Whizzer skrev 2014-12-18 23:50:13 följande:
Hej allihopa!
Skrev ett inlägg i början av tråden om jag minns rätt, sen har jag legat lågt (bara varit inne och tjuvläst). Vill lixom inte engagera mig förrän jag visste om pluset på stickan var på riktigt eller påhittat..
Förra veckan var det inskrivingssamtalet och i onsdags var jag och gjorde KUB-UL.. och ta nej tusan så var det en liten knatte där, med ett hjärta som slog!
Har haft 2 (tidiga) missfall senaste året så det var inte så konstigt att man kände sig skeptisk och inte ville ta ut nåt i förskott.
Jag har inte ens sagt till min sambo ännu att vi är gravida! Herregud.. va knäpp jag är..
Men nu kan jag faktiskt slappna av och faktiskt inse att sonen kommer att få ett syskon. Kändes ett tag som att han skulle få bli ensambarn eftersom det aldrig tog sig. Vi började väl med syskontillverkningen när han var drygt året... till sommaren fyller han 4 så det var inte så enkelt som vi hade tänkt.
Hur som helst, 26/6 är vårt BF datum.. lite nervös över att det ska gå över måånga dagar och bli samma BF som sonen.. där hade jag BF 30/6, men han kom ut först 6/7. Vore väl typiskt (eller kanske ändå inte, jag och min sambo delar nämligen samma födelsedagdag.. ja inte 6/7 utan i januari då.. med några års skillnad).
Är rätt så symtomlös, har varit ganska så trött men det börjar vända tycker jag.
Välkommen hit! Jag tänkte vara lite cool när jag plussat och komma på något roligt sätt att berätta för sambon på, men jag blev så chockad då det väl hände så jag berättade inom 2 minuter. Hehe. Coolt att du kunnat hålla dig så länge. Då slapp ju han "vara med" i den osäkra och långtråkiga period som är första trimestern. Jag hade gärna sluppit den själv, men så har jag mått som en röv sen vecka 7 och det håller i sig fortfarande nu i vecka 15.
Vad kul att du och sambon delar födelsedag i januari. Det gör jag och min sambo också! Tre år är det mellan oss. Januari är ju så klart den bästa månaden att vara född i så vi började försöka i april, men som för det flesta andra går det ju inte omgående. Tufft att måsta kämpa lika länge som er, jag tyckte sju månader var nedslående nog. Men, men, nu har vi lyckats!
