septemberbarn 2014
En fortsättningstråd för oss som hade BF i september som nu fått våra små. Ventilera och diskutera småbarnslivet!
En fortsättningstråd för oss som hade BF i september som nu fått våra små. Ventilera och diskutera småbarnslivet!
Puh, svärmor är på besök (bor i ett annat land). Hon är himla snäll och omtänksam, har alltid tagit hand om mig när vi varit på besök hos dem och skickat sms under hela min graviditet för att se hur det varit. Nu börjar jag dock se fram emot att komma tillbaka till våra rutiner och få ha min lilla tjej för mig själv. Svärmor tillhör de människor som tror att bebisar blir sjuka bara det blåser lite på dem. Så hon har hela tiden lagt en filt över lillan, klätt på henne massa lager när vi gått ut, mm. Det har iofs varit skönt att få lite vila då svärmor eller svägerskan (killens lillsyrra som också var med) hela tiden burit och vaggat dottern, men som sagt, det ska bli skönt att få komma tillbaka till våra rutiner. Dessutom är både svärmor och killen lite besser wisser typer,vilket är ganska jobbigt (jag orkar inte ens argumentera mot t.ex. dubbla overaller). Droppen kom ikväll när lilltjejen skrek och skrek. Vägrade bröstet, vägrade nappen, vägrade allt helt enkelt. Gav henne mat i flaska som hon tog och då kom svärmor med en massa teorier, bl.a. att mina bröst var för små för att amma med! Jag är himla glad att jag inte förstod vad hon sa just då för jag hade väldiga problem med att bevara lugnet då lillan skrek hela tiden. Som väl var så försvarade killen mig och mina bröst (och berättade nyss vad som sagts).
Puh, svärmor är på besök (bor i ett annat land). Hon är himla snäll och omtänksam, har alltid tagit hand om mig när vi varit på besök hos dem och skickat sms under hela min graviditet för att se hur det varit. Nu börjar jag dock se fram emot att komma tillbaka till våra rutiner och få ha min lilla tjej för mig själv. Svärmor tillhör de människor som tror att bebisar blir sjuka bara det blåser lite på dem. Så hon har hela tiden lagt en filt över lillan, klätt på henne massa lager när vi gått ut, mm. Det har iofs varit skönt att få lite vila då svärmor eller svägerskan (killens lillsyrra som också var med) hela tiden burit och vaggat dottern, men som sagt, det ska bli skönt att få komma tillbaka till våra rutiner. Dessutom är både svärmor och killen lite besser wisser typer,vilket är ganska jobbigt (jag orkar inte ens argumentera mot t.ex. dubbla overaller). Droppen kom ikväll när lilltjejen skrek och skrek. Vägrade bröstet, vägrade nappen, vägrade allt helt enkelt. Gav henne mat i flaska som hon tog och då kom svärmor med en massa teorier, bl.a. att mina bröst var för små för att amma med! Jag är himla glad att jag inte förstod vad hon sa just då för jag hade väldiga problem med att bevara lugnet då lillan skrek hela tiden. Som väl var så försvarade killen mig och mina bröst (och berättade nyss vad som sagts).
Och tiden det tog innan jag fattade att min bebis efter typ nio veckor ville somna själv och sova själv. Är det vanligt? Jag trodde att alla bebisar ville sova i ens famn eller säng så jag har ju försökt med det men han har ju inte somnat utan istället blivit övertrött och ledsen. Men när man har lagt honom i vagnen eller i hans säng somnar har gott. Och jag känner ju att jag kanske borde tycka att det är skönt men eftersom det här är mitt enda barn så tycker jag att det känns lite trist, som att jag blir snuvad på bebismyset.
Bebislängtan: min andra dotter va också sån att hon ville somna och sova själv. Eftersom första dottern aldrig kunde somna/sova själv så tog det ett tag innan jag fattade det. Alla barn är olika.
Bebislängtan: Min dotter somnar jättebra själv och jag var lite orolig för det ett tag, man har ju läst om att alla bebisar vill vara nära mamma och pappa. Fast jag har insett att hon är den hon är och att det inte alls är konstigt. Hon kan dock somna i famnen också.
