Anonym (helt sluut) skrev 2015-11-19 23:17:41 följande:
Usch nu är oron tillbaka....
jäkla skit!!! Varför går det inte bort??? Det måste vara något i dotterns beteende som gör att jag hela tiden återkommer till tankarna.
Nu är det flertalet saker som hon 'brister' på men som möjligen kan vara inom normalspann.
Språket går verkligen trögt. Hon ligger på runt 16 ord nu, inte i närheten av 2 ordsmeningar. De flesta ord upprepar hon när jag säger dem, men använder de inte själv.
Tex kaka. Vill hon ha en kaka ber hon inte om det med ord, men säger jag kaka upprepar hon det. Hon vet exakt vad det betyder dock.
Förstår ni hur jag menar?
Vissa ord använder hon. Vill hon se bamse på tvn tittar hon mot tvn och säger bambe.
Språkförståelsen har hon absolut. Jag tror att den ligger på en fullt adekvat nivå.
Leka med dockor, mata och sköta om, aldrig någonsin! Hon leker öht inte med leksaker men river runt i huset och plockar med exakt allt annat däremot.
Nej... Det är inget i din dotters beteende. Det som gör att du återkommer till det här, som jag förklarade för dig för flera månader sen, är för att det är så ditt ältande fungerar. Du oroar dig, du söker bekräftelse på att din oro är obefogad, du blir lugnad och den tillfredsställelsen känns bra. Efter ett tag saknar du den tröstande tillfredsställelsen och då börjar du om. Ältandet drivs av de tröstande motbevisen som tillfälligt lugnar dig.
Det enda som kan få det här att sluta är att du accepterar att dina tankar om din dotter är just det, tankar, inte en objektiv beskrivning av verkligheten. Du slutar försöka hitta motbevis, du slutar beskriva din dotter på forum för att få höra att hon är normal. Du slutar söka bekräftelse från omgivningen. Det är först då du kan bryta det här beteendet.
