Har du frågor om tvåspråkighet? Fråga mig!

Jag har jobbat med språk i 30 år och kan räkna de personer som möjligen kan ha varit balansert tvåspråkiga på ena handens fingrar.

Att vara tvåspråkig innebär så olika saker för olika personer. De flesta svenskar skulle kunna anses vara tvåspråkiga svenska/engelska om man jämför hur folk i världen använder begreppet tvåspråkighet.

Språkbehärskningen i det ena språket (inte sällan i båda) haltar rejält (i synnerhet den skriftliga) när den väl sätts på prov.

Att kunna uttrycka sig med god stil och precision är få förunnat även om man bara har ett modersmål - det blir man snabbtmedveten om när man läser på forum som detta.

Jag håller med dig om att kunskaper i språk är någonting positivt, men när du säger att "vilken typ av tvåspråkighet som helst" är positiv blir jag fundersam. Menar du inte språkkunskaper i största allmänhet då?

De flesta svenskar med en eller två föräldrar som har ett annat modersmål än svenska behärskar detta språk betydligt sämre än svenskar i allmänhet behärskar engelska, i synnerhet i skrift.

Jag talar engelska med visst flyt (om än med brytning). Jag kan obehindrat läsa skönlitterära texter och facktexter inom mitt område. Jag kan skriva akademiska uppsatser på engelska. Är jag tvåspråkig? Själv skulle jag aldrig påstå det.