• Venne

    orolig att läxan dödar min dotters läslust

    Hej!
    Min dotter började nyss klass 2 och har fått ny lärare. Hon går i en klass med barn som alla råkar ha lätt för det. Alla kunde läsa hyfsat i ettan. Nu införde den nya lärare direkt läsläxa. Varje vecka ska barnen hemma ha högläsning i minst 10 minuter, 5 dagar i veckan. Barnen ska skriva upp vilka sidor de läst alla dagarna, titel, författare, vem de läst för, vad de tyckte om boken och varför de tyckte så. Denna läxa är alltså återkommande 5 dagar i veckan, varje vecka.

    Först och främst: vi har alltid läst hemma och har inga problem med att fortsätta med det! Uppmuntrar verkligen läsning. Jag är rädd att detta tvång på läsning och redovisning av vad hon åstadkommit ska döda läslusten vi har byggt upp sedan hon föddes.

    Jag framförde detta till läraren, som inte verkade förstå vad jag menade. Hon svarade ungefär att det är viktigt att lära sig läsa för att klara tex lästal i matten i klass 4 och insinuerade att jag kanske inte ville läsa med mitt barn.

    Jag har genomfört läxan med min dotter nu ett par veckor och i helgen kom det jag fruktade. "Mamma, nu är det helg så då måste vi inte läsa saga!".

    Överreagerar jag? Vad tycker ni om sådana här läxor? Kan jag vägra låta mitt barn fylla i dessa journaler (men ändå läsa för NÖJETS SKULL)? Jag vill att hon ska fortsätta se glädjen i läsningen, inte se det som ett jobbigt krav.

  • Svar på tråden orolig att läxan dödar min dotters läslust
  • mammalovis
    sextiotalist skrev 2014-09-26 18:56:24 följande:
    Jag skrev att man kan behöva ge föräldrar råd hur man stöttar sitt barn med läsningen och nej, alla föräldrar nöjesläser inte för sina barn. Jag vet flera barn i den åldern som läste själv, jag tillhörde dessa barn. Jag läste helt själv från det jag var sju, men tack och lov fick jag ha min läsning ifred, inga pekpinnar hur jag skulle läsa.
    Det jag är mest förvånad över hur vi fixade att bli så duktiga läsare utan en massa läsläxor och analyserande.
    Vi klarade ju både universitetet och PISA-undersökningarna (eller motsvarande) genom att ligga på topp. 
    Men jag tror jag vet varför, man fick läsglädje med oss. De första åren av skolan, då var läsningen helt kravfri på så vis att vi fick njuta av läsningen.
    Jodå, vi hade egen läsning varje vecka, ett par ggr minst, men det var roligt och vi läraren hade högläsning varje vecka, vi fick läsa böcker utifrån vad vi kunde och vi behövde aldrig redovisa hur mycket vi läste.
    Sambons dotter har börjat fyran och får hon välja så spelar hon hellre spel på Iphone eller padda, ser på tv, leker med 3,5-åringen än hon spontant sätter sig och läser en bok ... Så är det nog med många barn idag oavsett vilka läsläxor de har fått. Så att ha krav på att läsa hemma och kanske även få föräldrarna att högläsa kan bidra till att fler barn får den möjligheten ...
  • Flickan och kråkan
    sextiotalist skrev 2014-09-26 18:56:24 följande:
    Jag skrev att man kan behöva ge föräldrar råd hur man stöttar sitt barn med läsningen och nej, alla föräldrar nöjesläser inte för sina barn. Jag vet flera barn i den åldern som läste själv, jag tillhörde dessa barn. Jag läste helt själv från det jag var sju, men tack och lov fick jag ha min läsning ifred, inga pekpinnar hur jag skulle läsa.
    Det jag är mest förvånad över hur vi fixade att bli så duktiga läsare utan en massa läsläxor och analyserande.
    Vi klarade ju både universitetet och PISA-undersökningarna (eller motsvarande) genom att ligga på topp. 
    Men jag tror jag vet varför, man fick läsglädje med oss. De första åren av skolan, då var läsningen helt kravfri på så vis att vi fick njuta av läsningen.
    Jodå, vi hade egen läsning varje vecka, ett par ggr minst, men det var roligt och vi läraren hade högläsning varje vecka, vi fick läsa böcker utifrån vad vi kunde och vi behövde aldrig redovisa hur mycket vi läste.
    Eller så beror det på sådana orsaker som forskare lyfter fram utifrån pisa, pirls och andra internationella undersökningar .

