2-åring som inte pratar?

våran 2,5 (snart) pratar inte mycket heller, han har varit hemma med oss och börjat först förskola förra veckan. Som din pojk, sagt som mamma, titta , där och nene =napp, lite billjud m.m men inte alls mycket, efter första dagarna på förskolan, såg han en hund och sa "titta, där" även mer pappa börjar komma, så vi är ganska säker på att de kommer komma mer och mer då han börjat förskola och ser andra barn prata och måste kommunicera mer, vi som är hans föräldrar förstår alla tecken och ljud han gör så hemma har han väl inte behövt prata så mycket. Vi är inte så oroliga, fastän bvc började prata om logoped vid 18 månaders kontrollen men vi ville avvakta, de kommer nog :)

Ett tips att "träna" talet är ju att sjunga! Mycket!
Jag har sjungit för mitt barn dagligen sedan hen föddes och även nu när hen är 6 år så kan vi ibland sjunga oss igenom vanliga meningar, bara för att det är roligt. =)
Hen vad otroligt tidig med ord, mest sång. Hen kunde till exempel sjunga nästan hela lilla snigel när hen var 13 månader.. =)

Jag tror det hjälpt! Vi läste inte alls mycket för än hen blev 3-4 år. Vi sjöng mest. =)

Min son pratade knappt alls innan han han fyllde tre. Han kommunicerade genom att peka och göra ljud och vi som föräldrar förstod men ingen annan. Däremot märkte vi han han förstod oss vuxna väldigt bra. Nu är han snart fyra och vi drunknar i allt prat. Precis som han laddat upp för att sedan explodera i prat. Någon direkt period med tvåordsmeningar eller liknande har vi inte haft. De hoppades över och ganska direkt pratade han i långa meningar. Han gjorde liksom på sitt sätt.

Han har alltid förstått det vi har sagt till honom, han har bara inte haft intresset för att säga något själv. Utan visat med kroppen vad han vill.. gått och pekat osv

Nu är han som en svamp, så gott som alla ord upprepar han.
Han pratar rätt så bra, när han vill något så gör han sig förstådd med vissa ord. Titta, kom, dricka, vila, upp, ner, in och ut osv osv
Det är fortfarande mycket enstaka ord, men ändå många 2 ords meningar. Det har börjat komma lite längre meningar nu när han är tillbaka på dagis.

Om det är så att han förstår allt och kan ge ifrån sig ljud, så tycker jag inte att du behöver oroa dig än på ett bra tag. Det finns bara ingen mening med att göra sig förstådd med ord än och så enkelt är det. 
När han kommer till den punkten när han märker att han måste göra sig förstådd med ord så kommer det komma fort. 

Vet inte varöfr jag blev annonym, men jag ha har gjort stora förbättringar. 

Vi skrev bara ett papper om varför vi ville träffa logopeden. Berättade om hans språkproblem och så. Två månader senare fick vi ett första möte där de då konstaterade att han hade en talförsening.

Han har alltid haft normal förståelse och normal kommunikationvilja, det är bara talet som varit försenat. 

Många språksena barn blir stökiga och slåss och bits eftersom de inte kan göra sig förstådda, vi har inte haft det problemet eftersom han tack vare logopeden hade ett språk (stödtecken) innan han kunde prata. 

Hej!

Vår femåring var också sen i talet, före två år var det ytterst få ord. Sen exploderade det och hen talade nästan rent direkt.

Så länge ditt barn förstår er kan ni ta det lugnt ett tag till. Det säger jag i egenskap av utbildad på området: i den här åldern är förståelsen det absolut viktigaste att undersöka. De flesta barn pratar mer än ditt, visst är det så, men av det du beskriver så avviker hen inte från normalspannet.

Visst är det underbart att få höra på riktigt små barns tankar, men tyvärr är det inte alla föräldrar förunnat. Nu med barn nummer två, 19 månader och nästan helt ordlös, är jag alldeles lugn, även om det förstås hade varit kul om denna lilla hade kunnat glädja oss med ord lite tidigare än sitt storasyskon.

