valp morrar åt barn

Den gäller fortfarande.

I vilken forskningssfär då? I "Jag-reser-tillbaka-40år-i-tiden-och-förlitar-mig-på-observationer-som-gjorts-på-vargar-i-fångenskap"-sfären? Det har ju hänt lite sedan dess, som tur är. Till och med den som har myntat hela rang- och alfatänket utifrån sina vargobservationer har ju gått ut med och sagt att de haft fel. Ändå klamrar sig folk i HUNDvärlden fast vid dessa idéer. Och om de nu vore sanna, så är det ju en liten valp vi talar om, inte ens könsmogen alltså.

En fråga till bara, är det någon som vet hur det funkar med ångersrätt? 

Vi sa ju till uppfödaren att ifall det inte skulle funka så lämnar vi tillbaka valpen. Men han vill inte ta tillbaka valpen. 

 

Fick även ett samtal idag om en köpare från hans förra kull som varna oss att inte köpa valp från denna uppfödaren då hans förra blivit aggressiv både mot honom och hans barn. Och tydligen fler som blivit det från hans kullar. Och valparna blir tagna för tidigt också så då vet man ju inte om vår valp också blivit det. 

Vet såklart att det är ens egen uppgift att ta reda på sånt här. Och det kommer jag helt klart att göra hädanefter. 

Hur grymt det än låter så ta valpen till avlivning annars är oddsen högst sannolik att den hamnar i  en omplaceringskarusell.

Nej det är en tro som lever kvar hos människor som inte hänger med. Rekommenderar att läsa en bok som inte passerat bäst före datum. Tid och forskning går framåt, förr trodde man jorden var platt.

Hierarki en grundläggande del i alla teorier om samspelet mellan individer hos alla sociala arter, inklusive människa och hund, inte katt.

Som sagt. Rekommenderar dig att läsa på lite :)

Nu när jag följt era råd och tips så har han faktiskt blivit bättre. Han har inte morrat på någon dag nu och robin kan till och med komma och sätta sig hos honom i fåtöljen han brukar sova i. Visst nafsas han men det är ju bus som alla valpar gör och det är ju inte för att vara dum iallafall. (det är ju såklart inte för att vara dum som han morrar heller utan för att säga ifrån bara).

 

Vi håller också sonen borta från honom när han äter, när han visar att han vill vara ifred. Han börjar också förstå att han ska låta hunden vara när han går iväg och lägger sig.

 

Tack så mycket för alla tips och råd. Kommer följa detta och hoppas på att det blir bättre och att vi kommer kunna känna oss trygga när barnen och hunden är tillsammans.  

Snälla visa mig EN vetenskaplig artikel / källa på det du påstår så kanske en kan ta dig seriöst i diskussionen.

Ts, fundera ordentligt om ni vill ha hunden kvar. Avlivning är inget en vettig människa gör med en valp. 
Har bara skummat genom tråden du fått en del bra råd men också en del bedrövliga.

För det första, rangordning existerar inte mellan hund-människa. Läs gärna den här: dogma.nu/artiklar/den-missuppfattade-dominansen/

Rent allmänt så betyder ett morr att hunden är osäker. Många hundar har svårt för barn. Mindre barn går ofta ostadigt, lite äldre barn kan springa runt inomhus och skrika (inget illa om det) men för en hund som inte är van kan detta vara skrämmande.

Barngrindar är fantastiska, barnen på en sida och hunden på en annan. Lär barnen respektera hunden, dvs inte pilla i matskålen, inte ta tuggbenen, inte klappa när hunden ligger och sover eller har gått undan etc.
Gör barnen till en resurs för hunden, ex låt barnen lägga foderspår utomhus till hunden.

Hundens utbildingsakademi har kurser för sk bull-raser och de är fantastiskt duktiga! Finns på flera ställen i landet, googla så hittar du säkert något som ligger nära er! 

Det sämsta man kan göra i en sån här situation är att tro på att man ska dominera, trycka ner alternativt kräva respekt av den här valpen. Det är just en valp. Det bästa är eg att börja med att skilja hund och barn åt under en period och lära hunden lita mer på människor.

Köp/låna gärna Kontaktkontraktet av Eva Bodfält, den är väldigt läsvärd. Böcker av Anders Hallgren är också väldigt bra alternativ.

Förresten, vad säger uppfödaren? Är föräldrarna mentaltestade?