Särbehandlas bonusdottern? långt ;)

När jag pratade med dem, alla tre, och frågade Ida så sa jag även att rummet här nere är ju mindre än det som tjejerna har nu och då sa hon "det gör inget". :)

Han är rädd att det ska få "konsekvenser" om hon flyttar ner.
Hon har vid ett tillfälle uttryckt att hon ska flytta till sin mamma för alltid, detta var inget jag hörde och Anders följde inte upp och frågade vad hon menade med det.

Han är rädd att hon vantrivs hos oss. Men jag har sagt att det tror ja verkligen inte att hon gör eftersom hon vill hit och trivs med mina barn. Och OM hon skulle "vantrivas" så kan en del i de hela vara just därför att hon "hälsar på" i det dela rummet.

Har faktiskt krävt av han nu att han måste få proffs hjälp och prata om sitt dåliga samvete. Men alla vet ju hur vården är idag, och står du inte och ska hoppa från en bro (och knappt det) så får man snällt vänta på hjälp..

Och fram till dess tycker jag att det här kan va en jättebra lösning, som vi kan prova iaf. :)

Smart att fråga hon om just det, då kan han inte ta på det. :)

Dock resonerar han ibland lite knäppt. För när jag säger att hon själv sagt att hon vill ha ett eget rum så är hon för liten för att bestämma det. Men när jag frågar hur vi ska resonera på det hon sa att flytta till mamma sin på heltid så är hon plötsligt stor nog att lyssna på.
Vad är det med pappor egentligen...? *suck*

Haha! :)
Ja, de är klart, då måste vi ju köpa glasögon till allihopa. :D

Ja, men ja tycker är det är på svinlöjlig nivå och jag fattar på riktigt inte vad han håller på med. Jag har sagt att den enda lösningen är ju att vi bygger ett helt nytt hus där vi räknar cm så alla får exakt lika stort och har exakt samma avstånd mellan varandra och oss, det verkar vara den enda lösningen enligt han.
Jag har även sagt att ja tycker inte att de ska bli så himla roligt att bli utan vardagsrum, då det blir sovrum istället, men vad gör man inte för att de om de här kan underlätta för henne?

Hon kommer att få vårt sovrum som sitt eget och vi flyttar in i vardagsrummet och gör om det till sovrum. Så vi får bo lite trångt ett tag framöver. :)

Så tänker jag med. Om 3 år kanske tjejerna bönar och ber efter att få dela rum igen och då får vi väl försöka tillgodose det behovet då, om det kommer. :)

Mycket tror jag grundar sig i hans dåliga samvete och att Ida får ett mindre rum än min dotter. Men jag har pratat med han och sagt att det rimligaste när man delar upp rummen är att den äldsta får det största rummet osv. och att de som är mesta tiden får det största rummet, och det tycker han med är rimligt, men tycker ändå inte om det.

Jag ville visa Anders att vi måste lyssna på barnen och att man kan resonera med dem å höra med dem vad de tycker. De är så pass stora nu att det går å prata med dem. :)

Den tanken har också slagit mig, att sonen får flytta ner. Men då har vi kvar två problem och fått ett till.

Ida får fortfarande sova ensam på övervåningen när det bara är hon här och får inte vara närmare pappa som hon vill.

Då bara mina barn är här så blir min dotter ensam på övervåningen, vilket säkert skulle kunna funka, men mammahjärtat tycker inte om att lilla hon ska ligga där ensam.. hon vill förövrigt inte att Ida ska flytta ner, hon trivs med att dela rum med hon. :)

Du tänkte så :)
Ja, skulle vi göra det så har vi fortfarande inte löst problemet att Ida behöver mera sömn, då flickorna stör varandra och hon "hälsar på" fortfarande.Jag har försökt prata med Anders om det, att Ida kommer nog tyvärr alltid att "hälsa på" hos oss, då hon redan nu bor så mycket mer hos mamman och kommer knappt att komma till oss om ett år.

Vi hade självklart pratat om det här med rumbyte innan jag pratade med tjejerna. Dock var vi inte överens. Anders har en tendens att inte se barnens bästa och därför sa jag att ja tyckte vi skulle prata med barnen för att faktiskt höra vad DE vill, vad IDA faktiskt vill. Vilket jag tycker blev ett bra samtal, då svart på vitt kom upp att hon faktiskt vill ha ett eget rum och att hon vill vara närmare sin pappa. Genom att prata med dem så kunde vi, Anders..., sluta spekulera i vad Ida vill.

Jag tänker också lite på det med rummen och storlekarna. Just nu har tjejerna störst rum, sen sonen och sist vi. Vår dubbelsäng måste stå mot ena väggen för att rymmas.
Jag tycker inte heller att det känns ok att den som bara kommer på helger och lov ska ha det "bästa" rummet, förstå mig rätt nu. :) dock tycker ja det är viktigt att hon får ett eget rum och inte ska bo i ett gästrum.
Att bli utan vardagsrum känns både och. Vi använder aldrig det och har ett litet ett uppe mellan rummen som barnen använder när vi har främmande och sitter i köket. Tanken på att vi ska få ett ordentligt sovrum och Ida ett eget gör att ja just nu känner att skitsamma, vi får bo trångt ett tag. :)

Just nu studerar jag, men vi har börjat inse att huset är ju för litet för oss alla 5. Det är de som är lite jobbigt. Ena veckan är det 1 i huset, nästa 3, sen 1, sen 3, sen 5, sen 2, sen 5, sen 2 också börjar det om... Men huset måste ändå vara anpassat för 5 även om vi kommer att vara det väldigt väldigt sällan framöver.
Så tanken är ju att vi får bo trångt ett tag, tills jag har pluggat färdigt och efter det ta beslut om att bygga ut/sälja och köpa nytt.

