orolig att läxan dödar min dotters läslust

Ni som skriver att det är så viktigt att analysera det man läser. Jag vet många med mig, att just detta är det som tagit bort läsglädjen för många. Jag är inte den enda bokmalen som slutade läsa när det blev tvång på att läsa och analysera.

Jag tycker faktiskt att man ska fokusera på läsglädjen och inte bry sig om resten.

Släpp journalförningen, släpp kravet att de ska behöva redogöra på ett speciellt sätt. Gör det lustfyllt
När jag gick i skolan så var läsningen på den nivån enbart för att det skulle vara roligt, vi låg långt före dagens elever när det gällde läsningen, utan en enda jäkla läsläxa.

Och jag säger utan att tveka att du har direkt fel. Det som kan död på läslusten är att plötsligt krävas på avancerad analys utan att egentligen veta hur. Att faktiskt inte förstå. Goda läsare analyserar per automatik och då är det inget som är jobbigt, tråkigt eller kräver någon större ansträngning. 

För vissa kommer lässtrategier automatiskt genom enbart läsning, men långt i från för alla. Det finns också ett väldigt tydligt mönster internationellt vad gäller hur man arbetar med läsning och elevernas läsförmåga.

Läsandets karaktär har förändrats generellt. Det finns fler tillgängliga texter i och med internets alla möjligheter, det är också fler som skriver, men vi läser annorlunda och mer fragmentariskt. Läsningen av längre och mer komplexa texter minskar. Vi vet också att föräldrar högläser allt mindre för sina barn och därmed pratar vi även mindre med dem om texter och det vi läser.

Din egen erfarenhet tycker jag är ett tydligt bevis på att vi måste tänka om och göra rätt. Sverige är "bänkbokens land". Internationellt sett har vi varit duktiga med den inledande läsinlärningen och är det fortfarande; däremot är vi dåliga på att ta läsningen ett steg vidare. Det är väl inte så konstigt att man tappar sugen när man avkrävs avancerad analys på gymnasiet och inte har någon erfarenhet eller kunskap kring hur man faktiskt gör detta. Det är ju som att få en bomb nedsläppt i huvudet på en. Jag har aldrig mött en elev på högstadiet som haft goda lässtrategier och som varit en riktigt god läsare som tyckt att det varit tråkigt att reflektera, jämföra och analysera det de läst....tvärt om. 

Med små barn som vi pratar om handlar det ju inte om någon djupanalys heller. Känns som om det görs en höna av en fjäder. Det handlar om att t.ex. göra reflektioner som:
"Oj, sådär hade aldrig jag gjort om jag vore Stina för......"
"Jag tror att kapitlet kommer att handla om.......för att rubriken var......."
"Jag blev rädd när.....för......".
"Jag skrattade när.....för......"
"Jag har också gått i skogen med morfar precis som Elliot. Vi plockade inte svampar men bär. Det är jättemysigt att vara med morfar."
"Jag tyckte att det var jättekonstigt att....."

Att prata om texter på det viset tar knappast död på någons läsning och går alldeles utmärkt redan med förskolebarn.

Av TS låter det snarast som att syftet med läsläxan är oklart. Vad är det läraren vill att de ska träna på? Vet man det så kan man ju anpassa bättre efter det egna barnet. Är det så att barnet tycker att det är jättejobbigt att skriva så kan hon spela in sig själv när hon berättar istället. Jag tippar dock på att hon kanske inte riktigt förstår vad det är hon ska ha tankar kring/tycka om och då blir det svårt, urjobbigt och tråkigt. Då behöver läraren hjälpa henne med just detta genom att konkretisera och kanske styra upp det mer. Att bara skriva vad man tycker om boken och varför är rätt enformigt. Blir lätt att man skriver självklarheter av typen "Den var bra för att den var rolig." "Den var dålig för att den var tråkig". Ganska typiskt för svensk läsundervisning .

