Forum Psykisk ohälsa - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • HJÄLP!! Vad händer? Paranoid personlighetsstörning eller psykos?

    Fre 17 okt 2014 13:20 Läst 4441 gånger Totalt 8 svar
    Anonym (despe­rat)
    Visa endast
    Fre 17 okt 2014 13:20

    Ska försöka sammanfatta detta.

    Min kille, kan kalla honom Pelle. Vi har varit tillsammans i 2 omgångar.
    med ett uppehåll på ca 8 månader. 1 gången var vi tillsammans i ca 2 år. Denna gången sen innan sommaren. Första gången vi gjorde slut var på grund av mycket missförstånd, respektlöshet osv.. Vi fick tid ifrån varandra och insåg hur mycket vi faktiskt ville ha varandra och att vi faktiskt verkligen hör ihop.

    Pelle har mycket för sig, många stora projekt. Han har haft stora tragiska händelser i sitt liv och är lite trasig som människa fast oftast med stor förståelse för sig själv och sina brister. Vi har verkligen haft det jätte bra sen vi började ses igen.

    Nu till problemet:
    Pelle har i nästan en vecka anklagat mig för att ljuga. Ljuga om saker som han säger har vart här hemma som jag inte velat förklara vad det är. Han påstår att det är ett par hörlurar ett USB minne och en vit laddstation som han har kokat ihop till att vara en slags sexleksak. Jag har ingen aning om vad det är han pratar om. Han har gått igenom ALLT. min dator, min gamla telefon, men nuvarande telefon och alla mina grejer jag har här hemma. Utan att hitta det han söker. Han ältar, han blir arg, han blir ledsen och får ångest. Ber om ursäkt och 2 timmar senare är vi tillbaka på ruta ett. Ska tillägga att jag har aldrig ljugit för honom. Han är HELT MANISK! Han vägrar lyssna på mig. Han vägrar tro  på mig. Vissa stunder säger han att han är psykiskt störd. 

    Han säger att det ända som skulle hjälpa honom är att jag erkänner och tar fram grejerna så han får se dom. Men jag har ju inga grejer! Va fan är det som händer??

    Ska även tillägga att vi har ett väldigt öppet sexuellt förhållande där det är mycket sexleksaker iblandat och han vet om alla mina grejer.

    Jag har frågat om vi ska ringa psyk. Men han vill lösa det själv i sitt huvud.

    Vad ska jag göra? Någon annan som vart med om det här? Är det en psykos? Det här har aldrig hänt tidigare och jag börjar nästa bli lite rädd..

    Ursäkta rörigt inlägg. Är helt slut i min hjärna efter dessa dagarna.

  • manfrs­thlm
    Visa endast
    Fre 17 okt 2014 13:24 #1

    låter som han inte har alla hästar hemma...fly medans tid är mitt råd..lycka till


    KIK: KRILLESTHLM1
  • Fre 17 okt 2014 13:43 #2

    Ring psyk och hör med dom med en gång. Min bror har i grunden add och autism och är psykotisk och håller på med liknande saker:/

  • Anonym (Hejsa­n)
    Visa endast
    Fre 17 okt 2014 13:52 #3

    Det finns två typer av människor.
    1) De som flyr och försöker rädda sitt eget skinn när saker och ting händer som står utanför deras kontroll. På detta sätt upplever de att de ändå kan bevara kontrollen på något sätt, vilket är viktigt för att de själva ska kunna känna trygghet. Denna typ sätter alltid sig själv först. De är extremt rädda och försiktiga av sig. De räknar dock med att andra ska finnas där för dem trots att de själva lämnar andra i sticket.

    2) De som stannar kvar där de behövs som mest trots sin rädsla för att dras med in i att förlora kontrollen men försöker hjälpa till att reda ut saker. På detta sätt kan de komma att förstå bättre hur andra människor tänker och känner vilket ger dem större empati och medkänsla. De tror på gemenskap och att hjälpa en vän är att hjälpa sig själv. Denna typ sätter sätter varken sig själv eller andra först utan försöker komma fram till en lösning för allas bästa.

    Paranoid innebär inte nödvändigtvis att tro sig vara förföljd av hemliga agenter i mörka rockar och hattar, att någon spionerar på dem genom fönstren osv. som är en ganska vanlig vanföreställning från de utan psykotiska drag.
    Paranoia som begrepp är mer en överdriven vaksamhet och försiktighet gentemot situationer som upplevs som främmande och skrämmande. Där man handlar utefter de psykologiska försvarsmekanismerna FFF -> Fly, Fäkta eller Freeze.