    Sedan vet jag inte riktigt om jag köper din beskrivning av "den gamla goda tiden". Jag har föräldrar som jobbat som lärare sedan 60-talet (med obs-klasser bland annat och alldeles vanliga elever), min syster är född på 60-talet och jag på 70-talet. Jag vet inte riktigt.....du tror inte din beskrivning är aningens subjektiv och kanske inte kan tas som en objektiv sanning på ett generellt plan?

    Jag skulle tippa på att du upplevde läsningen kravfri för att du faktiskt läste obehindrat och att läsningen aldrig var något problem för just dig. Jag tyckte inte heller att läsningen i skolan var något betungande, däremot var jag aldrig någon bokmal. Det var däremot min syster ut i fingerspetsarna. Turligt nog för mig så gjorde det inget att jag tillhörde den (inte alltför lilla skara) som fuskade på alla tänkbara sätt med bänkboken, uppskrivning av antalet lästa sidor (ja, det var väldigt vanligt förekommande tidigare också) och diverse recensioner som skulle skrivas (också jättevanligt). Jag hade föräldrar och en äldre syster som högläste för mig tills jag var i högstadieåldern. Jag levde i en familj med studiekultur. Det fanns mycket böcker i hemmet, alla (utom jag) nöjesläste, vi såg regelbundet nyheter och jag hade ett intresse i facklitteratur. 

    Alla hade det inte som jag. Det fanns även då en skara som inte kunde läsa eller som inte läste så bra, som kämpade med läsläxan. Och ja, de fanns förr också men kunde man läsa så behövde man ju knappast göra dem. Man kunde ändå högläsa i klassrummet när det efterfrågades....och ja, det var jättevanligt på den tiden att man gick radvis nedför bänkraderna och högläste....hade klasskompisar som svettades igenom dessa tillfällen. Och ett par stycken från varje klass gick regelbundet ett par gånger i veckan till specialpedagogen för att extraträna. Du tillhörde förmodligen inte dem. 
  • sextiotalist
    Flickan och kråkan skrev 2014-09-26 21:26:00 följande:

    Eller så beror det på sådana orsaker som forskare lyfter fram utifrån pisa, pirls och andra internationella undersökningar .

    Sedan vet jag inte riktigt om jag köper din beskrivning av "den gamla goda tiden". Jag har föräldrar som jobbat som lärare sedan 60-talet (med obs-klasser bland annat och alldeles vanliga elever), min syster är född på 60-talet och jag på 70-talet. Jag vet inte riktigt.....du tror inte din beskrivning är aningens subjektiv och kanske inte kan tas som en objektiv sanning på ett generellt plan?

    Jag skulle tippa på att du upplevde läsningen kravfri för att du faktiskt läste obehindrat och att läsningen aldrig var något problem för just dig. Jag tyckte inte heller att läsningen i skolan var något betungande, däremot var jag aldrig någon bokmal. Det var däremot min syster ut i fingerspetsarna. Turligt nog för mig så gjorde det inget att jag tillhörde den (inte alltför lilla skara) som fuskade på alla tänkbara sätt med bänkboken, uppskrivning av antalet lästa sidor (ja, det var väldigt vanligt förekommande tidigare också) och diverse recensioner som skulle skrivas (också jättevanligt). Jag hade föräldrar och en äldre syster som högläste för mig tills jag var i högstadieåldern. Jag levde i en familj med studiekultur. Det fanns mycket böcker i hemmet, alla (utom jag) nöjesläste, vi såg regelbundet nyheter och jag hade ett intresse i facklitteratur. 

    Alla hade det inte som jag. Det fanns även då en skara som inte kunde läsa eller som inte läste så bra, som kämpade med läsläxan. Och ja, de fanns förr också men kunde man läsa så behövde man ju knappast göra dem. Man kunde ändå högläsa i klassrummet när det efterfrågades....och ja, det var jättevanligt på den tiden att man gick radvis nedför bänkraderna och högläste....hade klasskompisar som svettades igenom dessa tillfällen. Och ett par stycken från varje klass gick regelbundet ett par gånger i veckan till specialpedagogen för att extraträna. Du tillhörde förmodligen inte

    dem. 


    min mamma har varit lärare sedan slutet av 50-talet, min mormor och hennes syster var lärare, min moster var lärare

    när min mamma tog över klasser i mellanstadiet så kunde i princip alla läsa. När hon slutade som klasslärare och blev speclärare så var det ett fåtal som behövde extra stöd på,högstadiet när hon slutade och gick i pension så var det väldigt många som behövde stöd och även på gymnasiet. I samma område, ungefär samma socioekonomisk struktur

    Så ja, det blev sämre.

