septemberbarn 2014
En fortsättningstråd för oss som hade BF i september som nu fått våra små. Ventilera och diskutera småbarnslivet!
En fortsättningstråd för oss som hade BF i september som nu fått våra små. Ventilera och diskutera småbarnslivet!
Kan jag bara vänta och stå ut tills det rättar till sig? Måste amma honom mycket då han är stor och har lite höga gulsotvärden och han kom ut med två blödningar på huvudet, en efter sugklockan. Så vi har kämpat på mycket med allt här känns det som. Och för blödningarnas skull och gulsoten så ska jag amma ofta men känns som han idag mest bara vill sova och väcker jag honom för att han ska äta så suger han inte eftersom mina bröst är så spända...
Min dotter hade också problem med att hitta greppet, speciellt när brösten var spända. Jag tar tag i bröstet underifrån med tummen på ovansidan och trycker ihop det lite, då är blir det lättare för henne. Särskilt när brösten är väldigt fulla och spända. Fast nu behövs det inte så ofta, hon är ju redan nästan fyra veckor.
Ett stort pris till uppfinnaren av nappen! Igår lyckades jag äntligen få lilltjejen att begripa hur hon skulle använda den och det gick så himla bra. Tidigare snuttade hon hela dagarna och vaknade lätt i vagnen när den stannade, men idag, med nappen i munnen, har det gått så bra. Inget snuttande och tre timmars tupplur i vagnen medan mamma shoppade. Visserligen vaknar hon om den ramlar ur innan hon sover riktigt djupt, men bättre det än timmar av "snuttning".
Kan jag bara vänta och stå ut tills det rättar till sig? Måste amma honom mycket då han är stor och har lite höga gulsotvärden och han kom ut med två blödningar på huvudet, en efter sugklockan. Så vi har kämpat på mycket med allt här känns det som. Och för blödningarnas skull och gulsoten så ska jag amma ofta men känns som han idag mest bara vill sova och väcker jag honom för att han ska äta så suger han inte eftersom mina bröst är så spända...
Det är så konstigt, men jag saknar min graviditet. Kanske en kombo av att jag älskade att vara gravid och att jag har svårt att fullt förstå att barnet är vårt. Hon är fantastisk men jag greppar det inte.
Jag blir avundsjuk på magar på stan och känner en stark längtan efter att bli med barn igen. Jag vill inte ha ett barn till om nio månader, bara vara gravid. Min sambo påminner om att jag ju alls inte vill vara gravid, jag vill ju börja träna och springa lopp i sommar. Och det vill jag ju! Men magen, förväntningarna...
Jag har ingen förlossningsdepression, men jag känner en oro över att den totala kärleken inte kommit efter två veckor. Det är mycket arbete och jag är så trött. När skulle den hinna drabba mig, känner jag. Någon som känner igen sig? (Behöver inte höra "jag tog mig an barnet från första stund"-historier, de skadar nog mer just nu).
Tack för många svar. Känner sån stress för amningen. Det där med hur länge det får gå emellan och får panik och blir ännu mer stressad om han sover. Har han sovi tre timmar vill jag bara väcka honom och mata och check. Hur länge måste man ha detta tänk? Var nog lite naiv innan då jag trodde spädbarn vaknade när de var hungriga och att de skulle sova mycket så man fick lov att låta dem sova..
Hur gör ni? Blir lite extra nervös då det blir första natten hemma nu..
Tack för många svar. Känner sån stress för amningen. Det där med hur länge det får gå emellan och får panik och blir ännu mer stressad om han sover. Har han sovi tre timmar vill jag bara väcka honom och mata och check. Hur länge måste man ha detta tänk? Var nog lite naiv innan då jag trodde spädbarn vaknade när de var hungriga och att de skulle sova mycket så man fick lov att låta dem sova..
Hur gör ni? Blir lite extra nervös då det blir första natten hemma nu..
Tack för många svar. Känner sån stress för amningen. Det där med hur länge det får gå emellan och får panik och blir ännu mer stressad om han sover. Har han sovi tre timmar vill jag bara väcka honom och mata och check. Hur länge måste man ha detta tänk? Var nog lite naiv innan då jag trodde spädbarn vaknade när de var hungriga och att de skulle sova mycket så man fick lov att låta dem sova..
Hur gör ni? Blir lite extra nervös då det blir första natten hemma nu..
[quote=74145917][quote-nick]MammaTillBäbis skrev 2014-10-10 20:02:20 följande:[/quote-nick]Tack för många svar. Känner sån stress för amningen. Det där med hur länge det får gå emellan och får panik och blir ännu mer stressad om han sover. Har han sovi tre timmar vill jag bara väcka honom och mata och check. Hur länge måste man ha detta tänk? Var nog lite naiv innan då jag trodde spädbarn vaknade när de var hungriga och att de skulle sova mycket så man fick lov att låta dem sova..
Hur gör ni? Blir lite extra nervös då det blir första natten hemma nu..[/
Jag väckte våran dotter var tredje timme till vi såg att hon gick up i vikt ordentligt. Nu ställer jag klockan på mellan 4-5 timmar på natten ifall hon inte skulle vakna själv.
Dock vägde hon bara 3020 när hon föddes och första veckorna gick hon upp lite dåligt. Hon har dessutom två små hål på hjärtat så jag var lite extra nojig med att hon fick i sig mat och gick upp.
Är det någon som har fått ett leende än, alltså ett riktigt leende och inte bara en omedveten grimas ;)
Är det någon som har fått ett leende än, alltså ett riktigt leende och inte bara en omedveten grimas ;)