Jag har aldrig varit otrogen. Det är ingen större bedrift, eftersom det aldrig ens funnits på kartan, trots att tillfällen inte saknats. Min man däremot föll för frestelsen en gång. Inte för att han var olycklig med mig eller missnöjd med vårt förhållande som alltid varit kärleksfullt, utan för att han var svag när han hamnade i en situation tillsammans med en kvinna som blev alltför lockande att säga nej till. En stundens ingivelse.
Det som gjorde det lättare för mig att förlåta var att han själv berättade om det omgående.. Det hade han inte behövt göra, om han hade haft viljan att komma undan billigt. Jag hade troligtvis aldrig fått veta. Hans otrohet var alltså inte omgärdat av en massa lögner, vilket gjorde att min tillit till honom förblev intakt. Lögnerna är ju för många det allra svåraste att hantera. Men visst gjorde det ont ändå. Fruktansvärt ont. Det har gått 5 år sen denna händelse, som vi lagt bakom oss för längesen. Jag har aldrig betvivlat att min man älskar mig. Det har gjort det lättare att gå vidare. Viktigast av allt, han ljög aldrig för mig.