• engsan

    Pco och sköldkörteln

    Traska skrev 2016-09-08 19:56:49 följande:
    Tack! Jag kan fortfarande knappt tro det. Känner mig väldigt lyckligt lottad helt plötsligt. För två år sedan vid den här tiden var jag ganska arg och bitter.

    Jag förstår att det känns hopplöst men det är klart att ni ska kämpa på lite till. Det är ju som jag förstått det ganska många som behöver ett par IVF-omgångar för att lyckas. En väninna till mig fick göra tre fulla IVF och blev sedan till slut gravid på ett frysförsök.

    Blir det här ert sista försök eller ska ni försöka finansiera det själva sedan?
    Vi har faktisk inte diskuterat hur vi gör om det inte går vägen nu! Jag vet inte om jag orkar fortsätta! Alla mediciner och allt vad detta innebär börjar ta kål på mig. Allt väntande gör mig galen och jag kan inte koncentrera mig på mitt "vanliga" liv. Känner mig trött, besviken, och som att jag konstant är på dåligt humör. Har aldrig vart så tidigare utan det känns som att det växt fram i takt med Hypon och vår sekundära barnlöshet! Vill inte vara så här. Det går ut över arbetet och tom familjen! jag vill bara få känna mig glad och pigg igen! Men lyckas vi inte så kommer jag aldrig känna mig glad och lycklig igen, det är ju något som saknas helt enkelt!
    kommer i alla fall göra alla de chanser vi har kvar av den finansierade ivf:en. Sen får vi utvärdera å se!
  • engsan
    Traska skrev 2016-09-12 07:02:30 följande:
    Jag förstår det. Innan vi äntligen lyckades kände jag också så och det har hållit i sig ett bra tag efteråt också (mitt i all lycka och tacksamhet). Barnkämpandet tog hårt på mig och på min och min mans samliv. Han tappade all lust vilket fick mig att känna mig väldigt oälskad. I våras kändes det som att vi höll på att glida ifrån varandra, men nu är det bättre igen.

    Även om jag vill uppmuntra dig att fortsätta kämpa så ska man ju samtidigt inte tappa bort sig själv eller sin andra hälft på vägen. 

    Jag håller iaf fall tummarna för er sista finansierade omgång. Vår son kom till på det  absolut sista pergotimeförsöket vi skulle få. Så det är klart att det finns hopp.
    Ja men precis så känns det, han har ingen lust till någonting. Vi liksom bara är, och jag vet vilken ångest han har nu inför att dom ska göra ingreppet. Ibland känns det som att jag tvingar honom till det. Jag drar liksom hela lasset med ivf:en! Vi har knappt rört varandra sista veckorna!
    Men jag hoppas vi någongång hittar tillbaka till hur vi hade det före allt detta! Om man skulle veta att vi kommer lyckas skulle det ju vara lättare att genomgå det här, men det vet vi ju inte så det är som svårt att veta, hur länge man ska fortsätta kämpa!
  • engsan
    Gweny skrev 2016-09-29 15:38:07 följande:

    Hej allihopa!

    Engsan>> Jag har tänkt mycket på dig och hoppas såå att ni ska få lyckas nu. Det är så tungt att vara i denna karusell och när inga garantier finns. Men måtte det gå bra nu, styrkekram!!!

    Traska>> grattis, vilket mirakel!

    Själva så är nu våran tjej 4 mån gammal och är nyfiken på allt.

    Jag kommer förevigt vara tacksam att vi fick henne genom hjälp av IVF! Efter många egna försök, MA & misslyckade IVF/FET så kom vår skatt.

    Hoppas verkligen ni med tjejer får lyckas!!!


    Väntar på mensen nu och startar behandling mest troligt på dag 2 eller 3.
    Tack så mkt! Ni får hålla alla tummar och tår som går, det behövs!
  • engsan

    Väntar fortfarande på mensen! Verkar inte vilja komma fast jag tom tagit provera! Suck

    I går kväll fick sambons pojke sin lilla prins!
    Önskar så att det skulle vart vi! Men vi fortsätta kämpa.....

  • engsan
    jooo skrev 2016-10-07 19:57:39 följande:

    Ville bara hoppa in och säga att jag har med pco och hypotereos. Vi har försökt i 2 år..pergotime för att få igång ägglossning. 1 ivf försök som misslyckades med brak ( två befruktade ägg som inte delade sig som de skulle). Jag fick högre dos levaxin och sattes på hårdbantning. Gick ner från bmi 31 till bmi 27 på 5 månader. Hade samtidigt pressat värde på 0,013 tsh. Plussade för första gången någonsin i september. Är nu i v 8 och precis sett hjärtat ticka. Mina läkare är övertygad att viktnedgången i kombo med extremt pressat tsh gjorde att ägglossningen kickade igång och ägget kunde fästa . Lycka till allihopa!!