    En av dessa två persontyper ovan faller mer in på kategorin paranoid personlighetsstörning än den andra. Gissa vilken?

    (Trodde du inte va!)

  • Anonym (hjälp­)
    Visa endast
    Fre 17 okt 2014 13:54 #4

    Ring psyk och fråga vad du skll göra och berätta att han själv säger sej vara psykiskt störd. Ring någob i hans familj, mamma, syskon, kanske han tidigare haft någon psykos, eller något han inte berättat om? Iaf låter han ju väldigt sjuk. Sjuk som i sjukdom, inte bara sjuk i huvudet.

  • Anonym (Despe­rat)
    Visa endast
    Fre 17 okt 2014 16:31 #5

    Tack för era svar! Han har lugnat ner sig nu men jag är rädd att det kommer blossa upp igen. Gör det de så ringer jag psyk.

  • Anonym (hjälp­)
    Visa endast
    Fre 17 okt 2014 16:59 #6
    Anonym (Desperat) skrev 2014-10-17 16:31:06 följande:

    Tack för era svar! Han har lugnat ner sig nu men jag är rädd att det kommer blossa upp igen. Gör det de så ringer jag psyk.


    Tycker du skall ringa dit så for som möjligt fast han lugnat sej, bara för att du skall veta vad du skall göra om han blossar upp sej igen. När det händer nästa gång skall du inte behöva känna dej hjälplös och ensam, det hinner du göra iaf om detta är något återkommande.
  • Tis 21 okt 2014 01:41 #7

    När jag insåg att min man var psykiskt sjuk pratade jag med hans anhöriga och gamla vänner. Jag förstod att de problemen jag såg hade funnits länge, fast kanske i mindre tydliga former.

    Jag fick förklara många gånger för honom att jag ville stötta honom igenom detta, om han bara vågade söka hjälp i vården. Det var uppenbart att vårt förhållande skulle ta slut ifall han vägrade söka vård. Till slut vågade han erkänna att han hade allvarliga problem och vågade söka vård, om jag var med honom. 

    När han mår så dåligt att han behöver kontakta psykakuten är det alltid jag som inser det först. Det kan ta allt mellan några dagar till flera veckor innan han låter mig ringa dit. Jag vill helst ha hans godkännande, om än motvilligt, för annars vägrar han ändå bara åka dit, och då är det inte mycket de kan göra.

    Ibland behöver jag "lämna honom" för att han ska fatta att han behöver vård. Alltså INTE göra slut! Det ska man aldrig hota med. Men jag behöver åka hemifrån för att han är så jäkla krävande och påverkar mitt eget mående så negativt. Då brukar han fatta allvaret. Hans sjukdom är ju inte bara allvarlig för honom själv, utan även för alla hans relationer.

  • Anonym (annie­)
    Visa endast
    Tis 21 okt 2014 02:11 #8

    Min kille blev psyksjuk för tre år sedan (typ nån psykos) och det enda psyket sa till mig var att HAN måste själv vilja söka vård, och så är det ju såklart, tyvärr. Tyvärr insåg ju inte min kille att han behövde vård (det gör man ju inte i en psykos) och gick inte med på att åka till psyket förrän i slutskedet av psykosen (då blev det psykakuten). Så det enda du kan göra är väl att verkligen finnas där för honom, försöka hålla honom lugn och få honom att fatta att psyket kan vara en bra ide.. Hellre att man gått dit en gång för mycket än en gång för lite liksom. Det förstår förhoppningsvis din kille också om han tänker efter/blir övertalad (om han inte är FÖR way gone i nuläget).

    Tror också att det kan funka bra att få med sig någon mer anhörig på tåget, i mitt fall hade vi min mamma som stöttade och hjälpte till. Hon var också på min kille och försökte uppmuntra honom till att åka in och det var nog hon som lyckades övertala honom till slut. Sen åkte vi alla tre in till akuten och sen var jag med honom hela tiden tills jag inte fick stanna längre, sen maxade jag besökstiderna när han hamnade på sluten avdelning. Tror att stödet är viktigt! {#emotions_dlg.flower}

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll