Sambon kräver sex 2 veckor efter att jag fött barn..

Blir nog att jag tar barnen och åker. Han har ingen förståelse alls över att jag precis fött hans barn, han var t o m med på förlossningen denna gång så han borde ha lite medkänsla men nej nej. När jag födde vårt första barn så var han på Ibiza och festade. Vad tänkte jag med när jag blev gravid för andra gången!! Jag älskar honom men borde vetat bättre. Just nu känner jag att jag nästan önskar att han har sex med nån annan kvinna så att jag slipper. Just nu är han ute med sina kompisar, dom ska på fotbollsmatch och sen blir det ut och dricka öl, och jag vet att han kommer att kräva sex ikväll. Är hans beteende normalt när det gäller sexberoendet!?

Jag kan säga att jag varit förblindad av kärlek till honom, när han kom tillbaka så grät han, hängde utanför min port, ringde/smsade och o stort sett stalkade mig tills jag gav efter och tog tillbaka honom. Dels för att jag trodde på alla hans fina ord och för vårat barns skull, ville att vi skulle bli den där lilla kärnfamiljen. Nu vet jag att vi aldrig kommer att bli en sån familj. Under våra 8 år så har jag fått klamydia 2 ggr och förlåtit honom och förträngt alla hans snedsteg men nu har jag fått nog! Nu ställer jag in mig mer och mer på att leva ensam med barnen. 

Han kom hem vid 1 inatt och var lite påverkad  och väldigt trött som tur var så han gick och la sig direkt och sen åkte han åkte till jobbet halv 7 i morse. Jag skickade ett sms vid lunchtid att vi ska prata idag när han kommer hem, att det var väldigt viktigt. Fick då svaret att han inte hinner för han hjälpa en kompis med nå saker så vi får ta det nån annan dag. Saken är den att jag bestämt mig för att han ska ut, det är min lägenhet och det mesta av möblemanget är mitt. Jag vet att jag klarar mig utan honom och jag kommer troligtvis må bättre så småningom. Mina vänner har sagt åt mig i flera år att lämna honom. Mitt självförtroende är inte på topp nej och har nog inte varit på många år. Jag är ändå orolig för att han inte kommer att ta mig på allvar utan stanna kvar ändå. I värsta fall så får jag kontakta hans föräldrar och be om hjälp. Jag känner mig så lättad att jag tagit det här beslutet och att jag vaknat. Jag har verkligen varit totalt förblindad av honom. Saken är den att han ser väldigt bra ut och har en charm utöver det vanliga (kanske kallas manipulativ) och jag har alltid varit så himlans stolt över att han faktiskt varit min. Väldigt många kvinnor är och har varit efter honom i alla år, t o m några av mina väninnor. Men nu är jag färdig med honom, han har gett mig två alldeles underbara barn som jag vill sätta på prio 1 lista nu. Jag kan inte leva som en sexleksak och husmor åt honom. Vet inte om han stannar bara för att han inte har en egen lägenhet och har haft det bra hos mig men nu får han packa och dra om jag så måste blanda in polis, vilket jag hoppas att jag slipper.

Ja du bra fråga, grymt dåligt självförtroende plus förnekelse kanske!!??

Barnen kan jag säga att jag absolut inte ångrar, dom är det finaste och underbaraste jag har!! Jag är säker på att jag kommer att bli ensamstående mamma nu och det kommer bli kämpigt men jag har satt mig i den här sitsen så bara att kämpa.

Nja han har ju inte hotat med våld men att han går till nån annan kvinna om jag inte är med på hans sexaktiviteter. Han har ibland gjort illa mig under sex, inte med mening då men han tappar liksom uppfattningen och försvinner lite i sin upphetsning, svårt att förklara. Men hans gränser under sex suddas ut och han blir för okontrollbar. Han vet inte vad sensuellt sex är längre utan allt handlar om riktig hardcore sex långt över mina gränser. Vi har även haft trekanter då vi tagit in andra kvinnor, vilket jag endast gått med på för hans skull. Jag har mått väldigt dåligt både innan, under och efter, jag har varit så svartsjuk och ledsen men han har bara tyckt att jag är löjlig för det är ju mig han älskar o bla bla.. Han ville t o m att vi skulle ha trekant under min senaste graviditet (ganska så sent i graviditeten) men då sa jag NEJ, vi hade det när jag var gravid med vårt första barn och jag mådde extremt dåligt efter det och ville inte uppleva det igen! Så när jag sa nej den här gången så vet jag att han hade trekant med två andra kvinnor men jag valde att förneka och förtränga det. 

