Min lilla ängel

Blev så berörd av allt du berättar, allt ni har gått igenom att det gick inte hålla tillbaka tårarna. Beklagar så hemskt mycket det som har hänt er. Var själv med om ett sent missfall i v.17, går inte att jämföra med det ni varit med om men det var hemskt tungt och som du skriver jag visste inte om jag skulle våga bli gravid igen. Men vi försökte ganska fort därefter och det dröjde inte länge tills jag var gravid igen. Exakt ett år senare på dagen födde jag en underbar liten kille som idag är 7år. Jag minns hur orolig jag var i början, jag gick på täta ultraljud redan från v.7 och pratade med en kurator med jämna mellanrum. Det är en otrolig styrka vi kvinnor

bär med oss efter att ha gått igenom en så stor sorg som det är när man förlorar ett barn. Det är inte mycket som kan bryta ner oss därefter, det finns liksom inget som kan mäta sig upp till det man gått igenom.

Använd den styrkan, kanske den inte finns nu när ni sörjer som mest men finns viljan och önskan så kommer den tids nog.

Styrkekram!