Ah, du låter precis som alla de lärare i svenska jag har råkat på. Och nej, ingen som har fått mindre läslust, fast jag vet att deras elever har fått det.
Nej, min lärare visste inte heller att min lust att läsa slutade då.
När jag gick i mellanstaidet läste jag Moberg, Dostojevskij och andra författare och tyckte det var roligt, efter gymnasiet så ville jag inte ens höra talas om författarna.

Min egen tonåring, som inte ens kunde läsa i tvåan, har fått A i svenskauppgifter i gymnasiet (och går då natur), men hade knappt C i högstadiet.
Den läraren han hade i högstadiet resonerade som många andra lärare, analysera, analysera och åter analysera
Hans lärare i svenska på gymnaiset har ett annat resonemang, läs och njut av det ni läser, då fångar ni boken bäst, har ni analyserandet ibakhuvudet så tappar man ofta fokuset
Grabben har börjat läsa nu, tack vare hans lärare i svenska.

Jag vet att många svenskalärare har den inriktitningen som du har, men jag lovar, hade man fokuserat mer på att göra läsningen till en njutning, så hade det varit lättare att få barn att läsa

Jag tycker det är fantastiskt vilken ton som används mot mig. Är det så att det bara finns ett rätt sätt att lära sig på och att jag vill curla mitt barn ifall jag tror det finns bättre sätt? Det tror inte jag.

Ni ser inget problem alls i att ett litet barn redan uttrycker glädje över att "slippa" läsa?

Självklart ska de lära sig analysera. Varför gör de inte det i skolan? Där har de tyst läsning dagligen, varför inte DÄR lägga till analys av texten? I grund och botten tycker jag det är orimligt att ge små barn mängder av arbete efter arbetstid. Hur många vuxna går med på det? Utöver att se på Pisa-resultaten kanske vi även ska titta på studier som visar hur små barn mår i dagens skola, med huvudvärk och magkatarr pga stress.

Man kan uppnå goda resultat på olika sätt. Att vara så trångsynt att man som lärare blir otrevlig mot en förälder som ifrågasätter ett tillvägagångssätt tycker jag är skrämmande.

Vem har sagt att jag inte är villig att jobba med mitt barn på det hon behöver? Inte jag iaf. Men hälften av det som görs i skolan verkar bestå av att rita och leka. Kanske byta ut det mot analyser, så kan barnen få rita på fritiden istället för att göra ett ton läxor.

Jag tycker det är fantastiskt vilken ton som används mot mig. Är det så att det bara finns ett rätt sätt att lära sig på och att jag vill curla mitt barn ifall jag tror det finns bättre sätt? Det tror inte jag.

Ni ser inget problem alls i att ett litet barn redan uttrycker glädje över att "slippa" läsa?

Självklart ska de lära sig analysera. Varför gör de inte det i skolan? Där har de tyst läsning dagligen, varför inte DÄR lägga till analys av texten? I grund och botten tycker jag det är orimligt att ge små barn mängder av arbete efter arbetstid. Hur många vuxna går med på det? Utöver att se på Pisa-resultaten kanske vi även ska titta på studier som visar hur små barn mår i dagens skola, med huvudvärk och magkatarr pga stress.

Man kan uppnå goda resultat på olika sätt. Att vara så trångsynt att man som lärare blir otrevlig mot en förälder som ifrågasätter ett tillvägagångssätt tycker jag är skrämmande.

Vem har sagt att jag inte är villig att jobba med mitt barn på det hon behöver? Inte jag iaf. Men hälften av det som görs i skolan verkar bestå av att rita och leka. Kanske byta ut det mot analyser, så kan barnen få rita på fritiden istället för att göra ett ton läxor.

Det är ju metoden vi diskuterar. Varför är du så arg? Jag har INTE slutat göra läxan med min dotter. Jag HAR tagit upp det med läraren. Jag tänker inte sluta läsa för min dotter.

Att få läsglädjen är av sekundär natur, eller snarare, de blandar ihop läsglädje med att dissikera texten.