BF Juni 2015
Neep BF 21/6, 42 .... Schweiz
BF-listan
Neep BF 21/6, 42 .... Schweiz
BF-listan
sorry! visste inte, men jag uppdaterade även på andra sidan.
Nu jäklar har illamåendet dragit igång, fast det är verkligen inte "morning sickness" det handlar om. Det är precis tvärt om. Då jag vaknar och ungefär 30-40 sekunder efter det så har jag inget illamående alls. Sen kommer den där diffusa "klumpen" just in under revbensbågen typ och där sitter den. Diffust illamående fram till lunchtid ungefär och sen börjar det eskalera snabbt och vid 14-tiden brukar jag ligga och skaka med en hand över ögonen och en hand hållandes i hinken.. Så ligger jag tills dagen efter. Urk.
Jag tänker anta att det här försvinner i vecka 12, senast 13. Det får då fasiken bara se till att göra det! Det har jag nu bestämt. v 9 idag (8+1).
Gällande vad som gäller mot så har jag Seaband och äter Lergigan men det känns mest som att jag gör det bara för någon eventuell placeboeffekt. Det ger inget eller knappt något.
Som sagt så behöver ju inte det här förbannade rövillamåendet betyda att graviditeten fortfarande pågår på rätt vis, så jag ser det inte så där jättetröstande. Jag har haft ett starkt lugn sen några dagar efter att jag plussade, så jag tror jag hade "klarat av" att vara utan symtom. Jag är också i vecka 9 nu, 8+2, och jag hoppas verkligen att det inte kommer bli värre. Nu har jag i alla fall haft en helt okej förmiddag men nu känner jag hur det (som vanligt) börjar eskalera så snart ligger jag däckad precis som tidigare dagar.
Vi berättar för svärföräldrarna och sambons syskon på söndag. Vi tänkte fira svärfar på fars farsdag, heh. Det blir första barnbarnet för svärisarna. Min mamma har redan nio barnbarn och ett gäng bonusbarnbarn.
Går in i v.12 imorgon och började fundera på det där med MF-risken... sjunker den redan imorgon eller är det om en vecka när jag går in i v.13?
Jag har både inskrivning och KUB-test om två veckor när jag är i v.14 och jag längtar så otroligt mycket - för då kan vi äntligen berätta. Två bekanta har precis berättat att de är gravida och jag ville så gärna dela med mig av min lycka, men vågar inte riktigt än.
Ursäkta att jag är kortfattad, men jag mår apa och kan inte koncentrera mig för något längre.
Det är samma för mitt landsting Västernorrland. Det är inte förrän rutinultraljudet och det görs i vecka 18-19. Sen behöver man vara 35 år eller äldre för att göra KUB här. Så vi ska bekosta det själv och närmsta ställe för privata KUB är i Västerbotten, så vi får ta en liten tripp i början på nästa månad. Blodprovet kan jag ta var som helst för jag har fått remissen hem i brevlådan.
Skulle jag inte göra KUB så skulle jag betala för ett tidigt ultraljud. Det är ju bara några hundra kronor har jag för mig. Jag håller med er andra att det känns hemskt att vänta halva graviditeten innan man får visuell bekräftelse. Sen har jag en kompis som fick veta att inget levde då hon trodde hon var i vecka 20 och skulle göra RUL. Jag tänker inte (om jag kan förhindra det) spendera 20 veckor av mitt liv på något som ändå inte ens blir något.
Nu är jag så där oförskämt lugn och säker i min graviditet men jag är ju ändå realistisk och inser att saker KAN hända trots att jag verkligen tror att allt kommer gå fint.
På ett vis kan jag ändå förstå att man väntar med att "dela ut" ultraljud. Det kan ju låta hemskt men egentligen så har ju inte vården något "livsansvar" för fostret förrän över halva graviditeten gått. Alltså då man kommit så långt att fostret skulle kunna överleva vid tidig födsel och man sätter in alla möjliga resurser för att rädda dess liv. Innan första halvan gått så är det ju ingen panik med något, om ni förstår hur jag menar. Därför kanske det känns onödigt att bekosta ultraljud så tidigt.
Jag tänker mig att det är därför man inte skrivs in förrän efter vecka 12 också. Man har bara ett eventuellt hälsosamtal innan dess. Alltså att 90% av missfallen ska hinna ske innan man lägger några pengar på graviditeten.
Sen kan det ju också bero på att man inte har gjort eller kan göra studier på hur mycket ultraljud påverkar fostret. Man antar ju bara att det är utan hälsorisk och därför vill man ju så klart göra så få som möjligt. Det kan ju mycket väl påverka fostret. Det BORDE egentligen påverka fostret kan man tycka.
KUB-testet gör man för att få en uppskattad sannolikhet för hur stor risken är att fostret har Downs, Edwards eller Pataus syndrom. Med andra ord trisomi 21, 18 eller 13. Trisomi = tre kromosomer. Det vanliga är två stycken av varje. Man gör ett blodprov och ett NUPP (mäta NackUPPklarning via ultraljud) och resultatet av detta vägs samman med moderns ålder och man får en sannolikhet. Jag tror 1:2 är sämst och som bäst kan man säkert få lägre än 1:20 000. Får man sämre än runt 1:200 rekommenderas man gå vidare med fostervattens- eller moderkaksprov för att få veta säkert.