Pergotime start Oktober 2014

Woho grattis, fina streck måste jag säga!

På den bilden kan jag se något, men väldigt, väldigt svagt. De andra har jag svårare att se på. Men än är inte hoppet ute. Håller hårda tummar för att det verkligen ska ha tagit sig. 

Om jag tyckte att första kuren var rätt lugn och på nått vänster massa förhoppningar är den andra rena rama tortyren. Fan, ojojoj säger jag bara. Det är verkligen hormonell berg- och dalbanan. Med väldigt mycket tårar, frustration och ångest. Värken i äggstockarna är dubbelt upp den med. Förhoppningsvis ger det resultat. Försöker tänka positivt och pratat vänligt med mina äggstockar. På onsdag är det dags för vul och gosh gosh vad jag längtar. Tänk om det kunde finnas minst en finfin äggblåsa då. 

Första dagen på kuren var det mest lite stickande känsla i äggstockarna. Andra och tredje dagen var smärtan grotesk. Kunde knappt stå upp och panodilen var mest som en piss i havet. Vågar/vill inte ta nått starkare. Ringde gyn och hon sa ungefär: stå ut. Dag tre började humörsvängningarna riktigt ordentligt (är väl alltid lite lynnig) och det är först idag (cd 11) som det känns som att det har vänt. Igår var det bara tårar, tårar och åter tårar. Förhoppningsvis rättar det till sig lite mot slutet av veckan. Det där med att ha sex på kommando och humörsvängningar är inte en bra kombo för mig (eller för den stackars mannen). Smärtan i äggstockan börjar också lägga sig, även om den ibland gör sig smärtsamt påmind. 

Hoppas att du inte får samma biverkningar och slipper iaf lite av humörsvängningarna. Gissar att mina problem förstärks av att övriga livet är rörigt med en sjuk och galen mamma, trött och ledsen man, studieångest osv. 

Svårt, jag kan i nån vinkel ana nått litet sträck, men tycker att det flyttar på sig hela tiden. Vad kör du för test? Jag vet att jag tidigare använt testlagrets och får alltid spökstreck på dem. Kör på graviditetskollen.se nu, fungerar bättre och ger sällan spökstreck. Så testa och byt märke på testet tänker jag. Kanske ger lite bättre vägledning. Dessutom, om du har långa cykler borde äl+11 eller så kunna vara lite, lite tidigt. Så än finns det hopp. 

Där ser jag också ett sträck. Hoppas det ser lite bättre ut i morgon!!!! På den rättvända bilden med alla stickorna ser jag möjligen ett sträck på de två nedersta, men det skulle lika gärna kunna vara synvilla. 

Låter bra att inte skippa kuren. Förhoppningsvis slipper du den extrema smärtan. Eller, eh, öh, det vore ju trevligt om det vore ett symptom på ägglossning. Då vill vi ju ha den...

Härligt att du fått tag på en bra gynekolog, de växer inte på träd. Låter, om jag får säga det, ganska dumt att inte utreda er båda. Jag menar, skulle din partner inte ha en fungerande spermieproduktion kan man ju stimulera hur mycket som helst utan att du blir gravid. Jag har haft en drös (fem?) gynekologer där jag egentligen bara trivts med den jag har nu. Även om jag tycker att vi inte riktigt hittar varandra. Men det kanske kommer. Det är väl det vanliga problemet att komma som patient när man är sjukvårdsutbildad, kan läsa de där rapporterna osv som de baserar vården på. Ifrågasätta lite mer osv. Det brukar kunna ställa till det lite. Men hon är 1000ggr bättre än de första jag hade.

Woho! Stort, stort grattis! 

Woho! Grattis!!!! Heja heja!

Den här veckan har varit tortyr verkligen. I fredags var jag på vul, fem blåsor på 17mm, så vi fick sexförbud. Kanske inte så konstigt att jag haft sådär brutalont i äggstockar och mått skit denna gång. Men fan vad sur jag blir på min kropp. Kunde den inte bara fixat en blåsa istället. Ägg- och tidsslöseri! Men det värsta är att vi råkade ha sex i torsdags. Så har vi otur står vi där med en femlingsgraviditet. Men varför skulle det hända liksom, det verkar helt osannolikt. Eller så är det bara vår vanliga otur som spelar in.... suck!

