Var det bättre förr?

På en del punkter så som i skolan, då vågade lärare säga till. Men idag upplever jag de som en del inte vågar pga rädsla att bli anmäld. Vilket kan leda till att vissa förstör lektionen för andra. Jag gick ut gymnasiet för 9 år sen och de har blivit så på bara dom åren.

Sen har väl kanske inte de med uppfostran att göra(?) men barn va ute mer förut, skridskor sent på kvällarna t ex, förra vintern gick jag ute mycket mellan 16 och 20, såg dock aldrig nå barn ute. Så de är inte så lätt att motivera barnen att leka ute då många kompisar är inne.

En alltför bra fråga att ställa en lördagskväll då folk uppenbarligen inte är  på humör för djupsinnigheter... Kom igen en vardagskväll, tidigt...

Rent generellt vill jag påstå att syftet var bättre förr, man ville att barn inte bara skulle visa respekt för vuxna utan också för andra barn. Vilket inte sker idag då vissa barn tillåts förstöra för alla andra både i skolan och på dagis. Och man var också bättre på att förbereda barn på vuxenlivet, genom att de måste lära sig passa tider och att lyssna när andra pratade.

Men metoderna var sämre, aga och andra auktoritära grepp, man tryckte ner barn och i många fall tilläts de inte vara barn. De måste hjälpa till hemma från ung ålder och man bortsåg från att de var barn och inte små vuxna.
Finns mycket att säga men jag håller där.

Nej det var verkligen inte bättre förr, i synnerhet inte för kvinnor, barn och mörkhyade. Miljön mådde sämre dessutom! Tänk alla miljögifter som helt obegränsat spriddas ut i tex målarfärg och plast. Tänk vad vidrigt det var när en fick slå barn, mår illa av att någon kan tycka att det är okej att slå barn. Äckligt är vad det är! I princip inget var bättre förr.

Beror väl på vad man menar med förr. Vissa saker anser jag var bättre för några år sen, men inte allt. Givetvis tycker jag det var förkastligt på den tiden aga var tillåtet. Men så långt bak i tiden behöver vi väl inte gå.
Jag anser att det fanns mycket som var bättre i skolans värld på 80-talet då det var mer struktur och ordning och reda. Barn lyssnade och visade respekt (mer än idag i alla fall) och de flesta passade in i skolan, även de som kanske skulle fått en diagnos.
Nu tror jag det inte är så enkelt eftersom så mycket i samhället har förändrats. Tekniken går framåt i en rasande fart, vilket både är på gott och ont. Alla dessa val vi ställs inför tror jag mest stressar oss. Och vi jobbar och är så upptagna med tekniken att vi inte hinner med barnen. Det tycker jag inte är så bra.
Ett flummigt svar, men frågan är omöjlig att svara på eftersom det både finns ris och ros.

En del går så långt tillbaka i tiden. Förr menade inte jag då aga va tillåtet, om nu TS menade så långt bakåt så va de ju inte bättre förr.

Men om man t ex går tillbaka 20 år så tycker jag de va bättre förr på en del punkter vad gäller respekt för för andra i omgivningen, vilket betyder att självklart inte alla hade.

Jag är uppväxt på 60- och 70-talet och vet inte om jag tycker att det var bättre då.
Bråkstakar i skolan fanns då också, skolket på högstadiet var utbrett och väldigt vanligt.
Respekt för lärarna saknade många när jag gick i högstadiet 1976-1979.

Vi hade rökruta på skolgården och köpte cig i Pressbyrån som låg granne med skolan, det var inte bra så den biten har klart blivit bättre.

Alkohol köptes ut av kompisars äldre syskon och danstillställningarna man var på saknade åldersgräns, det vara bara inneställena man inte kom in på. Och nu pratar jag i 15-årsåldern.

Det fanns väluppfostrade barn och mer eller mindre odågor, precis som nu.
Min kompis fick stryk hemma, många visste men då var det inte som nu att det anmäldes till soc.
På den tiden anmälde man till barnavårdsnämnden om det var något men det var inte många som gjorde. Känner till en familj som anmälde halva bygden för en massa struntsaker men det hände inget.

Vi åkte bil utan bälte, moppe utan hjälm och cykelhjälmen var nog inte uppfunnen.
Vi hade inga mobiler, minicall kom när jag redan flyttat hemifrån. (Om ni vet vad en minicall var...)