    OBS-klasser, de fanns, men i min mellanstadieskola drygt 100 elever, så var det kanske 5-6 stycken i den klassen
  • Emeli

    Som svensklärare för högstadiebarn kan jag inte se några större bekymmer med denna läxa. Uppgiften överensstämmer väl med läroplanens syfte, centrala innehåll och kunskapskrav för ämnet svenska i åk 3.

    Huruvida barnet ska reflektera kring det lästa efter fem sidor eller efter två, som har diskuterats i tråden, beror på flera olika faktorer t ex vilken bok det är, hur informationstät texten är, vilken läskapacitet barnet har osv. Det går inte att generalisera. Vissa barn har ett mycket "kort" korttidsminne. Om de läser för långa stycken åt gången hinner de glömma vad de läste i början av läsestunden.

    Just på grund av barnens olikheter är det viktig information för läraren att få veta hur långt respektive barn klarar att läsa på t ex 10 minuter. Det är också viktigt att få veta om barnet klarar att sammanfatta innehållet, vilket visar att barnet har förstått det lästa, och om barnet på ett enkelt sätt klarar att reflektera kring det lästa. OBS I den åldern förväntas så klart inga avancerade analyser eller tolkningar.

    För att underlätta läsningen, som många elever upplever som tung, svår eller jobbig, är det bra om barnet själv får välja vad som ska läsas då det i en uppgift som denna främst handlar om mängdträning och att utveckla en färdighet.

  • Flickan och kråkan
    sextiotalist skrev 2014-09-27 08:30:09 följande:
    min mamma har varit lärare sedan slutet av 50-talet, min mormor och hennes syster var lärare, min moster var lärare

    när min mamma tog över klasser i mellanstadiet så kunde i princip alla läsa. När hon slutade som klasslärare och blev speclärare så var det ett fåtal som behövde extra stöd på,högstadiet när hon slutade och gick i pension så var det väldigt många som behövde stöd och även på gymnasiet. I samma område, ungefär samma socioekonomisk struktur

    Så ja, det blev sämre.

    OBS-klasser, de fanns, men i min mellanstadieskola drygt 100 elever, så var det kanske 5-6 stycken i den klassen
    Men att läsförståelsen är klart mycket sämre idag är det ju ingen som ifrågasätter. 
    Däremot så delar jag inte din uppfattning om vad orsaken är.

    Du säger att det är för att barn idag inte får läsa fritt som de själva vill. Men det stämmer ju inte. Det har varit den svenska skolkulturen att just låta barn läsa skönlitteratur fritt och själva under det som varit mellan- och högstadiet under mycket lång tid. Det är egentligen först nu som man börjat inse att det kanske inte är så bra och man har i lgr11 en starkare koppling till forskning kring läs- och skrivinlärning. Vi har varit dåliga på - och inte bara sedan pisa-undersökningarna - att arbeta med läsförståelse efter den begynnande avkodningsinlärningen.

    Barn i år två idag avkodar inte sämre än de gjorde på slutet av 80-talet. Svenska skolan har alltså inte blivit sämre på att lära barn avkoda och formellt läsa under de första skolåren. Det svenska barn blivit allt sämre på under lång tid är att förstå det de läser. Vi har en massa ungdomar som kan läsa med flyt men som inte förstår. 

    Det man vet och som alla kunniga på området är rörande överens om är vikten att lära barn strategier för förståelse liksom lärarens roll för att lära barnen detta. När du och jag var små så var det mycket mer lärarledd undervisning än vad det är idag. Det var mycket högläsning gemensamt exempelvis, där man gick bänkrad upp och ner samtidigt som svåra ord, sammanhang etc förklarades av läraren. Med undantag av då just skönlitteratur som lustlästes i form av bänkbok vanligtvis. Lustlästes av dem som gillade att läsa och lästes inte alls av dem som inte funnit tjusningen. Men läsförståelse får man inte enbart genom skönlitteratur så även sådana som jag som inte funnit tjusningen och som fuskade sig igenom/undvek all läsning av skönlitteratur i grundskolan fick med oss det i annan undervisning, eller hemma (det höglästes mycket mer generellt förr hemma).

    Det som hände var dock att man började kritisera katederundervisningen (idag skulle nog en lärare bli mer eller mindre lynchad om alla elever tvingades högläsa inför klassen på det viset som var vardag när du och jag gick i skolan). Läraren skulle snarare vara en handledare där eleverna ägnade sig åt självstudier. Det är egentligen inget fel på tanken som sådan, men det är ett arbetssätt som är extremt resurskrävande på ett sätt som svenska skolan inte är i närheten av att klara. Barn sattes att läsa och arbeta på egen hand i alla ämnen. Barn lustläste och forskade för glatta livet.....eller kanske inte lustläste och forskade......