Är i nått slags uppgivet surmode, vill bara ha julen överstökad och ta nya tag i januari igen. Vi pratade om att testa letrozole istället, hon var fortfarande skeptisk men jag fick henne i alla fall att överväga saken.

Hoppas att det slutar blöda snart och att den där lilla ärtan stannar där hen ska vara....

Jag har också lätt att se det där med graviditeter. Det är nått med ansiktet, känslan och den där lilla lyckopaniken som finns i blicken. Ofta även en hand på magen. Tagit en rad graviditeter senaste tiden, långt innan de själva berättat. Ganska svårt ibland att agera förvånad när man vetat/anat det rätt länge.  På jobbet är det svinlätt, mest eftersom vi hantera potenta läkemedel som är fostertoxiska och ibland (rätt ofta) har patienter med infektioner som kan skada fostret osv. Då behöver man ibland berätta redan i v 5 för att vi ska kunna styra om fördelning av patienter etc. 

Hoppas går ju alltid, men jag är tveksam, mycket tveksam. Men jag får verkligen panik på min kropp nu. Önskar bara att det vore mer behagligt än såhär att bli gravid. Frågade mannen om han vågade ha sex, trots förbudet. Men näe, inte då. Han är en plikttrogen och nästintill dum kille, när det kommer till rekommendationer från sjukvårdspersonal osv. Han har väl rätt egentligen, det är lite väl risky. Men åh, vad jag önskar att det bara tog sig, vi kunde få den där skitungen i september och så blev allt bara bra. 

Jag veeet, alltid detta jävla strulande. Jag tycker att tvillingar vore trevligt, mannen är kanske inte lika entusiastisk över tanken. Men som jag skrev, han vågar inte trotsa sexförbudet. Intellektuellt förstår jag, men inte känslomässigt. Jag tror också att letrozole är bättre (läst div studier om effekten) men min gynekolog verkar tillhöra den där kategorin som är lite sega till nya innovationer. Men hon har fått julen på sig att fundera och tänka lite. Hoppas att hon blir övertygad. :D 

Gött att du inte har några blödningar! Roligt att berätta för vännerna. Det är väl alltid lite svårt när i sammanhanget man ska berätta. Även om man berättar i v 12,20 eller 8. 

Jag förstår hans inställning rent intellektuellt, men inte känslomässigt, inte någonstans. 

Vi har försökt i snart 3år, men utan att lyckas. Eftersom vi visste att det skulle bli problem redan från början så har vi haft en dialog med gyn hela vägen. Men jag var tvungen att gå ned ca 25kg för att få någon behandling. Så under hösten har vi äntligen fått pergo, men utan vidare resultat..

Jag ser också ett streck! Grattis!!!!

Jävla skitdag idag! Är så grymt trött och ledsen. Var på AW med mina gamla kollegor igår. Jävlar vad jag saknat dem inser jag. Gud vad roligt vi hade. Skratt till tusen. Men idag känns det verkligen ledsamt. Saknar jobbet så det gör ont i magen. Har inte varit där på ca 1,5år och det är fortfarande skitigt som fan. Jag älskar mitt plugg, jag vet att det är det bästa jag kan göra osv. Men fuck vad det är surigt att inse hur mycket jag saknar dem och patienterna.

I onsdags jag veta att kompisar fick barn i lördags men i v22 och att den lilla pojken inte klarade sig. Jag vet att de har försökt ganska länge och att det inte varit en enkel resa någonstans för dem. Det känns så jäääävla orättvist måste jag säga. Så ikväll har vi lovat att fixa kvällsmat, kramas och gråta lite. Så nu har tårarna runnit lite här hemma. Har liksom inte riktigt orkat med det där med plugg osv. 

