Jag har en konstig fråga... Inatt kände jag hur det liksom stack till i underlivet, jag vaknade liksom till av det och trodde nästan att jag har påväg att kissa på mig, så jag gick på toaletten och kissade... Jag var och simmade igår och jg vet av gamla erfarenheter att man har lätt att få urinvägsinfektion efterb badhus besök (iallafall fall jag) vad tror ni? Har ni känt detta?
Idag fick jag äntligen tag i kvinnokliniken och kunde boka in en tid för vårt KUB. Är det fler som väljer att göra det?
I vårt län är det något som dom erbjuder alla, vet att vissa ställen gör de först till de över 35.
Ska bli mysigt att tjuvkika på pyret i magen då. Men känns så långt till 28/11 och speciellt eftersom jag inte direkt känner mig gravid alls. Är bara trött (men får sova dåligt på nätterna pga sonen) annars mår ja som vanligt.
kan ge ett tips till trista dagar: Köp "på Smällen" av Ann Söderlund och Hannah widell. Underbar gravidbok!
Finns billigt i pocketversion med! 
För er som vill bli mer medveten om kemikalier runt er och era barn kan jag rekommendera denna med:
www.bokus.com/bok/9789170377419/den-onda-badankan-ditt-barn-och-de-osynliga-gifterna/
Läskig men viktig!
förresten, någon som vet om det finns något man kan ta mot illamående när man ska åka tåg. jag mår så grymt illa på tåg i vanliga fall och nu lär det inte vara bättre. I vanliga fall brukar jag ta postafen eller Calma, men bpda har lite observandum på bipacksedeln tycker jag. Någon som tycker att sådant armband hjälper? Eller vad ska man göra?
tillbaka efter en vecka utomlands med familjen +svärisar.. värsta resorna jag varit med om.. illamående deluxe av både resa (som jag känner av i vanliga fall med) och all stekos.. Urk! Men lite sol och bad var iofs inte dumt!
Jag får väl läsa ikapp lite sen, men ni skriver ju som galningar så allt hinner jag kanske inte med.hehe!
Vecka 8 idag och jag mår illa av massor med saker nu tycker jag, mer och mer. Ömma bröstvårtor och trött ofta! Ja ni känner nog igen det där kan jag tro!
Bra med hormoner som ökar i alla fall!
Tror nog att svärföräldrarna misstänkte något starkt när jag hela tiden nekade gratis smådrinkar och valde att äta vegetariskt.
Klarar fortfarande inte kött och mår då bättre av vegetariskt. Fisk går ok om den är ren i smaken.. Svårt sånt där.
Jag väljer dock att inte säga något än förrän kub. Ska väl kontakta mvc nästa vecka tänkte jag och boka tid. Någon mer som väntat med att kontakta mvc?
Nej 12 timmar resande idag tar på krafterna.. så nu får vi dimpa ungarna i säng!
Någon mer än jag som tänker för fullt på namn förresten?
Jag frossar i Sagan om Isfolket och hittar massvis med namn, men hur ska man övertala mannen om Sol, Willemo, Arlid eller Vendel liksom.. hehe
Älskar lite udda gamla namn! Sen ska det ju passa in med syskon och efternamn med!.. hmm
förresten.. någon som har det som mig; någon timme efter jag ätit så känns det som ett sug i maggropen (magkatarr liknande) och jag är vrålhungrig! ont i magen om jag inte äter något som sedan går över till illamående om jag verkligen inte får i mig något..
märkligt men jag måste fråga!
tänkte dela med mig lite av hur jag upplevde ma och mf eftersom ni pratade om det.. vill inte skrämma någon mer ja dela.
första gången jag var gravid bokade jag in ett Vul på en privat klinik i vad jag trodde var v 11-12. Men då visade det bara en liten prick och hon sa att det förmodligen slutat växa i v 5-6. Blödde rätt rejält någon vecka senare, inte bara som en vanlig mens alltså. Jag valde då att låta det sköta sig själv liksom. Hade väldigt ont under och efter. Som värkar.
Sist när jag fick mf i vecka 11 gjorde det ont, men mer som mensvärk och jag visste absolut att det var ett mf. Det kom rätt rejält så det var liksom inget tvivel.
Fick dock komma in och kolla efter eftersom jag gått rätt långt så allt var ok.
Mellan detta har jag fått två fin fina barn med utan några komplikationer. Har som denna gången mått illa men aldrig spytt. Haft ömma bröst och växtvärk i nedre magen. Hoppas det går fint denna gången med.
Jag vill bara säga med detta att ja, det händer ju ibland att det går snett. Men det kan lika gärna gå bra!! Om det kommer ut så är det ju något som är fel, det var liksom inte ändå livsdugligt. MEN för de det sker för; det är verkligen inget som är för litet att sörja. Man måste få känna, det är viktigt!
Men det finns många solskenshistorier med, minns det! Mina barn är två av dom tycker jag! Var tjatig och fråga bm och sjukvårdspersonal. Speciellt när det är första så vet man ju noll.
Önskar er alla all lycka och statistiskt sätt kommer det ju gå bra för många av oss med, minns det!
ville mer säga att alla har väldigt olika symtom på graviditet. Några mår aldrig illa, andra ligger vid toan flera månader. Inget är ovanligt av det.. det är väl det som gör det svårt så här i början..