Min Mamma låg för döden, gav dom för mycket morfin?

Du ska gå vidare i ditt liv. Din mamma fick ett lugnt och smärtfritt slut. Ett slut som skulle komma oavsett vilka doser hon fått. Jag tycker inte att det åter som orimliga doser på något sätt.

Har du dåligt samvete för att du påpekade att den första dosen inte räckte till så försök släppa det. Din mamma var döende och fick den vård hon behövde för att att ett så bra slut som möjligt. Försök vara glad för hennes skull.

Din instinkt där och då var att morfinet hon fått tidigare inte hjälpte tillräckligt och du måste lita på att din magkänsla då var rätt. Bättre att hon inte kände nån smärta än att leva ett par timmar extra i dödsångest.

Tack ska ni ha. Men jag förstår nu att hon fick alldeles för mycket morfin och att det gjorde att hon dog, kanske flera dagar före hon annars skulle ha gjort.

Aldrig hade jag kunnat tänka mig att dom skulle ge henne en lika stor dos andra gången! Dom tog ju livet av henne kan man säga så som det nu blev.
Ni tycker alltså jag ska ha överseende med det?

Jag tycker deras handlande är förfärligt och förstår det inte. De rekommendationer av doser jag läser om på nätet är att halvera den första dosen, som jag dessutom tycker är för hög från början till en person som väger 43 kilo.

Vad hade det gjort för skillnad om hon levt nån dag till kanske med mycket ångest o smärta?

Förstår att det är jobbigt men du måste försöka släppa det. Hon är död o de dödade inte henne utan försökte hjälpa henne att få ett värdigt avslut.

Kan förstå om hon inte skulle dö att du känner att du vill anmäla dem eller nåt. Men vad jag förstår så var hon döende så vad spelar några dagar för roll? Var hon vid medvetande så ni kunde prata med henne? Hur verkade hon när hon dog? Var hon orolig, hade ont eller plockig? Var hon lugn, smärtstillad och bara somnade in?

Kram på dig

Tack.Men det är ju det som är så hemskt,att hon berövades ett avsked och vi också!

Flera dagar, det är ju förfärligt!!

Hon var vid fullt medvetande hela den natten.Jag gick och lade mig när vaket kom in för jag förstod inte.

Det är ju ett brott att ge en person dödshjälp.

Hon vred sig inte i några smärtor, hon hyperventilerade.

Jag arbetar också inom vården och har vårdat människor i livets slut många gånger.

Din mamma var döende! Och om min mamma hade varit det, så hade jag önskat innerligt att det skulle gå fort och smärtfritt till. Om ssk tog beslutet att din mamma var smärtpåverkad så är det mer humant att ge henne en morfinspruta ist för att bara sitta och titta på. En döende människa dör, ju fortare desto bättre för alla parter.

Jag förstår att du är ledsen men tycker att du resonerar fel i det här. Tänk ist vad skönt att din mamma fick somna in snabbt ist för att ligga i en säng i flera dagar/veckor o plågas, för DET kan jag lova dig är inte en trevlig syn och säkerligen mycket plågsamt för den döende.

Man kan vara fullt medveten för att sen dö. Ett "sista ryck" så att säga. Det är något som finns på riktigt och det finns ett ord för det men kan ej minnas vad det är. Så även om hon var vid medvetande så var hon döende.

Men du måste ju självklart ringa till någon om du har frågor om det som står i journalen och få klarhet i saker och ting. Det är mkt bättre att få svar direkt från sjuksköterskan som gav medicinen. Hade det varit fel eller för mkt borde ju någon reagerat tycker jag? Men misstag sker ju såklart!

Tack. Det var jag som ringde på beredskapssköterskan den natten.

Det gjorde jag vid två tillfällen och jag vet dom exakta klockslagen.

I journalen har dom skrivit in fel klockslag så det är 4 tim mellan doserna! Men detta är alltså lögn,det var 1 1/2 tim.

Jag kan bara se en anledning till att dom gjort detta och det är att dom vet att hon fått för mkt morfin med för kort intervall.

Detta har alltså ändrats i journalen i efterhand och det är olagligt!

Det enda vittne jag har på när det gavs morfin är att min moster satt och vakade före mig och hon vet att det inte gavs nåt då.

Jag tycker Me901 som jobbar i vården resonerar klokt och erfaret.

Min bedömning är att det du behöver är hjälp med att sluta älta din mors död och börja fokusera på att leva vidare. En terapeut på en vårdcentral kan hjälpa dig att hantera ditt ältande och din grämelse och komma vidare.
Jag har mött många som ältat kring vad man gjort, inte gjort, borde ha gjort, i situationer där inget man kunde ha gjort hade lett till någon funktionell förändring.
Skuld och skam är destruktiva känslor som tär på en och vad som egentligen ligger under, ja -det kan ibland vara något helt annat än det som syns bäst.

Men jag tycker som sagt att du ska söka hjälp för att kunna släppa taget och fokusera framåt i ditt eget liv.
Din mor är död, inget ändrar det.
Men du lever - så ge dig själv en chans att få njuta av det.
Lycka till! 

Men TS har du aldrig haft riktigt jävligt ont?

Det har jag, och jag var helt klar i huvudet alltså jag var inte påverkad av några hjärnskador. Men jag hade så ont i bröstkorgen, jag var nyopererad och jag är extremt svår att smärtstilla, så allt jag kunde göra var att hyperventilera och gnälla och gny som en bebis.

Och en lunginflamtion gör ont, har haft flera, plus att det är besvärligt att andas. Och känner man att man inte får nog med syre kommer ångesten. Och så hyperventilerar man ännu mer.

Så hyperventilationen var nog ett tecken på både smärta och ångest. Och om hon hade svårt med andningen så var nog slutet nära morfin och stesolid eller inte

Du måste sluta älta detta för din egen skull du kommer ju inte vidare i ditt liv om du håller på så här