Gör IVF men ångrar mig, kanske?

Hej!

Jag heter Cornelia och har varit med om precis samma sak som du går igenom nu för mig påverkar hormoner min kropp och mitt hör och tankesätt fruuuuktansvärt mycket. Jag har något som heter pmds som för dig/er som kanske inte vet är en värre form av pms.

Innan mensen och när den väl är igång när hormonerna spökar som mest är jag som värst, pmds bortförklarat är jag ''allergisk'' mot hormonens som sprudlat i kroppen den höjs så snabbt att min kropp kolapsar i princip.

Jag kan känna att att jag inte älskar min man eller mina barn jag har till och med varit nära på ta mitt liv en gång när det var som värst. Och jag dör för min man och mina barn alla andra dagar när jag inte har mens och pmds. Vi har inga problem bråkar nästan aldrig och har det bra ställt och verkligen inget att klaga på det är just när hormonerna är som högst blir jag en helt annan människa.

Tack och lov har jag världens mest förstående man som jag informerat allt jag kan till och som själv läser på om detta. Jag kan bli galen skrika, gråta som någon dött, få för mig sjuka saker som att han kollar in andra tjejer eller att han varit otrogen när han varit och handlat, jag blir ett odjur och ett riktigt monster.

Idag 2019 finns det hjälp att få för detta men inte tillräckligt..

Summan av kademunan kan det vara så att din kropp reagerar på samma sett, du kanske inte får världens pms/pmds i vanliga fall men när du genomgår en IVF fylls din kropp med hormoner så absolut att det du känner kan bero på din IVF, men man ska aldrig göra något som inte känns bra.

Om jag var du skulle jag gå på vad jag kände innan jag genomgick IVF första gången, du ville ha barn och den värsta känslan är att ångra sig speciellt i ett sånt här sammanhang, som du säger man kommer aldrig ångra ett barn.

Men gå efter din magkänsla man brukar komma längst så <3