sovrutiner

Jag kan nästan garantera att han inte kommer vilja sova hos de som tonåring ;)

Min bonus var natträdd/mörkrädd/hade svårt att sova om osv, ända tills hon var runt åtta. Det gick inte att dela säng med henne för hon är som en virvelvind, men samtidigt måste hon naturligtvis känna sig trygg.

Jag vet inte hur ofta ni har sonen men vi har bonus vh, vilket naturligtvis gör att hon inte känner sig lika "hemma" här.

Vi gjorde så att vi la en madrass med täcke i kudde på golvet bredvid vår säng. Om hon blev natträdd så kunde hon bara gå in i krypa ner där, utan att behöva "be om lov". Det tog faktiskt inte särskilt lång tid innan behovet att komma in försvann eftersom hon visste att hon fick om hon ville.

Ett annat förslag är ju att pappan sover inne hos pojken de nätter ni har honom. Och så försöker ni igen om några månader i ser om han är redo.

Att tvinga ett barn att sova själv när det gråter finner jag lika kallt i okänsligt vare sig barnet är två månader, ett år, fyra år eller åtta.... Man får se till att barnet är tryggt och arbeta efter barnets förutsättningar - sedan jobba därifrån.

PS - hade jag varit ensam med ett barn hade jag gärna samsovit långt över fyra år.... Varför inte liksom?

Eftersom en fyra-åring, enligt dig, inte har något behov av att sova med någon annan, så har väl vi vuxna ett ännu mindre behov eller hur?

Bra, då flyttar din sambo in i sitt barns rum när han sover hos er eller hur?

En del barn behöver mer närhet än andra. Vår grabb samsov länge, länge, det var då han tankade närhet (var inte kramig annars).

Det är nog bara gilla läget, han behöver någon att sova med på natten, svårare är det inte. Och det innebär inte att han är bortdaltad eller så, utan att han är så som person.

Människan har faktiskt inte sovit i egna rum förrän under modern tid. Barn har sovit med andra nästan sedan människan blev människa. Så ser man det biologiskt så är det nog så att de allra flesta (barn som vuxen) har ett behov av att sova med "flocken". Vi som inte fixar det är nog undantagen skulle jag tro