärde sig knep för att slippa ont vid kissa o.s.v.. Det tog lite tid ca 2-3 månader, men sen så fungerade det att göra båda utan att göra ont.

Fick gå en efterkontroll hos en läkare och allt var läkt fint så behövde ingen KS vid andra förlossningen som var för ca 2 månader sedan. Det var en jätte lätt förlossningen utan problem mer än jag som svimmade och behövde bara sys tre stygn så var allt klart. Hade ingen problem alls med varken avföring eller urin efteråt. Sådan förlossning gör jag gärna igen.

Man är konstig och glömmer bort hur det är under/efter förlossningen, se på mig jag skaffade ett barn till som jag fick 1,5 år efter första.

*styrkekramar* Lycka till med allt!

För mig är det så att eftersom jag redan har förlossningsskräck så behöver jag veta så mycket som möjligt om vad som kan hända och vad som brukar hända. Om jag har en chans att vara mentalt förberedd på olika saker så kommer jag kunna hantera det mycket bättre än om jag plötsligt ligger där med ett söndertrasat underliv som jag inte hade en aning om att det kunde hända. 

Problemet handlar snarare om hur saker kategoriserats. Många komplikationer har liksom inte ens funnits med vare sig i statistik eller i proffessionens medvetande utan liksom räknats som "smällar man får ta" efter förlossning. Bara det faktum att man sys ihop i underlivet, fullt av nerver och viktiga funktionet av en BARNMORSKA istället för en typ plastikkirurg, som givetvis vore rimligare. Och detta är känsliga saker som folk inte pratat om öppet. Varför mörkertalet varit enormt. Vet själv flera väninnor som efter nåt år av lidande behövt operera sig då skador efter förlossning negligerats eller slarvsytts av nån utan adekvat kompetens. Varit allt från inkontinenser, till delar av slemhinnan som hängt utanför etc.