    Du och jag har en uppväxtmiljö som faktiskt inte riktigt kan stå som exempel. Vi har båda vuxit upp i lärarmiljö. Jag har också fler lärare än mina föräldrar i min närmsta släkt. Du kunde läsa obehindrat när du började skolan, så även jag. Du var en lustläsare, jag var det inte. Jag gick igenom årskurs 4-9 utan att ha läst mer än 2-3 böcker från pärm till pärm. 

    Jag klarade mig fint ändå. Jag fick språket, litteraturen, studietekniken och ett allmänt kunskapsintresse hemifrån även om jag i den åldern hade grymt svårt att finna ro och mening med att själv läsa skönlitteratur. Lustläsningen kom nog inte förrän i gymnasiet då vi inte "bara läste", utan innehåll, språk etc även sattes i ett sammanhang och för mig fick en betydelse. Du klarade dig också fint. Däremot är du totalt omedveten om alla de rätt komplexa lässtrategier du ständigt använder dig av och har använt dig av sedan barnsben. Du hävdar till och med att du inte tolkar och analyserar i ett tidigare inlägg. För långt ifrån alla kommer detta automatiskt.......för dig det kanske gjort det (om det inte är så att du fått det via dina föräldrar). Utan att du lagt märke till det har du tillägnat dig det i alla fall. Så är det för vissa, men återigen verkligen inte för alla......för den större skaran så kommer den inte automatiskt enbart genom att läsa, varken med lust eller utan. 

    Jag säger absolut inte att det är fel att lustläsa. Tvärtom. Lust till läsning är jätteviktigt. Något som triggar läslust är att förstå, och det behöver man träna på som det mesta här i livet.
  • sextiotalist
    Flickan och kråkan skrev 2014-09-28 11:38:21 följande:
    Men att läsförståelsen är klart mycket sämre idag är det ju ingen som ifrågasätter. 
    Däremot så delar jag inte din uppfattning om vad orsaken är.

    Du säger att det är för att barn idag inte får läsa fritt som de själva vill. Men det stämmer ju inte. Det har varit den svenska skolkulturen att just låta barn läsa skönlitteratur fritt och själva under det som varit mellan- och högstadiet under mycket lång tid. Det är egentligen först nu som man börjat inse att det kanske inte är så bra och man har i lgr11 en starkare koppling till forskning kring läs- och skrivinlärning. Vi har varit dåliga på - och inte bara sedan pisa-undersökningarna - att arbeta med läsförståelse efter den begynnande avkodningsinlärningen.

    Barn i år två idag avkodar inte sämre än de gjorde på slutet av 80-talet. Svenska skolan har alltså inte blivit sämre på att lära barn avkoda och formellt läsa under de första skolåren. Det svenska barn blivit allt sämre på under lång tid är att förstå det de läser. Vi har en massa ungdomar som kan läsa med flyt men som inte förstår. 

    Det man vet och som alla kunniga på området är rörande överens om är vikten att lära barn strategier för förståelse liksom lärarens roll för att lära barnen detta. När du och jag var små så var det mycket mer lärarledd undervisning än vad det är idag. Det var mycket högläsning gemensamt exempelvis, där man gick bänkrad upp och ner samtidigt som svåra ord, sammanhang etc förklarades av läraren. Med undantag av då just skönlitteratur som lustlästes i form av bänkbok vanligtvis. Lustlästes av dem som gillade att läsa och lästes inte alls av dem som inte funnit tjusningen. Men läsförståelse får man inte enbart genom skönlitteratur så även sådana som jag som inte funnit tjusningen och som fuskade sig igenom/undvek all läsning av skönlitteratur i grundskolan fick med oss det i annan undervisning, eller hemma (det höglästes mycket mer generellt förr hemma).

    Det som hände var dock att man började kritisera katederundervisningen (idag skulle nog en lärare bli mer eller mindre lynchad om alla elever tvingades högläsa inför klassen på det viset som var vardag när du och jag gick i skolan). Läraren skulle snarare vara en handledare där eleverna ägnade sig åt självstudier. Det är egentligen inget fel på tanken som sådan, men det är ett arbetssätt som är extremt resurskrävande på ett sätt som svenska skolan inte är i närheten av att klara. Barn sattes att läsa och arbeta på egen hand i alla ämnen. Barn lustläste och forskade för glatta livet.....eller kanske inte lustläste och forskade......