    Härligt att höra!
    Har också funderat på att om vi inte lyckas nu på denna ivf omgång så be att dom pressar ner tsh. Blev gravid två ggr för något år sedan med lågt tsh men tyvärr slutade båda i MA! :(
  • engsan

    Ja ja då väntar ÄP i morgon. Dåligt med blåsor på vänster äggstock troligen pga en stor cysta som sitter där. Bättre på höger men väldigt varierande stl på dom. Håll tummarna nu!

  • engsan

    Jaha.... då sitter man här igen, och vet inte hur man ska stå ut med att inte veta!
    Fredagen 11/11 fick vi positivt gravtest, det var vår test dag!
    Enda symptomen var lite lite molvärk, och lite ömma bröst!
    Nu känner jag ingen värk. Brösten är inte ömma längre! Och magen är "dålig"! Som annars är så trög!
    I morse när jag skulle sätta progrestoronet så kom gammal crinone ut med införings "grejen" som var något brunfärgad!
    Känner mig inte det minsta gravid heller.....
    Ska det nu vara så igen att jag har ett till MA? Fick inte vara glad ens en vecka! :(

  • engsan
    Traska skrev 2016-11-16 07:08:42 följande:
    Jag håller alla tummarna för dig och tycker inte att du ska ge upp hoppet för den här graviditeten än. Att du inte har några symptom så tidigt behöver inte betyda någonting. Vad gäller det bruna så blev det så för mig också när jag använde progesteron. I mitt fall retade nog den där pinnen slemhinnorna, har hört fler som fått ut bruna eller röda progesteronrester och det har inte betytt något.

    Har du något tidigt vul bokat?
    Hej traska! Hur går det för dig?

    Jo att inte ha syptom än skulle inte vart någon grej annars, men jag haft ont i brösten och det nu försvunnit så är det lika som när jag fått MA två ggr förut. Det är det som gör mig fundersam ihop med brunflytning.
    Jo vi har tid för vul den 28/11! Men idag ser jag inget brunt så jag hoppas hoppas hoppas att det ok!
  • engsan
    mommylife skrev 2016-11-15 16:26:26 följande:
    fasen av tråkigt, blir verkligen berörd :(

    jag har hypoteros, men tar bara 25 mg levaxin.. egentligen hade jag nog inte behövt käka dessa men tar dom för att pressa ner mitt värde till max..
    jag har även lindrig pco, men grymt regelbunden mens...
    jag ägglossar varje månad.......
    men nu ska det bara klicka ....
    Här äts det levaxin för fullt och ganska kraftig pcos så ägglossning är nog bra om jag lyckas få någon gång om året.
    Har en dotter som kom naturligt, dock tog det 2,5 år att lyckas även då. Hon är dock 11 år nu och jag var betydligt yngre. Idag är det väldigt mkt mer komplicerat att lyckas bli gravid! Har kämpat i fem år nu med bara missfall som resultat! Nu äntligen lyckats bli gravid igen, men som sagt så har jag ingen vidare bra känsla för den!
    Hoppas ni lyckas snart!
  • engsan
    Traska skrev 2016-11-16 18:30:01 följande:
    Det går bra för mig. Jag ska gå på rul om två veckor och börjar bli nervös. Tidigare svårigheter och mf gör nog att den där oron aldrig försvinner riktigt. Jag känner inte så mycket men intalar mig själv att allt är bra, rent statistiskt är det förmodligen det.

    Jag hoppas verkligen att du ska slippa ett till ma. Förstår att det blir en tuff väntan på vul. Det är så lurigt det där med symptom, jag upplever mina båda graviditeter som ganska olika på det planet. Men det är klart man blir orolig när symptom kommer och går. 
    Ja det är väl så, den ena graviditeten är inte den andra lik! Håller tummar allt går bra på rul!

    Jag har just var till en läkare för att diskutera sköldkörteln, när man är gravid. Tsh hade stigit och låg på nästan 6! Så det blev ökning av levaxinet från 75 till 125!
    Blev lite orolig när det bör ligga under 2,5 men å andra sidan måste det ju betyda att det i alla fall händer något där i magen?
Svar på tråden Pco och sköldkörteln