Vår dotter sa inte många ord när hon var 2 år. Det var precis som att hon gick och samlade in orden för sen plötsligt bara kom deg. Från att inte säga något till flytande tal så du ska se att det kommer

Här var det gott om föräldrar till 2-åringar som inte upplevt det som ett problem och där barnet börjat prata utan problem senare. Och så KAN det naturligtvis vara...

Men att ett barn inte säger mer än 1-3 ord vid 2 års ålder är ändå ovanligt. De allra, allra flesta barn pratar i den åldern 2-ordsmeningar och  har ett ordförråd på flera hundra ord.

Att ett barn inte börjar prata kan ju ha massor av orsaker. Att barnet förstår vad andra säger är ju ett gott tecken. Men själv skulle jag gärna vilja ha någon som kollar mitt barn om det inte pratar vid 2 år.
Vi fick remiss via bvc (och förresten - vaddå inte vill skriva remiss för att köerna är för långa?! Just därför är det väl ännu viktigare att remiss skrivs i tid?) när sonen var 2 år. Han gick sedan hos logoped under flera år. Det var guld värt!!

Skulle det vara bättre om barnet gick på förskola? Beror nog på orsaken till att barnet inte pratar. För sonen, som inte kunde forma orden ordentligt, hade det absolut inte varit bättre (han var hemma tills han var 4 år).
Hemma blir barnet ofta pratat med mycket mer än på förskolan, hemma har man ju färre barn och den vuxne har mer tid till samtal. Och jag tror jag har läst forskning som menar att små barn framförallt lär sig språket av den vuxne, de jämnårigas påverkar är mycket liten?

I väntan på att barnet börjar prata/logped så kan man börja använda tecken. Man börjar använda de tecken som kan vara användbara för barnet, tex personer som är viktiga, ord på saker som barnet kan tänkas be om/vilja ha/är intresserat av, några känslor... och så ser man om barnet börjar vilja kommunicera på det sättet.

Vill bara förtydliga mitt tidigare inlägg lite:

Om man är det minsta orolig ska man självklart höra sig för med bvc och gärna se till att få en remiss till logoped.

När min son inte pratade skickade bvc dit oss både till logoped och på hörselkontroll. I vårt fall gjordes ingenting, utan vi skulle bara avvakta. Detta berodde på att min son redan hittat ett sätt att kommunicera på och var ganska nöjd med det. (Hörseln var ok.) Även om det inte gjorts något hos logopeden är det väldigt skönt för mig som förälder att någon utbildad har koll på situationen och följer den. Så jag tycker verkligen att TS ska försöka komma dit - om inte annat så för sin egen skull. 

Om det behövs något stöd eller inte kommer logopeden att kunna utröna. Kanske är det som för min son som redan hade verktygen han behövde, eller så kan logopeden hjälpa till med redskap. Det viktiga är att din son känner sig ok med att kunna uttrycka det som är viktigt för honom. Och det märker du på hans sätt. Blir han väldigt frustrerad för att ni inte förstår? Eller verkar han lyckas förmedla det han vill?

Så mitt råd till TS och andra med barn som inte pratar är följande: Är ni oroliga så se till att få komma till bvc/logoped/läkare. Det gör att man kan slappna av lite som förälder när någon utbildad har koll. Men att barnet inte pratar vid 2 års ålder behöver inte betyda att något är fel.

En sista sak som jag tycker är viktig att komma ihåg; Bara för att barnet inte pratar betyder inte att han/hon inte har ett ordförråd. Min son hade ett massivt ordförråd, han valde dock att inte prata ut det. Så titta på hur förståelsen hos barnet är. Ibland lägger de helt enkelt energin på andra saker än att prata och gör saker i en annan ordning än "normen". 

En sak som är viktig att komma ihåg. Det är INTE föräldrarna som har orsakat en språkförsening för att de läser för lite. Barn utvecklas normalt vare sig de blir lästa för eller inte. 

Inge skulle drömma om att anklaga föräldrarna för att ett barn är motoriskt sent, men många inkl BVC är snabba på att skylla på föräldrarna om barnet är språkligt sent.