Gravid och vill separera..

Anonym (Så)

Äldre 23 Oct 12:18
21 svar

Citera Återställ Anmäl

Gravid och vill separera..

Vi väntar nu vårat andra barn som blev till lite oplanerat.. Har haft ett dåligt förhållande i 4 av 8 år nu och jag är så jäkla less.
Min tanke var att att separera nu i höst. Då visade gravtestet ett plus.

Vi kan inte prata om nånting utan att vi blir osams. Han kastar saker omkring sig och är störtförbannad ofta vilket skrämmer vår tvååring såklart!
En sak har vi enats om sista tiden: Vi har ingen respekt för varandra, vi litar inte på varandra och vi ägnar gärna inte tid åt varandra.

På kuppen ska skitstöveln nu åka utomlands en vecka vår. 6 veckor innan BF. Vad jag känner om detta skiter han fullt i. "Han gör väl som han vill, jag bestämmer inte över hans liv".

Jag känner mig på bristningsgränsen. Det som får mig att stanna är just att vi väntar barn igen. Hur gör man annars liksom? Jag har ingen lust att föda själv eller läka ihop efter förlossningen helt själv.

Jag har föreslagit familjerådgivning säkert 20 ggr men "det är bara för svaga människor som inte är tillräckligt smarta",

Finns det någon i liknande situation eller som varit med om liknande?
- «
- ‹
- Sida 1 av 1
- 1
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Gravid och vill separera..
Anonym (Så) Trådstartaren

Äldre 23 Oct 17:34
#2

Citera Återställ Anmäl

Ja det är jag. Det ger oerhörda skuldkänslor. Något annat du vill påpeka??
Anonym (Så) Trådstartaren

Äldre 23 Oct 18:52
#4

Citera Återställ Anmäl

Jag vet det. Och var förberdd på det. Tills jag blev gravid.. som jag skriver, är så rädd att föda ensam och blev som helt ställd när jag mitt i mina planer blev gravid.

Har du erfarenheter från liknande?
Anonym (Så) Trådstartaren

Äldre 23 Oct 19:19
#9

Citera Återställ Anmäl

Vet ni vad. Jag bad om stöd från människor som känns vid en sådan situation. Ni har uppenbarligen aldrig levt i en osund relation, bra för er!, men döm då aldrig den som har. Ni hjälper inte mig genom att spy ut otrevliga kommentarer.
Anonym (Så) Trådstartaren

Äldre 23 Oct 19:27
#10

Citera Återställ Anmäl

Anonym (vad vill du?) skrev 2014-10-23 19:16:01 följande:
Vad vill du egentligen? Och hur är dina förutsättningar?

Om du faktiskt vill separera, har du ekonomin till det? Orkar du med två små barn själv? Vill du ha ett till barn med den här pappan? Om du inte är långt gången så har vi ju även fri rätt till abort, tack och lov.

Om du egentligen inte vill separera, måste ni på nån vänster komma igång och kommunicera med varandra. Någon av er måste "mjukna" och ta steget.

Tack för svaret :) Jag klarar mig både själv med två små barn och ekonomisk. Tanken var inte att skaffa ett till barn med denna man.. har varit i kontakt med kvinnoklinik ang abort, men det känns svårt. Jag tror att det kommer jag ångra..

Har tänkt att jag isåfall inte blir den första kvinnan i världshistorien som uppfostrar två barn själv. Samtidigt har jag ingen riktig glädje över graviditeten då allt är som det är.
Anonym (Så) Trådstartaren

Äldre 23 Oct 20:53
#12

Citera Återställ Anmäl

Anonym (vad vill du?) skrev 2014-10-23 20:00:52 följande:
Kan dina känslor nu vara ett utslag av hormoner? Det är ju inte helt ovanligt att inte tåla sin man under graviditeten, tyvärr.

Du skall inte och behöver inte göra abort om du inte vill! Så känns det inte som det rätta så behöver du inte tänka mer på det. Ni har ju likväl redan ett barn tillsammans så det ändrar inte så mycket med ett till, ifall det blir separation skall ni ju likväl fortsätta samarbeta i många år till.