    Du och jag har en uppväxtmiljö som faktiskt inte riktigt kan stå som exempel. Vi har båda vuxit upp i lärarmiljö. Jag har också fler lärare än mina föräldrar i min närmsta släkt. Du kunde läsa obehindrat när du började skolan, så även jag. Du var en lustläsare, jag var det inte. Jag gick igenom årskurs 4-9 utan att ha läst mer än 2-3 böcker från pärm till pärm. 

    Jag klarade mig fint ändå. Jag fick språket, litteraturen, studietekniken och ett allmänt kunskapsintresse hemifrån även om jag i den åldern hade grymt svårt att finna ro och mening med att själv läsa skönlitteratur. Lustläsningen kom nog inte förrän i gymnasiet då vi inte "bara läste", utan innehåll, språk etc även sattes i ett sammanhang och för mig fick en betydelse. Du klarade dig också fint. Däremot är du totalt omedveten om alla de rätt komplexa lässtrategier du ständigt använder dig av och har använt dig av sedan barnsben. Du hävdar till och med att du inte tolkar och analyserar i ett tidigare inlägg. För långt ifrån alla kommer detta automatiskt.......för dig det kanske gjort det (om det inte är så att du fått det via dina föräldrar). Utan att du lagt märke till det har du tillägnat dig det i alla fall. Så är det för vissa, men återigen verkligen inte för alla......för den större skaran så kommer den inte automatiskt enbart genom att läsa, varken med lust eller utan. 

    Jag säger absolut inte att det är fel att lustläsa. Tvärtom. Lust till läsning är jätteviktigt. Något som triggar läslust är att förstå, och det behöver man träna på som det mesta här i livet.
    OT
    Att man skippade den lärarledda undervisningen har nog varit en katastrof.
    Men likväl om nu kommer till pudelns kärna, om det är så att detta analyserande på så tidigt stadium, denna journalförning, skapar olust att läsa, då är det fel.
    Jag har aldrig sagt något om att man kan ge föräldrarna verktyg, men om man vet med sig att det finna barn som är duktiga på att läsa, varför ska de då hanteras med pekpinnar och regler som inte behövs, på sin fritid.

    Det är inte meningen att barn ska bli skoltrötta redan under lågstadiet om det är så illa, då har läraren / skolan misslyckats totalt.
  • Skrabban

    Hej

    Hitta riktigt roliga o spännande böcker till din dotter. Kanske med ljudillustrationer eller interaktivt med problemlösning och överaskningar. Kanske med saker hon ska göra. Färglägga något, slå en kullerbytta. Kort sagt något lustfyllt som gör att hon längtar efter lässtunden. Bara inte godis!

    Lycka till!

  • sextiotalist
    Skrabban skrev 2014-09-29 09:27:10 följande:

    Hej

    Hitta riktigt roliga o spännande böcker till din dotter. Kanske med ljudillustrationer eller interaktivt med problemlösning och överaskningar. Kanske med saker hon ska göra. Färglägga något, slå en kullerbytta. Kort sagt något lustfyllt som gör att hon längtar efter lässtunden. Bara inte godis!

    Lycka till!


    Du missade att ts dotter var läskunnig, som jag uppfattade, bättre än många i den åldern, skulle tippa på att dina förslag passar bättre ett barn som inte kan läsa alls.

    Ha, jag läste kittyböcker i den åldern, hade någon kommit med de förslagen så hade jag känt mig som ett lekisbarn som inte kunde något alls.

    Som sagt var, bra förslag till ett barn som inte kan läsa, uruselt förslag till ett barn som är läskunnig och inte har problem med läsningen utan mer att läsningen ska vara strukturerat.
  • Flickan och kråkan
    sextiotalist skrev 2014-09-29 10:34:47 följande:
    Du missade att ts dotter var läskunnig, som jag uppfattade, bättre än många i den åldern, skulle tippa på att dina förslag passar bättre ett barn som inte kan läsa alls.

    Ha, jag läste kittyböcker i den åldern, hade någon kommit med de förslagen så hade jag känt mig som ett lekisbarn som inte kunde något alls.

    Som sagt var, bra förslag till ett barn som inte kan läsa, uruselt förslag till ett barn som är läskunnig och inte har problem med läsningen utan mer att läsningen ska vara strukturerat.
    Men tror du verkligen på det? Jag tror snarare att det handlar om att det är jobbigt att högläsa - vilket det är - och att det är jobbigt att tänka själv kring det lästa för att inte tala om att formulera dessa tankar i skrift. Det är en svår uppgift och jag tror snarare att det är bristen på just struktur och verktyg inför uppgiften som ställer till problem.

