MajaMaria79 skrev 2014-12-20 09:47:38 följande:
Jag är uppvuxen med en mamma som drack så som du gör. Och det har verkligen satt sina spår. Någonstans som 7-8 åring började jag förstå att jag inte hade det som andra hemma. Att min mamma blev "konstig" allt som oftast. Hennes röst ändrades och hon pratade mycket mer och hon ville också kramas mer. Hon tyckte nog själv att hon var en mer förstående och intresserad föräldare. Själv tyckte jag att det var onaturligt och obehagligt.
Jag slutade bjuda hem kompisar, oroade mig för att vänner skulle ringa så sent på kvällen att de skulle höra på hennes röst att hon var onykter. Försökte gå och lägga mig så tidigt att jag inte skulle vara vaken så mycket när det märktes på henne.
Detta har följt med mig hela mitt liv, jag känner fortfarande inte att jag kan lita på henne. Skulle aldrig ringa henne efter kl 17.30 på kvällen, vill absolut inte höra den där rösten. Och tro mig, jag har bönat och bett att hon ska sluta, men icke.
Och hon sköter och har alltid skött sitt jobb och allt har sett bra ut utåt, så det är inte där det ligger.
Sedan är jag inte absolutist, men att sätta det i system som du gör att dricka varannan dag och så mycket, det är inte vettigt.
Jag dricker själv kanske 4-6 glas vin i månaden totalt, inte per tillfälle.
Usch, det låter inte alls roligt!
Det är precis det där jag tänker skulle kunna hända, man är fullt fungerande, men man blir annorlunda och det är obehagligt. Jag tyckte själv att det var obehagligt med fulla eller berusade människor när jag var liten, men jag tror lyckligtvis aldrig jag sett någon i min familj påverkad.
Det är säkert väldigt olika från barn till barn hur känsliga de är, vissa tycker kanske att det är roligt att morbror Benny blir lurig på midsommar, men jag har jäkligt svårt att tänka mig att något barn skulle kunna må bra av en förälder som är salongsberusad varannan dag. Stackars ungar :(
