Liiinis

Äldre 16 Oct 12:36

4838 svar

BF Juni 2015

Jag hoppar gärna in i den här tråden :) har avvaktat lite för jag är rädd att jag ska bli stressad och orolig av allt som kan komma på tal här men nu tänker jag att fördelarna överväger nog nackdelarna :)

Jag är 28 år och gravid i v.8 (7+2) med första barnet. Bf 2/6!

Mår hittills (peppar, peppar) väldigt bra, vågar knappt skriva det eftersom jag har spyfobi och är rädd att illamåendet ska komma men jag hoppas att det håller sig borta. Hade som mensvärk första veckorna men det har avtagit nu och känns bara då och då. Däremot är brösten ömma som sjutton sen några veckor tillbaka. Lite tröttare än vanligt och mer kissnödig på morgonen men annars har jag inte så mycket symtom.

Hur är det med er andra? Märker ni av väl att ni är gravida?

Har tyvärr inte orkat läsa igenom alla 170 sidor som skrivits så ber om ursäkt om jag kommer ta upp saker som ni kanske redan har diskuterat.

Liiinis

Äldre 16 Oct 17:39

#1736

Lilindski skrev 2014-10-16 13:12:42 följande:

Välkommen!

Nej, har inte speciellt många symtom vilket såklart också är en källa till oro när "alla andra" verkar ha alla symtom som är möjliga? Känner av bröstvårtorna, mest var det veckan innan utebliven mens och de två följande veckorna, nu gör det lite ont vid kontakt men inte mer än så. Mådde illa EN dag, och sen inte mer, är täppt i näsan sen strax innan jag plussade och kissar lite mer än vanligt, känner mig inte speciellt trött heller, så nej, har väldigt få och svaga symtom.

Hoppas bara det inte betyder att ngt gått fel.. Usch blir ju så nervös! Ska bli skönt att ha gjort VUL vilket jag kommer göra i v 8 i samband med mitt första besök på MVC.

Tack! :)

Ja visst är det lite oroväckande. Man kan inte riktigt fatta att det kan hända en sån stor förändring i ens kropp utan att man knappt märker av det. Men vi får försöka se det som att vi bara är lyckligt lottade som än så länge mår så pass bra :) och hoppas på det bästa!

Vilken vecka är du i nu?

Liiinis

Äldre 17 Oct 15:42

#1830

Lilindski skrev 2014-10-17 09:03:23 följande:

Eller hur We are the lucky ones så att säga

Är nu i vecka 6 (5+6) och har VUL (privat) och första besöket hos MVC den 30 okt. Ska bli intressant och se om de ändrar BF då, körde ägglossningstest men helt hundra kan man ju aldrig va . Vilken vecka är du i?

Åh va skönt att få göra vul så att man får en bekräftelse på att det finns liv där inne :) jag är i v.8 (7+3). Har varit på hälsosamtal hos bm och ska på inskrivning den 6/11, nästan 3v kvar och tiden går såååå sakta! Tror inte att det blir något vul på inskrivningen så vi får vänta någon vecka till tills det är dags för KUB.

Liiinis

Äldre 17 Oct 15:57

#1833

lillafii skrev 2014-10-17 12:58:54 följande:

Idag fick jag äntligen tag i kvinnokliniken och kunde boka in en tid för vårt KUB. Är det fler som väljer att göra det?

I vårt län är det något som dom erbjuder alla, vet att vissa ställen gör de först till de över 35.

Ska bli mysigt att tjuvkika på pyret i magen då. Men känns så långt till 28/11 och speciellt eftersom jag inte direkt känner mig gravid alls. Är bara trött (men får sova dåligt på nätterna pga sonen) annars mår ja som vanligt.

Här erbjuds också alla att göra KUB-test och vi har också bestämt oss för att göra det men det var inget självklart val. Jag kan fortfarande vela lite när jag tänker på det men jag tror att vi står fast vid vårt beslut :)

Liiinis

Äldre 22 Oct 16:16

#2168

Skulle någon vid en dator vilja vara gullig och lägga till mig i listan :)

2 juni Liiinis, 28 år, första barnet, Småland

Tack! :)

Liiinis

Äldre 23 Oct 11:15

#2237

Jag jobbar som undersköterska/vårdare på ett korttids för barn och ungdomar med funktionsnedsättning. Känner mig lite orolig på jobbet ibland eftersom vi har ungdomar som kan vara fysiskt utåtagerande. Har inte berättat för någon att jag är gravid än så det är bara att bita ihop och jobba på som vanligt men den dagen jag berättar hoppas jag kunna minska ner lite på arbete med just de utåtagerande ungdomarna.

Liiinis

Äldre 23 Oct 15:37

#2268

avenell skrev 2014-10-23 14:52:43 följande:

Idag är jag i vecka 7+3 och jag tycker fortfarande att jag har väldigt lindriga symptom.

