Varför tillåter föräldrar att deras barn vistas i en miljö där de utsätts för mobbning?

Därför att det är lättare i teorin än i praktiken. Alla kan inte snabbt bytas boende och i Sverige har vi skolplikt vilket innebär att man inte lagligen får hålla barnet hemma oavsett anledning. Alla kan inte heller bara ta ledigt så mycket eller är ensamstående och måste ha sin inkomst en del har fler barn att ta hänsyn till osv. Det är lätt att tycka en massa när man inte varit i deras situation. Vad är det som får dig att tro att dessa föräldrar inte redan gjort allt och lite till redan?

Alla kanske inte har samma möjligheter som du? Eller varför tror du inte alla föräldrar verkligen gör allt de kan och lite till om/när deras barn blir mobbade?

Hur tror du att du hjälper ditt barn i det långa loppet genom att sitta med i skolan varenda dag?

Tror du verkligen du skulle få soc för att hänga med din son till skolan? Tänk om.

Om det framgick att du har ett jobb men slutat eller inte går så får du inget socialbidrag. Har du inget jobb så förväntas du gå på aktiviteter. Gör du inte det så får du inget socialbidrag. 

Men visst du kanske kan leva på luft och kärlek. Vi andra dödliga behöver pengar. 

Min son har blivit mobbad under en period. Men jag anser faktiskt att det är skolan och personalen där som ska se till att han inte blir mobbad. Det kan inte hänga på att jag ska behöva säga upp mig från jobbet för att sitta med i skolan - då är det något riktigt tokigt! Naturligtvis ska vi som föräldrar också vara delaktiga men inte behöva vara fysiskt närvarande 100 %. I vårt fall har de fungerat att skolan tagit sitt ansvar och min son är inte mobbad idag tack vare de åtgärder skolan gjort.

Du verkar inte speciellt verklighetsförankrad måste jag säga.

Pengar gör att man kan fixa sånna där grundläggande saker som tak över huvudet, mat i magen och kläder på kroppen. 

Inte sålänge föräldern är där. Däremot skulle barnet anses ännu mer udda och värdig att bli utstött i de andra barnens ögon. Barnet skulle vara märkt för resten av skoltiden efter något sådant. Ingen av de övriga eleverna skulle heller vilja närma sig barnet och du skulle ta bort minsta möjlighet för barnet att få vänner.

Sedan skulle barnet förmodligen skämmas ögonen ur sig och inte uppskatta gesten alls.

Förutom allt det tar du bort möjligheten för barnet att lära sig hantera motgångar själv vilket är otroligt stjälpande.