Anonym (E) skrev 2014-12-13 09:35:13 följande:
Du behöver varken tycka om henne eller vara trevlig men ett "hej" tycker jag hör till rent hyfs!
Biomamman i mitt fall hade väldigt svårt att acceptera mig de första åren. Hon var inte trevlig öht. Skrev saker till min man osv. Jag har alltid hälsat på henne när jag har kunnat. Det var nämligen hon som låtsades som att hon inte såg mig om vi stötte på varandra utanför vårt hem. Jag har aldrig varit otrevlig eller ignorerat henne. Nu hälsar hon om vi stöter på varandra så jag gör detsamma såklart.
Jag tycker inte om henne för fem öre men det skulle jag aldrig visa utåt. Jag vinner ingenting på det. Så för allas skull så beter jag mig som en vettig vuxen när vi ses ute eller när hon hämtar barnet.
Det minsta du kan göra är att säga ett enkelt "hej".
Jag vet det. Men det har gått så långt att jag inte kan se människans ansikte.
Hon är så otäck. Lindar in folk runt sina fingrar, ställer in sig bland folk som hon kan ha vinning för, tycker så synd om sig själv, utåt sätt så är hon ett starkt offer som alla ska skya till höjderna gör man inte det så raderas man ur hennes liv.
Falsk snackar skit o ska alltid ha sin vilja igenom. Hånfull o elak.
Hon har gång på gång sagt att min man har en pskykisk sjukdom skickar utklipp på punkter som man är o gör när man är sjuk.
Hon kan Allt men kan i andra stund ringa min man och fråga hur en människa är att prata med i telefon (lärare).
Bonus ringer ofta hit på mammaveckor ifrågasätter om det allra enklaste.
Funderar på hur jag ska ändra mitt tänk? Mår dåligt.