Tycker det låter vettigt som du tänkte, att stanna kvar graviditeten till slut och läka ihop i lugn och ro och landa i att vara tvåbarns förälder och sen ta ett beslut. Men som skild mamma själv tycker jag ändå du skall försöka fundera på något bra sätt att närma dig din man och försöka få till en kommunikation med honom. Även om du lämnar honom måste ni löpande komma överrens om en massa saker rörande barnen. Man blir inte av med den andra när man har barn tillsammans.
Jag tror faktiskt inte att det har med hormoner att göra heller.. Detta har varit i så många år men det är först i höst som jag tänkte göra något åt saken. Vi är olyckliga tillsammans. Jag trivs inte med honom. Han i sin tur bryr sig inte ett skit. "flytta då" säger han bara. "om jag skulle lyssna på allt du sa eller leva upp till dina krav skulle jag inte få göra annat". Mina krav är att vi ska behandla varandra väl och att han inte ska kasta saker/ha utbrott när barnet är med.
Och det senaste då; helst inte åka iväg utomlands när jag är höggravid.
Jag kan såklart inte kedja fast honom. Men jag har bett att han kan väl åka nu, tidigt i grav. men då blir det på mina villkor och krav och det går ju inte...
När man kommer hem är det som ett tryck inne i huset. Det är obehagligt.

Du har så rätt, vi kommer alltid finnas i varandras liv och måste samarbeta. Förhoppningen är väl att man kanske kan göra det lättare separerade? Eller är det mer en önskan?
Anonym (Så) Trådstartaren

Äldre 23 Oct 21:35
#14

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Anonym) skrev 2014-10-23 21:09:47 följande:
Tycker att i en del trådar här inne får sig trådstartaren utan att förtjäna det.

Grattis till graviditeten men tråkigt att inte förhållandet är som det ska.

Kan inte råda till ngt, men är uppväxt med ensamstående mamma och hon gjorde ett fantastiskt jobb. Hade en fanstastiskt barndom, men såklart mycket jobbigare för mamman att vara själv med allt.

Vad du än bestämmer dig för hoppas jag på det bästa för dig.

Så otroligt gulligt av dig. Tack! Jag blir glad av att läsa att du hade en fantastisk barndom. Det är kvinnor som din mor som man får se upp till.
Anonym (Så) Trådstartaren

Äldre 24 Oct 06:33
#19

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Undrande) skrev 2014-10-23 22:43:20 följande:
Vart utomlands stack han och varför? Låter lite skumt att dra utomlands till ett främmande land bara sådär. Är det jobbrelaterat?

Han kommer att åka ca 1 månad innan förlossningen i vår. Det är helt för nöjes skull med en kompis. De verkar ska till Turkiet. Detta är ingenting heller som han delar med mig utan tycker att jag inte ska lägga mig i. ..
Anonym (Så) Trådstartaren

Äldre 24 Oct 09:18
#20

Citera Återställ Anmäl

Kejkej91 skrev 2014-10-23 23:35:43 följande:
Jag är också uppväxt med en ensamstående mamma och en lillebror och idag är jag 23 år och jag mår utmärkt, min lillebror med och vi har en jätte stark och fin relation jag och min lilla familj, vi pratar om allt och delar allt.

Mammas situation var lite liknande, dock så slog mannen henne och utsatte henne för annan psykisk misshandel under en period. Men när jag var 4 år och lillebror 2 år och vi hade vaknat på natten av att de bråkade och stod och tittade på dem i köket och fick bevittna hur han slog henne och vi båda började gråta så kastade hon ut honom och sedan dess har det alltid bara varit vi. Jag skulle aldrig vilja att mamma stannade i en osund relation för att vi skulle få vara en kärnfamilj, hon är värd all lycka och det är du med.

Jag blir verkligen glad av såna inlägg som ditt! Tack för att du delar med dig. Det ger hopp och styrka :)

Grattis till bebisen och gör det du blir lycklig av.
Anonym (Så) Trådstartaren

Äldre 24 Oct 10:24
#21

Citera Återställ Anmäl

Kejkej91 skrev 2014-10-23 23:35:43 följande:
Jag är också uppväxt med en ensamstående mamma och en lillebror och idag är jag 23 år och jag mår utmärkt, min lillebror med och vi har en jätte stark och fin relation jag och min lilla familj, vi pratar om allt och delar allt.

Mammas situation var lite liknande, dock så slog mannen henne och utsatte henne för annan psykisk misshandel under en period. Men när jag var 4 år och lillebror 2 år och vi hade vaknat på natten av att de bråkade och stod och tittade på dem i köket och fick bevittna hur han slog henne och vi båda började gråta så kastade hon ut honom och sedan dess har det alltid bara varit vi. Jag skulle aldrig vilja att mamma stannade i en osund relation för att vi skulle få vara en kärnfamilj, hon är värd all lycka och det är du med.

Jag blir verkligen glad av såna inlägg som ditt! Tack för att du delar med dig. Det ger hopp och styrka :)

Grattis till bebisen och gör det du blir lycklig av.

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Gravid och vill separera..

Gravid och vill separera..

INNEHÅLL