Dessutom, jag är så gruvligt trött på min kropp. Så sjukt besviken på att det antagligen inte blir nått denna gång heller. Att det antagligen lär krävas en massa annat än bara pergo. Suck suck! Känns inte som att jul kommer bli sådär himlastormande fint som jag tänkte.....

Förlåt för veckans gnällsurtantinlägg.....

Tack för omtanken! Ja det är verkligen fruktansvärt med våra vänner. Fan, det var inte lite tårar som kom ut i fredags. Det enda jag ville göra var att ta bort lite av deras sorg och förtvivlan. Det värsta är att det sannolikt beror på en infektion, en infektion som hade kunnat gå att stoppa om sjukvården gjort sitt jobb. Det om något är frustrerande. Även om jag iof tror att det kanske är lättare med en yttre faktor som orsak än att det är ens eget kropps fel. Dvs det finns en stor risk att det blir samma sak även nästa graviditet.

Håller med er om att det är surigt att pergon är slut hos leverantören. Sånt som händer tyvärr. Världen har väl behövt mer pergo än vad som beräknats och pillertrillarmaskinskötarna behöver väl jullov de med. Jaja, det är väl bara att invänta och försöka att inte dö av längtan innan dess. 

Hm, har du haft negativa tester innan detta? Eller har alla tester sett ut så? Jag får nämligen äl-tester som ser ut precis så oavsett om jag har äl eller inte. (LH-förhöjningen pga pco ger utslaget). Har aldrig testat och sett om de blir starkare vid äl. 

Kan säga att jag uppfyller varenda litet kriterium på skengraviditet. Har alltid skrattat åt folk som säger: jag blir så skengravid. Men aj, aj, nu är jag där själv. Dvs brösten gör apaont, är säkert 1,5strl större, jag har molvärk i magen och mår illa. Alla test är negativa och med tanke på överstimuleringen borde jag inte vara gravid. Vi hade sex typ 4-5dagar innan en förmodad äl så att det skulle ta sig då vore helt jävla osannolikt. Iof är det bara BIM-6 (om man ser till den förmodade äl:en) så än finns det rätt mycket tid kvar att hoppas på. Det är det som är så sjukt, jag går runt och verkligen aphoppas på att det har tagit sig i alla fall. Att jag visst är gravid, bara lite seghormonad, trots att vi bara hade sex en gång....... Hur sjuk är inte hjärnan egentligen som är fullt övertygad om det. Jaja, nu är det jul, jag har sketamycket plugg att göra och massa släktotourande att göra, så antagligen lär jag inte hinna/våga/orka testa innan den 28:e. Då borde det vara BIM och testerna göra utslag. Men någonstans tänker jag fortfarande att det vore världens bästa julklapp att få ett positivt test på julafton, så jag måste nog smygtesta lite i morgon innan mannen vaknar....

Så: god jul och gott nytt år på er brudar! Hoppas 2015 blir året då vi alla blir på tjocken! 

Vi har fått en ofrivillig paus i både januari och februari. Suck!
För en dryg vecka sedan så fick jag världens buksmärta. Trodde att det var stressrelaterat alternativt överstimuleringen som spökade, så även 1177. Men efter tre dagar fick jag nog och åkte in till akuten. Där gick det undan kan jag säga. På mindre än tre timmar var jag bedömd, smärtlindrad, röntgad, ultraljudad och nedlagd i en säng på kirurgen och inväntade mest operation.  Gallsten, och inte bara en gallsten utan flera som satt fast och en drös i gallblåsan. Så för en vecka sedan tog de först bort gallblåsan (ajajajaj) och därefter gick de in med en slang via munnen, ner i tarmen för att plocka bort gallstenar i gallgångarna (visade sig att jag hade dubbla gallgångar.... intressant) som de inte fick loss vid operationen. Två ingrepp på mindre än 24h, smärtor utöver dess like och massor av ångest. Ja men tack för den då!
Så just nu ligger jag mest i soffan, tycker synd om mig själv och är lite lagom borta av morfinet jag äter.......