Lady Godiva skrev 2014-11-29 23:36:17 följande:
Ha, klantigt...
Ja du TS, du glömde visst klicka i att du skulle vara anonym. Det är kanske OT, men eftersom det nu står i din presentation att du är 44 år blir man ju lite fundersam. Men jag ska svara som jag hade tänkt innan jag såg det här, är det så att du sitter och skämtar med oss aprillo har jag lagt ner tid helt i onödan men jag har ändå inget speciellt för mig just nu.
Du skriver att du är 18 år och student, gymnasiet då får man förmoda? Hur går det ihop med att bara dra utomlands? Ett halvårs studieuppehåll, eller? Jag tänker att det är säkert okej att ta ledigt ett halvår om skolan går med på det, men du pratar om att eventuellt få en karriär som modell så jag antar att du redan funderat på att stanna längre. Hur ska det bli med din utbildning?
Jag låter kanske tråkig, men jag tycker utbildning är viktigt, i dagens läge får man helt enkelt inte jobb utan det. Utom möjligen som modell, då, men en modellkarriär varar oftast inte för evigt. Nu har ju ni män fördelen att åldras "bättre" än kvinnor (rent generellt) så om du slår igenom riktigt stort kanske du har ditt på det torra i många år framöver. Men det är just det, om du slår igenom. Alla gör inte det, långt ifrån alla blir supermodeller som tjänar multum. Så jag tycker att du ska fundera riktigt noga över det här med din utbildning. Åk gärna och jobba det här halvåret, under förutsättning att du får ledigt som sagt, men sedan tycker jag faktiskt du ska åka hem och plugga klart. Blir du eftertraktad går det säkert att lösa-
Du säger inget om vad dina föräldrar tycker. Jag antar att du bor hemma om du är 18 år och student. Är du 18 är du myndig och kan göra vad du vill, men de flesta 18-åringar behöver fortfarande mamma och pappas stöd i livet (talar fortfarande generellt!). Har du pratat igenom detta noga med dem, vad anser de?
Flickvännen är egentligen ditt minsta "problem", men jag förstår att du inte ser det riktigt så. Vill du göra det här ska du göra det oavsett hennes ståndpunkt. Som en annan skrev verkar ni ganska egoistiska bägge två, men det är helt okej att vara det i den här åldern. Ni är unga, har inga barn, bor inte i en villa och har dyra lån - du kan dra precis när du vill (hon också!). Men naturligtvis ska du inte göra det om ert förhållande är seriöst och om du vill fortsätta ha ett förhållande med henne.
Hennes bevekelsegrunder kan vi endast spekulera i, jag tror som de flesta andra att hon känner sig osäker och svartsjuk - du ska umgås med massor av vackra kvinnor, ofta tätt inpå och mycket lättklädd... Det spelar ingen roll hur snygg, söt och fin hon är, i den åldern är det inte ovanligt med lite dåligt självförtroende. Man kan tycka att en snygg tjej ska ha bra självförtroende men det är inte alls säkert. Utan att känna henne alls eller veta säkert skulle jag gissa att det är orsaken till hennes inställning. En annan anledning är nog att du helt sonika tackade ja utan att diskutera saken med henne först. Du säger att ni är så kära och förhållandet är så seriöst - i ett seriöst förhållande gör man inte så. Jag vet inte om du var tvungen att svara på erbjudandet direkt, men jag har inte fått det intrycket utan mer att du blev så lycklig att du genast tackade ja utan att tänka alls på andra saker och människor i ditt liv. Men du är ju faktiskt fortfarande tonåring och en sådan reaktion är inte bara naturlig utan nästan att förvänta (rent generellt, då...).
Tonåringar har ännu inte förmågan till konsekvenstänkande, att fundera över vad som finns efter svängen utan gasar bara på utan eftertanke (om du förstår min liknelse). Hjärnan är inte helt färdigutvecklad förrän man är i 25-årsåldern sägs det, vad man menar då är just att konsekvenstänkandet inte är helt utvecklat. Detta kan vara bra i somliga lägen, men som du säkert förstår kan det ställa till det för dig också. Och det har det gjort nu.
Om du planerar att vara borta ett halvår tycker jag inte det är så stora problem, sex månader går väldigt fort och Paris är inte på andra sidan jorden direkt. Det tar ca 2h40 min att flyga dit. Så det är inget jätteproblem som jag ser det. Om du däremot planerar att stanna längre, och det verkar du ju redan göra, an det vara lite besvärligare. Din tjej har ju också ett liv här i Sverige. Hon spelar fotboll, hon har säkert många vänner, hon bor väl också hemma antar jag? Pluggar väl också? Självklart känner hon att det skulle vara tufft att bara lämna allt det där. Det är du som har jobb fixat i Paris, vad finns det för henne? Ska hon gå runt hemma hela dagarna? Ska du försörja henne, så att hon får be dig om pengar varje gång hon ska köpa något?
Tänk dig in i en omvänd situation, att hon får erbjudande att spela fotboll i Frankrike i ett halvår. Först och främst pratar hon inte med dig om det, utan ställer dig inför fullbordat faktum; "Jag ska till Frankrike ett halvår. Du kan komma dit ibland, annars kan vi inte vara ihop" (jag såg att du sagt något sådant till henne, vilket låter helt sjukt). Skulle du inte bli väldigt ledsen och arg över att hon bara tackat ja utan att ha frågat dig vad du tyckte först? Och tänk dig sedan att du förstår att hon redan planerar att stanna längre, att hon drömmer om en karriär och att bo i Frankrike i flera år. Hon har ju sitt "på det torra", men för dig finns inget.
Förstår du hennes ståndpunkt lite bättre nu?
Jaha, nu har jag skrivit en kortare novell här och har jag skrivit den helt i onödan för att du är en 44-åring som sitter och trollar blir jag putt.
Jag har fått så många erbjudanden inom musikbranschen och de allra flesta är bluff och båg. De övriga har väldigt höga krav på allt ens material tillhör dom och kontrakten är otroligt dåliga. Kanske åker han till Frankrike helt i onödan för att inse efter någon månad att han blivit grundlurad. Men vad gör det? En erfarenhet rikare och några månaders studier är ju jättelätt att ta igen.
