Anonym (Hjälp) skrev 2014-11-14 09:25:06 följande:
Men alltså stort och omvälvande i mitt liv? Att du talar på ett sånt vis gör mig förbannad efter att precis klargjort för er att jag i sommar varit med om ett stort trauma där en familjemedlem gått förlorad och det är något vi går igenom dagligen, fortfarande... Sen påstår du att DETTA är något omvälvande och livsavgörande i princip? Nej sluta med det! En dag kommer du kanske också att vara med om något på riktigt som ger dig lite distans på allvarlighetsskalan. Nu vill jag inte förminska vad jag gjort men att tala om det i termer som att DET är det jobbiga och omvälvande i mitt liv just nu så nej. Tyvärr. Det finns värre.
Jag har inte berättar för min sambo. Kommer inte att göra. VEM kommer må bättre av det? Inte jag i allafall.. Jag har börjat förtränga, o det är inte svårt eftersom att i n g e t finna på min näthinna. Jag mår inte dåligt. Jag känner ingenting.
Allt handlar väl inte bara om dig. Om du leker med tanken att din sambo skulle få kännedom om det som hänt - var på skalan skulle han placera in händelsen? Som något stort och omvälvande, eller? Om du inte trott att han förmodligen skulle tycka att det var det så hade du väl inte fruktat att han skulle lämna dig heller, antar jag.
De flesta av oss som nått vuxen ålder har förstås gjort förluster av människor som stått oss nära. Jag har i alla fall gjort det, men mina älskades frånfällen har verkligen inte ändrat mina värderingar gällande otrohet och hemlighållande av densamma. Men du tycker alltså att den som lidit förluster kan använda det som ursäkt för att bete sig illa mot någon annan?