BF Juni 2015

Tack för många svar! Jag känner också att jag så tidigt som möjligt vill veta om något inte utvecklas som det ska, så därför bestämde jag att testa en gång i veckan. Fast nu tror jag att jag väntar 1,5 vecka för att försöka gardera mig lite. Då kommer det vara typ 6+3 eller något när jag hoppas på 3+.

Men hoppla, vilken ökning, skogsviol! Visst att hormonnivåer är något individuella, men det där var riktigt ordentligt!

Vad gäller missfallsprat tycker jag knappt det är något alls av den varan just nu. Oavsett så är det ju naturligt att det på något vis kommer på tal i en tråd där vi alla är mer eller mindre supertidigt gravida. Jag drömde för övrigt också om missfall här om natten. Men ja, det var ju awesome att inse att det bara var en dröm.

Jag har skjutit på cellprovtagningen i flera veckor nu. Först för att jag var nojig att vara där och peta under "fel" tider i cykeln även fast jag vet att det egentligen inte spelar någon roll. Sen blev jag ju gravid och nu vet jag inte om jag vill riskera att börja blöda. Inte för att blödning efter undersökning är någon fara, men för att jag kommer känna att jag inte kan vara helt 110% säker på att det faktiskt är från undersökningen. Gah. Men samtidigt vore det ju bra att få det bortgjort så det inte faller i glömska. Cellprovtagning är ju sjukt viktigt.

Tack för cred, Diamant!

Åh, tack så mycket för svar. Det fula är att jag är väldigt påläst och pratade om HPV och livmoderhalscancer senast idag med min handledare på praktiken. Heh. Men jag måste som få höra från en massa håll ändå att det är lugnt att skjuta på. Min handledare sa att det allt som oftast inte hinner bli något av en eventuell HPV-infektion förrän typ 15-20 ÅR senare, såatte. Ja. Jag är väldigt töntig för tillfället.

I vanliga fall är jag inte så brydd när det kommer till mig själv men det är som helt annat nu när jag går runt och bär på anlag till en helt ny person. Hehe.

Aha. Kanske kan vara så att BM får göra det på mig nästa vecka då, när jag har mitt hälsosamtal. Får se om hon lyckas "övertala" mig. Jag har ju redan tagit två cellprov och jag har aldrig haft några cellförändringar så jag tror hur som helst det är lugnt om jag skjuter på det ett år eller så.

Svårt att säga. Men om illamåendet gör så att man bara ligger hemma hela dagarna så kan man ju höra av sig och få Lergigan Comp eller vad det heter. Fungerar inte det så blir det väl sämre. Då får man väl härda om det inte går så illa så man måste läggas in med dropp.

Oj, oj. Jag kände hur illamåendet kom lite smått när jag funderade på min lunchlåda. När jag sen skulle äta så vattnades det i munnen (the bad kind, som när man är nära på att spy), men jag tänkte att äh, ska jag spy så är det ju bra om det finns något att spy. Blir det uppenbart för alla i fikarummet att jag springer iväg och spyr så får jag väl avslöja mig så de inte tror att jag dragit magsjuka till sjukhuset.

Med den planen blev jag lugn och när jag väl fått i mig maten försvann illamåendet.

Ni gör det bra ni som spyr mest hela tiden, det måste vara hemskt när man har jobb att sköta. Jag är i vecka 6 nu och har hört några säga att illamåendet kom i vecka 7 för dem. Peppar, peppar.

Jag har ingen erfarenhet av graviditetsdepression men däremot en hel del erfarenhet av "vanlig" depression. Mitt bästa råd när jag inte känner dig är ett mer allmänt och det är att tillåt dig själv att må dåligt, tjata på dig själv med att det här är normalt och vanligt förekommande OCH vila dig emot att detta kommer gå över. Du behöver "bara" härda, det kommer gå över av sig självt.

Jag ska göra det men här är det inget man erbjuder 27-åringar, så jag betalar själv. Vilken vecka och dag kommer du vara på vid ultraljudet?

Höga odds = otroligt, låga odds = troligt.

Hur som helst. Vi har haft sambons familj här i helgen och han blev sugen på att berätta vid ett par tillfällen. Jag sa att mig spelar det ingen roll, så han får göra som han vill. Det här blir hans föräldrars första barnbarn medan den blir min mammas 10:e, så våra familjer är lite i olika faser. Hur som helst så bestämde sig sambon för att vänta till slutet på november då hans pappa fyller år.