Anonym (?) skrev 2014-08-15 11:21:19 följande:
Skämt åsido. Faktum är att jag tycker, på riktigt, att det är synd om de barns om får namn som är jättesvåra att uttala på engelska. Namn som är så svenska att de låter helt förkastliga på engelska.
Engelska är ju språket man talar då man åker utomlands (om man inte kan det inhemska språket så pass väl att det är det man kommunicerar med).
Själv hade jag ett väldigt svenskt namn förut. Jag valde att byta ordning på mitt gamla förnamn och ett andranamn, - så att andranamnet blev förnamnet. Jag har haft mycket lättare i livet sedan dess (då ska tilläggas att jag inte varit bofast i Sverige i perioder längre än fem år som längst).
Fast vad är det ens som säger barnet kommer vara någon globetrotter? Dessutom, om jag tänker på alla mina vänner som varit utbytesstudenter/åkt på språkresor, så tycker speciellt amerikanare att det är roligt, trevligt och exotiskt med svenska namn.
Anekdot angående det: När Monica Zetterlund var i USA och jobbade på 60-talet(eller kanske var det 50-talet)och skulle presenteras för kollegorna tyckte hennes amerikanska ledsagare att Monica var så tråkigt och internationellt namn och frågade om han inte kunde få kalla henne Sven istället. "Sure" sa hon och så hette hon Sven under sin tid i USA.