    Om barnet tidigare gladeligen högläste 50 minuter i veckan så har jag lite svårt att tro att det faktum att hon ska skriva vilka sidor hon läst under veckan får henne att tappa all läslust. Det är liksom inte rimligt. Det tar sådär 5-10 sekunder/vecka. Om den del där hon i skrift ska formulera vad hon tycker och varför som är för svår och jobbig och suger musten ur henne så behöver ju läraren hjälpa henne - och troligtvis många andra - med just verktyg och struktur. Att de ska reflektera är inte galet däremot kan det vara galet om de inte fått verktygen för hur och lämnas att lösa det själva hemma. Lösningen blir inte "Ja, men då slutar vi att reflektera." 
  • sextiotalist
    Flickan och kråkan skrev 2014-09-29 11:09:25 följande:
    Men tror du verkligen på det? Jag tror snarare att det handlar om att det är jobbigt att högläsa - vilket det är - och att det är jobbigt att tänka själv kring det lästa för att inte tala om att formulera dessa tankar i skrift. Det är en svår uppgift och jag tror snarare att det är bristen på just struktur och verktyg inför uppgiften som ställer till problem.

    Om barnet tidigare gladeligen högläste 50 minuter i veckan så har jag lite svårt att tro att det faktum att hon ska skriva vilka sidor hon läst under veckan får henne att tappa all läslust. Det är liksom inte rimligt. Det tar sådär 5-10 sekunder/vecka. Om den del där hon i skrift ska formulera vad hon tycker och varför som är för svår och jobbig och suger musten ur henne så behöver ju läraren hjälpa henne - och troligtvis många andra - med just verktyg och struktur. Att de ska reflektera är inte galet däremot kan det vara galet om de inte fått verktygen för hur och lämnas att lösa det själva hemma. Lösningen blir inte "Ja, men då slutar vi att reflektera." 

    Summa summarum, det som vi gjorde naturligt i klassrummet är numera förlagt till hemmiljön och med andra ord, man får som resultat att de som tyckt det var roligt att läsa hemma, har tröttnat på det, de barn som verkligen hade behövt extra stöd i läsningen får det troligen inte, eftersom deras föräldrar inte har lust/kunskap/tid att kunna hjälpa dom.
  • Vinterankan
    sextiotalist skrev 2014-09-29 11:18:29 följande:

    Summa summarum, det som vi gjorde naturligt i klassrummet är numera förlagt till hemmiljön och med andra ord, man får som resultat att de som tyckt det var roligt att läsa hemma, har tröttnat på det, de barn som verkligen hade behövt extra stöd i läsningen får det troligen inte, eftersom deras föräldrar inte har lust/kunskap/tid att kunna hjälpa dom.


  • No Logo

    Vi hade 20 min högläsning/dag som läxa i 2an då vår son låg på LUS 18. Han ville mycket hellre läsa tyst för sig själv, så vi gjorde gemensamt projekt av läxan. Vi "fuskade" genom att turas om att läsa för varsitt kapitel för varandra, medan den andra förberedde middag - förenade nytta och nöje! Sedan fick sonen läsa tyst så länge han ville när han lagt sig, men han var tvungen att ge mig en noggrann resumé så att jag inte skulle missa något av handlingen : ) Det gjorde att han fick en större läsupplevelse eftersom vi kunde diskutera boken (valde den tillsammans).

  • Flickan och kråkan
    sextiotalist skrev 2014-09-29 11:18:29 följande:

    Summa summarum, det som vi gjorde naturligt i klassrummet är numera förlagt till hemmiljön och med andra ord, man får som resultat att de som tyckt det var roligt att läsa hemma, har tröttnat på det, de barn som verkligen hade behövt extra stöd i läsningen får det troligen inte, eftersom deras föräldrar inte har lust/kunskap/tid att kunna hjälpa dom.
    OK, så nu är det ok att arbeta med förståelsen bara man inte gör det hemma. Det var ju en rejäl vändning. Här kan jag dock hålla med dig, även om jag tycker att man som elev - när läraren har modellerat, när man tränat färdigheten i grupp, när man fått möjligheten att även öva på egen hand i skolan - ja, då kan man troligtvis även göra det hemma som just färdighetsträning. 

    Och fortfarande så har det inget med "fritt läsande" att göra. Det fungerade inte förr och fungerar inte nu. 
  • Flickan och kråkan
    No Logo skrev 2014-09-29 12:34:20 följande:

    Vi hade 20 min högläsning/dag som läxa i 2an då vår son låg på LUS 18. Han ville mycket hellre läsa tyst för sig själv, så vi gjorde gemensamt projekt av läxan. Vi "fuskade" genom att turas om att läsa för varsitt kapitel för varandra, medan den andra förberedde middag - förenade nytta och nöje! Sedan fick sonen läsa tyst så länge han ville när han lagt sig, men han var tvungen att ge mig en noggrann resumé så att jag inte skulle missa något av handlingen : ) Det gjorde att han fick en större läsupplevelse eftersom vi kunde diskutera boken (valde den tillsammans).