Min flicka är 13 veckor nu så det kan ju vara ett utvecklingssprång som spökar, men svårt att veta. Sedan förra söndagen har hon vid ett tillfälle varje dag vägrat att bli ammad. Hon bara skriker. Inte hungrig tänker jag så klart, men hon vägrar nappen också (och då är hon hungrig, annars duger den). Har till slut gett henne ersättning på flaska som hon ätit ganska glupskt. Alltså är hon hungrig. Förstår inte varför hon vägrar bröstet. Jag har nästan varje dag försökt ligga steget före och ammat henne ofta för att hon inte ska bli jättehungrig, men det har inte fungerat. Också funderat på om hon varit övertrött men några gånger har anfallen kommit direkt efter sömn. Tänker nu att jag inte ska fundera så mycket på det utan bara ge henne flaskan eftersom hon uppenbarligen är hungrig, men det ligger och gnager. Det skär i hjärtat när hon är så ledsen.
Puh, svärmor är på besök (bor i ett annat land). Hon är himla snäll och omtänksam, har alltid tagit hand om mig när vi varit på besök hos dem och skickat sms under hela min graviditet för att se hur det varit. Nu börjar jag dock se fram emot att komma tillbaka till våra rutiner och få ha min lilla tjej för mig själv. Svärmor tillhör de människor som tror att bebisar blir sjuka bara det blåser lite på dem. Så hon har hela tiden lagt en filt över lillan, klätt på henne massa lager när vi gått ut, mm. Det har iofs varit skönt att få lite vila då svärmor eller svägerskan (killens lillsyrra som också var med) hela tiden burit och vaggat dottern, men som sagt, det ska bli skönt att få komma tillbaka till våra rutiner. Dessutom är både svärmor och killen lite besser wisser typer,vilket är ganska jobbigt (jag orkar inte ens argumentera mot t.ex. dubbla overaller). Droppen kom ikväll när lilltjejen skrek och skrek. Vägrade bröstet, vägrade nappen, vägrade allt helt enkelt. Gav henne mat i flaska som hon tog och då kom svärmor med en massa teorier, bl.a. att mina bröst var för små för att amma med! Jag är himla glad att jag inte förstod vad hon sa just då för jag hade väldiga problem med att bevara lugnet då lillan skrek hela tiden. Som väl var så försvarade killen mig och mina bröst (och berättade nyss vad som sagts).
Min lilla tjej blir 16 veckor imorgon. Snart fyra månader, var tar tiden vägen? Hon är nog på väg in i nästa utvecklingssprång för nu har hon knölat med sotningen både på nätter och dagar sen en vecka tillbaka ungefär. På dagarna har hon inte sovit mer än 30 min innan hon vaknat igen. Inte likt henne som sovit mellan 1-3 timmar innan. Och på natten har hon gått tillbaka till att enbart vilja sova på mig. Men i natt så sov hon bredvid mig faktiskt och nu har hon sovit i soffan i två timmar så nu tror jag hon är på väg igenom det där språnget
Häromdagen hittade hon sin hand också, ser så himla roligt ut
Hon har hand knuten och armen sträckt framför sig och så ligger hon och stirrar på den. Sen för hon den till munnen och sen tillbaka för att stirra mer, så håller hon på. Annars är hon inte särskilt för det här med att röra sig. Hon ligger där man lägger henne. Jo hon rullar på sidan, men det har hon gjort ett tag. Lägger vi henne på magen så ligger hon mest still. Lyfter på huvudet så gott hon kan men sen blir hon arg. Det kommer när det kommer. Mitt första barn var likadan, hon satt still där man satte henne tills hon var över året.


För min killes skull har jag varit tålmodig och hon är bra med barn svärmor, bara lite irriterande det där med att hon hela tiden ska springa och klä på dottern och lägga en filt över henne. Det är liksom inte Antarktis vi bor i.
Min dotter har inte träffat svärmor tidigare, men jag tror inte att krånglet har med henne att göra då hon började strula innan svärmor kom. Min dotter verkar inte speciellt petig med vem som bär eller matar henne (vet inte om det är bra eller dåligt). Idag har vi satt henne i bärselen när hon börjat böka och skrika och då har hon somnat nästan på en gång så det har kanske med trötthet att göra. Mig gör det inget att hon får ersättning i flaska en gång om dagen men min kille är jätteorolig att hon ska föredra flaskan. Vi fortsätter att pröva vad som, fungerar helt enkelt. Jag tar dock tacksamt emot tips, även om ingen så klart kan veta vad som är "fel" med tjejen. Tror i alla fall att det är högst tillfälligt.