HJÄLP!! Vad händer? Paranoid personlighetsstörning eller psykos?

När jag insåg att min man var psykiskt sjuk pratade jag med hans anhöriga och gamla vänner. Jag förstod att de problemen jag såg hade funnits länge, fast kanske i mindre tydliga former.

Jag fick förklara många gånger för honom att jag ville stötta honom igenom detta, om han bara vågade söka hjälp i vården. Det var uppenbart att vårt förhållande skulle ta slut ifall han vägrade söka vård. Till slut vågade han erkänna att han hade allvarliga problem och vågade söka vård, om jag var med honom. 

När han mår så dåligt att han behöver kontakta psykakuten är det alltid jag som inser det först. Det kan ta allt mellan några dagar till flera veckor innan han låter mig ringa dit. Jag vill helst ha hans godkännande, om än motvilligt, för annars vägrar han ändå bara åka dit, och då är det inte mycket de kan göra.

Ibland behöver jag "lämna honom" för att han ska fatta att han behöver vård. Alltså INTE göra slut! Det ska man aldrig hota med. Men jag behöver åka hemifrån för att han är så jäkla krävande och påverkar mitt eget mående så negativt. Då brukar han fatta allvaret. Hans sjukdom är ju inte bara allvarlig för honom själv, utan även för alla hans relationer.