  • sextiotalist
    Flickan och kråkan skrev 2014-09-29 14:40:11 följande:
    OK, så nu är det ok att arbeta med förståelsen bara man inte gör det hemma. Det var ju en rejäl vändning. Här kan jag dock hålla med dig, även om jag tycker att man som elev - när läraren har modellerat, när man tränat färdigheten i grupp, när man fått möjligheten att även öva på egen hand i skolan - ja, då kan man troligtvis även göra det hemma som just färdighetsträning. 

    Och fortfarande så har det inget med "fritt läsande" att göra. Det fungerade inte förr och fungerar inte nu. 
    Ja, att man i skolan läser på ett annat sätt, arbetar med texten, ser jag inga problem med, att man även behöver ha vissa läxor, är det inte heller några problem.
    Det är när man styr upp det så hårt som gjort det i ts fall, då är det åt helvete fel.
    Jag kan se det som läraren skrivit att man ska göra som ett av flera verktyg (inte det enda) som kan göra att man kan få igång läsandet.
    Men om man ska läsa en text och analyesera den, så ska det ske under skoltid.
    En elev som redan har läsandet och om eleven kan visa att han/hon förstått texten så ska det inte behövas någon journalförning.

    Och för övrigt, varför är det så viktigt med just högläsningen. Jag har alltid avskytt att läsa högt, att hålla framförande har aldrig varit några problem, men läsa en text rakt upp och ner, efter några minuter så är jag så uttråkad att jag somnar till min egen röst.

    Nej, jag läste inte mycket sagor, men jag berättade mycket för min grabb varje kväll, mycket samtal och mycket funderigar, så hittade jag på egna sagor.
    Det minns jag bäst från när jag var liten, det var pappas egna berättelser, de andra sagorna var jag inte intresserad av
  • Flickan och kråkan
    sextiotalist skrev 2014-09-29 15:05:55 följande:
    Ja, att man i skolan läser på ett annat sätt, arbetar med texten, ser jag inga problem med, att man även behöver ha vissa läxor, är det inte heller några problem.
    Det är när man styr upp det så hårt som gjort det i ts fall, då är det åt helvete fel.
    Jag kan se det som läraren skrivit att man ska göra som ett av flera verktyg (inte det enda) som kan göra att man kan få igång läsandet.
    Men om man ska läsa en text och analyesera den, så ska det ske under skoltid.
    En elev som redan har läsandet och om eleven kan visa att han/hon förstått texten så ska det inte behövas någon journalförning.

    Och för övrigt, varför är det så viktigt med just högläsningen. Jag har alltid avskytt att läsa högt, att hålla framförande har aldrig varit några problem, men läsa en text rakt upp och ner, efter några minuter så är jag så uttråkad att jag somnar till min egen röst.

    Nej, jag läste inte mycket sagor, men jag berättade mycket för min grabb varje kväll, mycket samtal och mycket funderigar, så hittade jag på egna sagor.
    Det minns jag bäst från när jag var liten, det var pappas egna berättelser, de andra sagorna var jag inte intresserad av
    Ja, men då har vi ju inte så olika åsikter när det kommer till kritan . Jag tycker att det är svårt att avgöra exakt hur läxan ser ut för ts barn. Jag har en snart 7-åring som har läsläxa varje dag (utan uppgift till). 15 minuter ska han högläsa.

    Nu har jag också ett barn som läser bra så till vida att han utan problem avkodar och har automatiserat sin läsning. Jag är ju inte så dum att jag sitter med tidtagarur för att han enligt läraren ska läsa 15 minuter varje dag. Ibland läser han mer, andra dagar mindre. Han har en läxbok som vi oftast läser färdigt under veckan, men vi läser också mycket annat som han hellre vill läsa för att han tycker att det är tråkigt att läsa om. Eftersom han har kommit så pass långt med det formella så har han ju heller inte behovet av att läsa om många gånger för igenkänningens skull. Det innebär ju inte att det är en idiotisk uppgift eftersom många av hans kamrater inte har kommit dit. Min 5,5-åring som inte automatiserat sin läsning utan befinner sig på avkodningsstadiet har mycket glädje av att läsa om samma text just för igenkänningen.

    Som många redan påtalat här i tråden så är det ju förståelsen samt samtalet med andra om det lästa som ger en verkligt fördjupad läsupplevelse och därmed även läslust. 

    Att högläsa ger ju möjlighet för den som lyssnar att upptäcka svårigheter barnet har i läsningen. Igår pratade jag mycket med min son om intonation, betydelsen av skiljetecken etc. Har man inte förstått det (man förstår det ju inte bättre för att man tystläser) så förlorar man mycket förståelse. 

    Hur tänker du att läraren ska veta att eleven förstått det lästa om eleven ska tystläsa och heller inte på något vis ska behöva visa att han/hon kan inferensläsa? Man är ju tyvärr inte tankeläsare som lärare .
  • sextiotalist
    Flickan och kråkan skrev 2014-09-29 15:22:06 följande:
    Ja, men då har vi ju inte så olika åsikter när det kommer till kritan . Jag tycker att det är svårt att avgöra exakt hur läxan ser ut för ts barn. Jag har en snart 7-åring som har läsläxa varje dag (utan uppgift till). 15 minuter ska han högläsa.

    Nu har jag också ett barn som läser bra så till vida att han utan problem avkodar och har automatiserat sin läsning. Jag är ju inte så dum att jag sitter med tidtagarur för att han enligt läraren ska läsa 15 minuter varje dag. Ibland läser han mer, andra dagar mindre. Han har en läxbok som vi oftast läser färdigt under veckan, men vi läser också mycket annat som han hellre vill läsa för att han tycker att det är tråkigt att läsa om. Eftersom han har kommit så pass långt med det formella så har han ju heller inte behovet av att läsa om många gånger för igenkänningens skull. Det innebär ju inte att det är en idiotisk uppgift eftersom många av hans kamrater inte har kommit dit. Min 5,5-åring som inte automatiserat sin läsning utan befinner sig på avkodningsstadiet har mycket glädje av att läsa om samma text just för igenkänningen.

    Som många redan påtalat här i tråden så är det ju förståelsen samt samtalet med andra om det lästa som ger en verkligt fördjupad läsupplevelse och därmed även läslust. 

    Att högläsa ger ju möjlighet för den som lyssnar att upptäcka svårigheter barnet har i läsningen. Igår pratade jag mycket med min son om intonation, betydelsen av skiljetecken etc. Har man inte förstått det (man förstår det ju inte bättre för att man tystläser) så förlorar man mycket förståelse. 

    Hur tänker du att läraren ska veta att eleven förstått det lästa om eleven ska tystläsa och heller inte på något vis ska behöva visa att han/hon kan inferensläsa? Man är ju tyvärr inte tankeläsare som lärare .

    En förälder som du och jag kan självklart rätta till det, men det är många föräldrar som saknar kunskap och känsla för språket (man behöver bara gå hit och läsa hur folk inte kan skilja på objekt och subjekt eller inser hur särskrivning påverkar en text)
    Ja, jag tipsar tonåringen hemma att läsa texten högt, när han ska lämna in en uppsats, för att just kunna se hur punkter, kommatecken, styckeindelning fungerar.
    Men jag har svårt att se vitsen att läsa högt bara för att, att man kan behöva göra det pga ett syfte köper jag helt och hållet, så ja, jag kan köpa att man "den här läxan har vi som högläsning" men inte högläsning för högläsningens skull.

    Dvs varje läxa ska ges med ett syfte och indviduella läxor är inte helt fel.
    Kalle behöver träna multiplikationstabellen, då får han extra tal, Lisa har svårt att läsa en text flytande, då får hon träna på dte.
    Johan slarvar när han läser, då får han som uppgift att redovisa en speciell läsläxa etc.

    Jenny, nej, hon behöver inte träna på något speciellt, men hon behöver en utmaning, så hon får till uppgift att läsa en svårare bok och sedan kan hon med egna ord berätta vad den handlade om, men jag litar på att hon gör det och hon behöver inte redovisa varje kapitel.

  • Venne

    Uppdatering

    Tydligen var det inte bara min dotter som hade problem med detta upplägg. Läraren bytte ut läxan mot en "läsorm". Nu ska hon färglägga en bit av en orm för varje kvart hon läser. När ormen är ifylld lämnas den in och de får välja vilken sång de ska sjunga till en viss aktivitet de brukar köra i skolan. Tadaaa! NU har hon börjat att självmant vilja läsa igen! Så himla skönt. Jag skickade ett mail till läraren med mycket cred för att hon gjorde detta. Kan även poängtera att jag INTE har nämnt något om läsläxan för läraren och att jag inte är orsaken till förändringen. 

Svar på tråden orolig att läxan dödar min dotters läslust