Om Ida skulle ha sin säng i vårt rum så skulle det bli stora protester hos mina, dom är så mammakära. :)

Ida skulle fortfarande inte ha något eget rum med sina saker i och då känns det verkligen som att hon hälsar på.

Men det skulle faktiskt va grymt smidigt! :) det tål att tänkas på, dock skulle det bli torka på "vuxenmyset" de veckorna. ;)

Går det att bifoga bilder i tråden? :)

Nu har jag suttit och knåpat ihop en planlösning, men när ja sen ska ladda upp den här så buggar, eller nå sånt ;) , familjelivssida. Så fort jag lagt till bilden så hoppar den till att jag håller på att göra en ny tråd och alla grejer hamnar långt till höger istället för i mitten. Har provat i både Explorer och Firefox webbläsare, men båda gör så här. Så jag kan inte lägga till en planlösning här utan i sånna fall startar jag en helt ny tråd..

Har startat en ny tråd, då det tydligen inte gick att bifoga bild här i tråden..

http://www.familjeliv.se/forum/thread/74309099-planlosning-till-sarbehandlas-bonusdottern

Länk till "planlösningstråden" :)

Jag har tänkt på det också, men det känns som att det hjälper inte närheten med pappan eller det bekymret att hon får sova uppe själv de gånger hon är ensam här. :)Hon skulle nog helst vilja sova inne hos oss. Men vi har pratat om det och vi, främst Anders, sover så dåligt med barn i sängen, och i regel kommer det alltid ner minst 1 framåt småtimmarna. :)

Anders känner att han har lite tid med henne, vilket han har, dock har han just nu iag kvalitetstid med henne iaf då de får vara lediga 1 vecka ihop i sträck. Jag tror däremot att det är mycket det som stör Ida. Hon sin mamma har hon fasta rutiner, en mat-och-sov-klocka. :) och hos oss får hon plötsligt "lov" och ingen dag är den andra lik. På sommaren känns de inte som att det gör lika mycket, då hon även har lov hos sin mamma, men att komma från ett fast schema till inget schema alls verkar inte passa henne det minsta, och det känns svårt att göra nåt åt den biten. Jag har dock pratat med Anders om att han ska göra nåt sorts schema och följa det när hon är här, så att hon vet vad som kommer att hända på dagarna, det kanske också kan hjälp henne. Men han ids inte ta tag i det heller..

Skulle vi komma överens om att Ida ska sova hos oss, så skulle jag slå vad om att han skulle slå bakut den dagen nåt av mina barn skulle behöva den uppmärksamheten, för de räknas inte på samma sätt.. Ibland förstår jag mig bara inte på han..!

Jag har gett han förslag på att typ börja dagarna med att lämna mina barn på dagis och skola och sen att de har nån ute aktivitet, följt av lunch kl 11.00 och efter det en vilostund med bok i soffan och sen leka/spela spel eller nåt sånt innan det är dags för mina att komma hem.

Men det jag tror "skrämmer" han från att göra det är att om han gör ett schema så erkänner han att något är fel och då kan han inte sticka huvudet i sanden längre..

Nu hänger inte jag med på vad du menar. :)

Jag började tänka om jag hade tjårvat om det nu? :D  ;)

Han ringde iaf en spec.pedagog i veckan, som ja samma saker som jag. "Att det är väl bara att prova". Detta var nog dock inte det svaret Anders hade hoppats på, han hade velat höra alla stora problem och konsekvenser det kunde ge. Han sa sedan att han går med på MITT förslag, men hela tonläget säger något helt annat. Han sa också att han ville prata med Ida en gång till innan vi börjar rodda i nåt. Då sa jag till han att om du ska prata med henne med den där inställningen så behöver du inte göra det alls, då det bara kommer att skapa en osäkerhet hos hon. Hon kommer att vilja få ett eget rum, men genom att läsa av pappa så borde hon inte vilja det..Så  då tyckte jag att vi kan bespara henne det och då tyckte han att de va väl bättre att jag pratade med henne istället, vilket jag gladeligen gör. :)

Vi har pratat om att en dag ev bygga ut, men just nu så är ekonomin tajt då jag studerar utan lån. Så ombyggnationer är för tillfället inte aktuellt då det känns som att utgifterna är högre än inkomsterna redan som det är.. :)

Rummen ser stora ut, men de är inte "gigantiska". Rum 3 är ca 2,20x4 m. Delar vi av det som är upp så blir det ena 2.20 brett (om man tar bort förrådsutrymmet) och det andra blir ca 1.8 brett då det inte går att ta bort hela förrådsutrymmet på den sidan. (kojan).
Garderoben i V-rummet är platsbyggd vilket innebär nytt tak, nya väggar och nytt golv. (vi har tidigare pratat om att ta bort den för att göra en WC uppe).
Rum 2 är bättre att göra två rum av, men den kräver även att plocka bort befintligt fönster och sätta dit två nya.
Så som sagt, just nu är det tajt ekonomiskt, och genom att flytta ned hon behöver vi inte lägga ut mer än några hundralappar i att köpa lite begagnade möbler till rummet. :)