Mina bröst är ömma men det är inget extremt. Jag är tröttare än vanligt, har halsbränna till och från och det är en hel del mat som jag verkligen inte är sugen på. Däremot är jag inte illamående och på det stora hela tycker jag att jag mår nästan som vanligt. Ibland glömmer jag bort att jag är gravid.

Det verkar som att de allra flesta här har väldigt kraftiga symptom och mår väldigt dåligt. Det får mig och undra om det är något som inte stämmer, eller om jag bara har väldigt tur som slipper att må dåligt.

Jag känner precis som dig, blir också lite orolig emellanåt för att jag lever vidare som vanligt med endast ömma bröst och lite mer hungrig än vanligt (ser inte fram emot invägningen på inskrivningen ;P). Men eftersom jag har fobi för att spy så är jag mer än glad och håller tummarna hårt för att jag ska slippa det även i fortsättningen. Har läst på flera ställen att det är lika normalt att må bra som att må dåligt under graviditeten så jag försöker att bara vara glad över att jag har tur som mår bra :)

Jag kommer nog dock fortsätta oroa mig lite, och ha svårt att förstå, fram tills jag fått bekräftat med ul att det faktiskt finns något litet liv där inne :)

Liiinis

Äldre 24 Oct 11:21

#2336

micra skrev 2014-10-23 17:34:39 följande:

Skönt att höra att fler än jag har humörsvängningar!

Alltså, jag är så arg! Jag vill inte vara det men jag tänder till på minsta lilla och får ett utbrott direkt om något går fel.

Nog för att jag kan bli förbannad i vanliga fall också men inte för så små saker och framförallt inte att det bara "kommer över mig". Jag blir liksom överraskad själv över att jag fått ett utbrott för jag hinner inte ens märka att det är på väg förrän jag är mitt uppe i det. Då är det ju skitsvårt att stoppa.

Det är min stackars sambo, barnen och hunden som får känna av min vrede och jag tycker så synd om dem.

Vad sjutton gör man?! Tror ni det lugnar sig när det börjar bli lugnare med hormoner i andra trimestern? Nån som känner igen sig?

Jag blir helt galen på mig själv...

Trötthet och ett jävligt taskigt humör, det blev tilldelningen av graviditetssymptom för min del.. Min stackars familj skulle nog tycka det var bättre om jag låg och kräktes.

Uschja, detta humör frestar på det dåliga samvetet. Jag fick ett sånt utbrott igår där jag inte hann reagera förrens jag var mitt i en spydig kommentar till sambon. Usch, va dum man känner sig! Han vet att jag inte är sånhär i vanliga fall men ändå blir det ju att han tar åt sig endel, stackarn!

Jag tycker det är riktigt otäckt att inte kunna kontrollera mitt humör eftersom jag vanligtvis är den som alltid lägger band på mig eftersom jag vet att det inte hjälper att brusa upp.

Liiinis

Äldre 6 Nov 10:36

#3076

Iida01 skrev 2014-11-05 16:09:32 följande:

Hur har ni tänkt att göra med influensa vaccin?

Kommer ni ta det eller avstå?

Jag var på inskrivning idag på morgonen och min bm betonade ganska tydligt att gravida rekommenderas att ta influensavaccinet. Det ska isåfall tas efter v.16 enligt henne. Hon sa att gravida och äldre är de som prioriteras mest med vaccineringen. Hon sa också att det här influensavaccinet är väl beprövat och använt sen långt tillbaka så man vet att det inte ska vara skadligt. Jag kommer vaccinera mig eftersom jag dessutom har ett jobb där jag lätt utsätts för smitta och även kan riskera att smitta brukarna som jag jobbar med om jag skulle bli sjuk.

Liiinis

Äldre 13 Nov 23:54

#3361

Vixis skrev 2014-11-13 06:03:49 följande:

Gud! Tröttheten tar kål på mig! Vill helst bara sova! Men jag har nog haft det bra hittills så jag ska inte klaga.

Hade varit så skönt att få en bekräftelse (utöver symtom & gravtest) känner jag. I veckan blev jag helt knäpp och tog ett nytt gravtest bara för att bekräfta för mig själv att det inte var jag som inbillat mig. Min sambo tyckte jag var helknäpp men jag kände mig tvungen! Haha! Nån annan som känner så?

10+0 idag, längtar så tills vi gjort v 12 då vi ska berätta för familj & vänner.

Jag känner precis som du! Tycker det är jättejobbigt att man inte får någon bekräftelse hos bm om att den lill* där inne faktiskt är där och lever. Jag är i v.12 (11+2) nu men vågar inte berätta för någon förrens jag sett att det faktiskt finns ett liv där inne. Ska på KUB-test om en vecka så då håller jag tummarna för att allt är bra :) Hade vi inte gjort KUB hade vi fått vänta till v.19 med att se det lilla livet.

Jag tvekar inte på gravtesterna som jag tog i början men blir orolig när jag läser om att man kan få missfall utan att kroppen fattar det och behåller fostret i flera veckor. Hemska tanke!

Vi får helt enkelt hoppas på det bästa :)

BF Juni 2015

INNEHÅLL