För att komma till det där "förr" som skulle varit så mycket bättre får man nog backa tiden mer... tror jag.

Det beror väl på vad man menar med "förr"?
Menar man på 40-talet då många barn agades och uppfostrades auktoritärt så var det ju inget vidare, även om barnen uppfattades som mer lydiga och väluppfostrade. Menar man på 70-talet då jag själv växte upp så var inte skillnaden så stor. Jag gick i en så bråkig klass på mellanstadiet att jag hade konstant huvudvärk varje dag, så jag förstår inte riktigt de som menar att det var mer ordning och respekt för lärarna på den tiden..?

Du ha säkert rätt och jag har inte full koll på skolan nu i förhållande till då. Men för 15-20 år sedan gick mina barn i skolan och jag får absolut intrycket att det är sämre nu, Det var lugnare i klasserna och mina barn lärde sig det de skulle.

Men om jag däremot ser till min skoltid i högstadiet på tidigt 70-tal var det närmast kaos i vissa klasser. Eller rättare sagt lektioner för vissa lärare. Den nya skolreformen skapade osäkerhet hos både lärare och elever och dessutom var det lärarbrist så man plockade in arbetslösa akademiker utan pedagogisk erfarenhet. De blev manglade av eleverna. Där grundlades flumskolan med mängdlära i matte, ständiga grupparbeten och experiment med läxfritt och förakt för pluggande. Så det var inte bättre... Gymnasiet däremot var toppen, det var frivilligt på den tiden och eleverna var iaf hyfsat motiverade. Idag måste alla gå i skolan minst tolv år och det är inte bra.

Likaså fanns det ett utbrett drogmissbruk, i synnerhet av alkohol, och rökning var mycket mer utbrett. Det är bättre nu.

Oj, detta var en fråga där man kan dra ut resonemangen åt hur många håll som helst. Precis som några skriver så beror det på vad man menar med "förr". Skolan på 70- och 80- talet såg nog olika ut beroende på vilka resurser man hade i regionen. I Stockholm där jag växte upp fanns på den tiden specialskolor och det som vi kallade OBS-klassen (som jag inte har koll på vad det egentligen innebar) vilket innebar att barnen med de allra största behoven normalt inte gick i "vanlig" klass. Idag ser vi i ganska stor utsträckning att lärare håller på att gå under för att de måste ta ansvar för flera barn med mycket stora behov, och konsekvensen blir rörigare klasser. Det är MIN upplevelse i alla fall. Kontenta: för få vuxna i skolan, och för få med psykosociala kunskaper. Sen funderade jag en del på detta med hur man som förälder tar sig an uppfostran, i olika tider och kulturer, i samband med att boken "Franska barn slänger inte mat" kom ut: www.svt.se/nyheter/varlden/fransk-barnuppfostran-skapar-debatt I artikeln resoneras kring det negativa i att franska föräldrar känner sig tvungna att använda aga för att uppfostra, men att det positiva är att de sägs "leva vidare som vanligt" när de får barn. Det är i mina ögon ett brännande ämne -Har vi kapitulerat i socialiseringen med våra barn? Jag känner alltför många som har haft problem med sina bebisar/barn och som totalt skurit av gentemot det sociala samlivet. Man sitter hemma, för barnet är ju "så jobbigt". Sen ska förskolan ta över, gärna långa dagar. Jo, man har sett att pojkar är överrepresenterade vad gäller diagnoser, och har längre dagar på förskolan... Vi överlåter alltså åt skolan att fostra våra barn att bli sociala varelser!

Intressant att läsa era svar!
Min tanke var att inte vara för ledande och låta diskussionen vara rätt så öppen, förr kan vara på 90-talet eller så långt tillbaka som det gamla bondesamhället. När och om och vad är upp till var och en att avgöra beroende på när man tycker det var bättre om man nu tycker det

Jag gick i grundskolan på 80 och 90-talet och jag har också svårt att se det där men jag vet att många i min egen generation (födda i början av 80-talet) pratar om bristande respekt hos barn numer som inte fanns på vår tid och vi gick i samma klass eller skola. Jag tillhörde "bråkstakarna" på högstadiet och det var lätt att komma undan och ändå få hyfsade betyg. Det fanns en enda lärare som jag hade respekt för men jag kan inte säga att det var i en positiv mening, han var skrämmande och jag var livrädd för honom.