Nu ska jag slå mig fri till varje pris! Jag hoppas att han kan respektera mitt val och låta mig vara. Klart att han ska få träffa barnen om han nu vill. 

Nej men skämtar du lr!? Jag är 28, vart fick du siffrorna 44 ifrån!?
Omg! Ska JAG vara glad att han vill ha mig!? Han ska vara jävligt glad att jag ens taigt i honom efter allt skit han låtit mig gå igenom.

Jag har nu praktiskt taget slängt ut honom och det känns sjukt jävla skönt! Han kom hem vid 19 och trodde han skulle bli serverad middag och sen få ta ett bad men oj oj så fel han hade. Han blev totalt paff, föröskte med: Men älskling jag ska ....... Jag stod på mig på mig och tillslut packade han lite kläder och drog. Han åkte vid 21 typ och har sen han åkte skickat ca 40 sms. Hade jag vetat hur skönt denna känsla är att ha tagit tibax mitt liv igen kändes så hade jag gjort det här för länge sen. Men wtf bättre sent än aldrig.

Tack för omtanken!

Saken är den att han aldrig slagit mig lr så, däremot är han fotbollshuligan och får väl ut sina aggressioner på det sättet istället. Han har däremot gjort illa mig i sexuella aktiviteter som gått way to far.. Men aldrig igen!

Ja jag får verkligen skylla mig själv!!

Första steget är taget mot ett slut, jag vet att han inte kommer ge upp så lätt för att han åkte ikväll men den här gången kommer jag inte ge mig. Hur jävla mycket jag än älskar honom så är vi över. Jag kommer att ta hjälp om det är vad som krävs för att han ska låta mig vara ifred!

Min sambo har hållit sig relativt lugn, messen har fortsatt komma idag och han vill komma hem så vi får prata igenom allt. Jag svarade med att vi ska ses ute, fixat barnvakt en stund men eftersom att jag ammar så kan jag inte vara borta så länge. Jag är verkligen bestämd den här gången, jag har försökt flera gånger under åren men alltid vacklat och tyckt synd om honom men det gör jag inte längre faktiskt. Jag är t o m osäker på om jag ens älskar honom längre! Jag har under dagen packat alla hans kläder, sen har han 1 tv, dator, hygienartiklar och lite småplock. Allt förutom tv:n står i hallen färdiga att hämta, känns som att jag kan andas igen men samtidigt vet jag att det kommer bli bråk och tjafs. Jag kanske är dum som gör det här nu med en nyfödd med allt vad det innebär (sömnbrist, ammning som inte riktigt fungerar, svartsjukt syskon, avslag m.m men jag MÅSTE, jag vill inte vara i närheten av honom. 

Vill bara tillägga att han har en diagnos, ADHD som han äter medicin för. Visst visar han drag av sociopat men inget jag kommer att gräva i, det är mkt möjligt att han är det. Flera i vår närhet har sagt det till mig flera gånger och speciellt i början när jag träffade honom så var det många som "varnade" mig för honom och tyckte att jag skulle backa. När vi träffades så hade han fotboja och hängde med i nåt fotbolls supporternätverk som är lite våldsamma ibland och jag tyckte att han var så spännande och farlig. Får väl skylla på att jag bara var 19 år då och inte visste bättre :( Han var grymt charmig och svepte med mig hur lätt som helst, vi åkte på solresor, jag fick presenter och han överöste mig kärlek och fina ord. Han är inte längre kriminell utan nu har han faktiskt ett vanligt "svenssonjobb" och sköter sig väl lite bättre än vad han gjorde då iaf.